Kvinnan i Bibeln

2001-02-19

Fråga

Jag går nu sista året på gymnasiet och håller på med mitt specialarbete. I detta så kommer jag att ta upp hur man skildrar kvinnan i Bibeln och hur man skildrar henne i koranen för att sedan kunna jämföra detta med hur det ser ut i dagens samhälle.
Och min fråga till dig är då hur man i "stora" drag ser på kvinnan i Bibeln. Om man anser att hon ska underkasta sig mannen? m.m...
Skulle bli jätte tacksam för svar på detta...kanske lite oklart formulerat...

Tack på förhand
/Sara

Svar:

Hej

Här är en kommentar till Ef 5: 21-33 som belyser din fråga.

Det är viktigt att notera att underordna sig hos Paulus inte betyder den typ av underkastelse som en kung kräver av sina undersåtar. Ordet har präglats av de svenska monarkerna sedan 1500-talet som efter Gustav Wasa gjort sig till Kyrkans herrar och använde Kyrkan för att kontrollera folket. Då förkunnades lydnad, plikttrogenhet, underkastelse. Det kungen ville ha sagt förkunnade prästerna från predikstolarna.

Underkastelsen hos Paulus har att göra med hur Kristus underordnar sig Fadern. Det är en akt av kärlek. En människa kan bara underordna sig en annan människa av fri vilja med samma attityd för det innebär lyhördhet mot den andres behov, längtan, önskningar, vilja. Man vill att den andres längtan, önskningar och vilja skall uppfyllas och gör allt för att det skall bli så. Det går mycket väl att jämföra med hur en mor gör allt för att göra sitt lilla spädbarn lyckligt. Hon försöker uppfylla barnets minsta önskan. På det viset tror jag man får uppfatta verbet underordna sig i Efesierbrevet.

Påven Johannes Paulus II säger dessutom i sin kommentar till detta bibelställe att hela passusen inleds med en öppningsfras som sedan gäller för förhållandet i båda riktningar : "Underordna er varandra". Kvinnor gentemot männen och männen gentemot kvinnorna, är påvens slutsats.

• Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud - han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män. Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan - 30. vi är ju delarna som bildar hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man. (Ef 5:21-33)
  
  Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. Visa aktning för din far och din mor; det är det första bud som följs av ett löfte: för att det skall gå dig väl och du skall få leva länge på jorden. Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja. Ni slavar, lyd era jordiska herrar ärligt och uppriktigt och med respekt och fruktan så som ni lyder Kristus. Var inte inställsamma ögontjänare, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. Ni vet att var och en som gör något gott får sin lön för det av Herren, vare sig han är slav eller fri. Och ni som har slavar, handla på samma sätt mot dem och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person. (Ef 6:1-9)

Kvinnan i Efesierbrevet
Nya förhållanden mellan makar: man - hustru.

Mot bakgrund av denna formella struktur, som för övrigt återger den pyramidala och auktoritära rangordningen i den antika familjen, framträder nyheterna i de kristna förmaningarna skarpare, vilket lyser igenom i förklaringarna. Dessa upptar en så stor del av de första uppmaningar som riktas mot paret att man mer tänker på en teologisk andlig avhandling om förhållandet Kristus-Kyrka än på en etisk handledning för kristna makar. Med andra ord så verkar det som om författaren var mer intresserad av att presentera det speciella förhållandet som förenar Kristus med Kyrkan än att definiera dragen i förhållandet mellan de kristna makarna. Eller rättare sagt: endast ur en jämförelse med det kärleksförhållande som Gud har gentemot Kyrkan, kan makarna finna det djupa skälet till en korrekt rapport dem emellan.

Uppmaningen som riktas till makarna, man och hustru, sammanfattas i två råd: hustrurna skall underordna sig männen och visa respekt, männen ska älska sina hustrur. Ryckta ur sitt sammanhang kan dessa uppmaningar göra ett fattigt och begränsat intryck, och för den moderna mentaliteten, som värdesätter den personliga digniteten och friheten, kan den utan tvivel verka reaktionär och förtryckande. Man kan säkerligen inte säga att Efesierbrevet lägger fram en kristen etik för förhållandena mellan makar. Det framställer i stället den traditionella strukturen inom familjen och inom denna ram föreslår det en ny och olik inriktning för de traditionella värden som bestämmer förhållandet mellan man och hustru. Den sociala ordningen, mycket uppskattad av den antika världen, stödde sig på rollernas hierarki. Den första plikten var alltså att respektera den egna rollen, och hustruns roll i en familj av patriarkalisk struktur, som inte kunde ifrågasättas, var att vara underordnad sin man, att respektera honom och lyda honom.

Kvinnans ställning i familjen och inom parförhållandet i den grekiskt-hellenistiska kulturen speglar den allmänna underkastelse som kvinnan har i de sociala förhållandena. Men i den hellenistiska omgivningen och i Rom i synnerhet, utvecklas en ny och mer liberal syn på äktenskapet och på förhållandena inom parförhållandet. Målet med äktenskapet är inte bara att föda söner utan också att uttrycka den ömsesidiga kärleken mellan makarna.

även i den judiska traditionen finns det texter, även om ganska sent, som deklarerar allas lika värde inför Gud: kvinnor, slavar, fattiga och rika (Es R 14:15). Den första kristna traditionen präglades av den yttre omgivningen såväl av den judiska som av den hellenistiska. Man kan notera att den nya tron i Kristus och de nya erfarenheterna av kommunitetsliv har gynnat en viss emancipation av kvinnorna och givit dem en aktiv roll.

Man bör dock ta i beaktande några nyanser i det kristna användandet av verbet hypotassesthai: att vara underordnad. I den hedniska, grekiska omgivningen används inte detta verb för att beskriva familjeförhållanden utan den används i den militära sektorn, där den definierar rangen eller underordningen i truppen. I Paulus' brev, när verbet används i aktiv form och subjektet är Gud, rör det sig om en inte frivillig underkastelse:

• Gud utövar sin allsmäktiga makt över världen (1Kor 15:27; Ef 1:22)

När verbet i stället används i passiv form uttrycker det Kristi frivilliga underkastelse till Gud och de kristnas frivilliga underkastelse sinsemellan i kraft av tron och kärleken. Detta motsvarar det som sägs i Gal 5:14 angående de kristna som ska utöva sin kallelse till frihet genom den broderliga kärleken: "Tjäna varandra".

Mot denna bakgrund är inte hustrurnas underordning till sina män av tvingande karaktär, av någon som inte har kapacitet eller rätt att ta egna beslut och är mindervärdig, utan en beredvillig och generös beredskap att tjäna, som är karaktäristisk för varje kristen befriad från egoism.

Inom det äktenskapliga förhållandet uttrycks denna "ömsesidiga tjänst" i parets respektiva förpliktelser: hustruns i en respektfull underkastelse gentemot mannen och mannens i en generös och oegennyttig kärlek gentemot hustrun.

Underkastelsen och tjänsten kristna emellan utgår från vördnad till Kristus. Detta gäller också i äktenskapet, vilket bekräftas i bl.a. Ef 5:21-22, 25, 28.

• 21 Underordna er varandra i vördnad för Kristus. 22 Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. 25 Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat Kyrkan och utlämnat sig själv för den. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp".

I 1 Mos 2:24 står det:

• "Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." "Att bli ett" innebär att makarna bildar en enhet på livets alla områden; de blir en enda person.

Ett annat exempel är första Mosebok om skapelseberättelsen:

• Man och kvinna är skapade till Guds avbild 1 Mos 1:27. De är enligt denna text Guds avbild var och en för sig och tillsammans. Det betyder att både mannen och kvinnan har en värdighet som är okränkbar pga likheten med Gud, att deras värde inför Gud är lika. Enligt 1 Mos 2:18 gjorde Gud kvinnan "som en hjälp som anstår" mannen. De blev till "ett kött"(1 Mos 2:24)

"Hjälpen" i Gamla Testamentet är Gud själv, den som räddar i nöden, i faran. Det skulle kvinnan vara för mannen. Ett kött betyder enhet i på det personliga planet. "Anstår" betyder på samma nivå, på jämnhöjd med på hebreiska. Man och kvinnan har därför samma värde som människor. De har däremot olika uppgifter i livet eftersom de är skapade olika. På de sättet kompletterar de varandra. Man kan förstås vända på texten ovan och säga att mannen också är en hjälp som anstår kvinnan. Det är ömsesidigt. Mannen var inte först och kvinnan sedan, så att mannen skulle vara viktigare och kvinnan komma i andra hand, för att Gud först skapade mannen. "Adam" betyder nämligen jordvarelsen på hebreiska. Det är först senare som texten talar om "man och maninna", när det är två personer (1 Mos 2:23).

• 18. Och Herren Gud sade: "Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom." Och Herren Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar och förde dem fram till mannen för att se hur denne skulle kalla dem; ty som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han inte någon hjälp, sådan som anstod honom. Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen. Då sade mannen:"Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen." Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna och blygdes inte för varandra. 1 Mos 2:18-25).

Se även:
Män och kvinnor i Första Korintierbrevet
Jesus och kvinnan
Kvinnan i skapelseberättelsen

Team fråga prästen!