Män och kvinnor i Första Korintierbrevet

2000-11-19

Fråga

Hej,
Jag vill tacka dig för alla svar.

I korintierbrevet 11 så står det riktigt diskriminerande saker om kvinnan. Jag trodde att för guds ögon så var alla lika mycket värda, oavsett ras och kön, att kvinnan och mannen var lika mycket värda.

Men där står det ju som början att en hustru är ansvarig inför sin make, hennes make är ansvarig inför Kristus, och Kristus ansvarig inför gud. Varför är då mannen ansvarig inför gud, och inte kvinnan, varför ställs hon längst ner i raden, så att man tydligt kan se att hon är mindre värd. och varför är kvinnan ansvarig för sin man, och inte han detsamma eller tvärtom? och det står att kvinnan vanärar honom om hon inte bär huvudbonad när hon ber, för att hennes huvudbonad är ett tecken på hennes underkastelse för honom! så kvinnan är mindra värd? Hon är i underkastelse? Jag trodde att gud hade sagt att man och kvinna är lika mycket värda, är det då inte dubbelmoral? Hur kan jag kunna acceptera en sån diskriminering, hela det kapitlet och delen i bibeln,handlar om att trycka ner kvinnan!

Skapades kvinnan för att ära mannen,  det är ju sjukt!

Ska man verkligen tolka allting exakt i bibeln, det sägs ju att man inte ska det på allt eller vissa delar, men varför har då inte gud skrivit allting svart på vitt exakt hur det är i bibeln, och då ska man följa det, istället för att skriva så att man inte riktigt förstår och ska INTE tolka det exakt. Varför har han då gjort det så? Att inte göra så at man ska tolka exakt, det han vill kan han ju skriva svart på vitt, så att vi vet exakt och kan följa det, men i sådana fall, så har han ju inte gjort det. varför? och hur kan man veta att det verkligen är så att man inte ska tolka allting exakt, har gud sagt det? man kanske ska tolka allting exakt, det är ju största sannolikhet om inte gud har sagt någonting annat. Vet man att allt inte ska tolkas exakt, hur i sådana fall? t.ex. det kapitlet om all kvinnoförnedring ska det tolkas exakt, om nej, varför inte det, och hur vet man med säkerhet att det inte ska det? Och hur ska det då tolkas? och det med att mannen får slå kvinnan, om du hittar det, ska det då tolkas exakt? Ska allting tolkas "O- exakt" eller bara delar? Jag är väldigt förvirrad, för menar gud verkligen dessa saker i t.ex. kapitlet om kvinnoförnedringen det jag skrev om , och det om att slå kvinnan, hur annars ska man tolka det? Jag vet inte, jag vill i alla fall inte tro att han menar så, men hur ska jag då tolka det, var snäll och berätta det. Berätta om alla mina "tolkningsfrågor", om varför man inte ska tolka exakt och all det där, och var sen snäll att svara på om dom delarna med slå kvinnan, och kori...11, om dom ska tolkas exakt, om annars hur? och hur vet man med säkerhet att det ska tolkas så, och inte svart på vitt, som det står i bibeln.
Vänliga hälsningar, Jennifer

Svar

Hej

När man tolkar bibeltexter finns det vissa kriterier man måste ta i beaktande: - Man måste försöka förstå författarens intention, alltså det han vill förmedla.

• Man måste ta hänsyn till textens omedelbara kontext, alltså sammanhanget i den bok den finns i,
• och dess generella kontext, alltså vilken tidsepok den är skriven i, vilken kulturell miljö som är grunden för begrepp
• och litterära former som den använder sig av.
• Man måste utgå ifrån den litterära formen. Det innebär att t.ex. en historisk text skall tolkas annorlunda än en poetisk eller mytologisk.
• Det är då viktigt att hålla i åtanke den tidens litterära former. T.ex. hade man inte samma syn på historieskrivning som man har idag i västerlandet. Då var det vanligt att man överdrev siffror och ändrade på händelser och fakta för att förmedla en teologisk sanning. Denna kunde vara textens huvudintention.
• Det till sist viktigt att komma ihåg att man aldrig kan tolka alla bibeltexter lika, dvs. läsa dem rakt av med vår moderna västerländska mentalitet och tro att det vi förstår omedelbart vid första anblick är en riktig tolkning. Vi måste alltså tolka texterna och aldrig läsa dem "exakt" som du uttrycker det. För "exakt" blir då exakt enligt vår svenska mentalitet och kultur. Då riskerar vi att behandla texten ungefär som man läser en dagstidnings förstasida.
• När man läser texter från Gamla Testamentet är det viktigt att komma ihåg att det måste tolkas i ljuset av Jesus lära. Han fullbordar det Gamla Testamentet och ger texterna en djupare mera fullödig mening. Ofta betyder det rent konkret att vissa föreskrifter och lagar inte längre skall följas ordagrant utan bara till sin andemening. Andra föreskrifter ersätts helt enkelt av det nya Jesus kommer för att ge oss. T.ex. firar inte lärjungarna längre Påsken med ett offerlamm utan Kristus är lammet som blir närvarande i den heliga mässan. Kärleksbudet gäller för Jesus även fiender från främmande folk, medan det i Gamla Testamentet bara gällde medlemmar av det egna folket.
• Bakom de olika författarna i Bibeln står Gud. Det är han som han inspirerat dem att skriva vad de skrivit. Det innebär att han har inspirerat allt de skrivit och att de bara skrivit det han har velat. Det finns därför en underliggande enhet och harmoni mellan Bibelns olika böcker. Därför är de motsägelser som man ibland kan se egentligen inte motsägelser. De beror snarare på att man inte tolkar texten rätt. Det är då viktigt att hålla i åtanke det första tolkningskriteriet; att söka författarens intention och inte hänga upp sig på det yttre. Det visar sig då förmodligen att motsägelserna bara är skenbara. En motsägelse kan t.ex. uppstå om man tolkar en historisk bok som om den vore skriven som moderna historieböcker är skrivna. Bibeln historiska böcker blandar nämligen symbolik och poesi med historia. Och detaljer om datum och antal personer kände sig de bibliska författarna mycket fria att ändra efter bokens huvudtanke nämligen den teologiska meningen med historien. Siffror kan därför t.ex. vara överdrivna för att betona t.ex. hur Gud hjälper sitt folk. Då är sanningen som förmedlas inte själva antalet personer som besegrades i den eller den striden utan att Gud ger kraft åt dem som tror på honom och att han hjälpte dem att segar över deras fiender.

Här kommer en tolkning av 1 Kor 11:2-16:

För att kunna tolka den här texten rätt behöver man först och främst ta hänsyn till Första Korintierbrevets allmänna kontext. I Korint fanns det nämligen en radikal spiritualistisk rörelse som verkade för frigörelse på det sexuella området, i äktenskapet och i fråga om vissa hedniska religiösa bruk. De kristna i Korint var förmodligen påverkade av denna rörelse. Att de kristna kvinnorna inte bar huvudbonad under gudstjänsterna var antagligen därför ett uttryck för att de ville ha större frihet.

Paulus vill då med sina ord till korintierna visa på att den kristna tron inte gör oss fria från att leva mänskligt, alltså i ett konkret historiskt och socialt sammanhang. Den befriar oss alltså inte från att ta hänsyn till andra människor i vår närhet och att leva historielöst och lösryckta från alla normer för samlevnad. Också Jesus underordnade sig sin tids traditioner och seder och bruk. Han visar t.ex. detta genom att låta sig döpas av Johannes. Johannes ville t.o.m. hindra honom: och sade:

• Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.", men Jesus svarade : "Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.  (Jfr. Matt 3:13-17).

Paulus huvudsakliga intention med det han skriver verkar vara att få korintierna att förstå att de inte skall bete sig på ett stötande, ovärdigt eller oanständigt sätt då de deltar i gudstjänsterna: Både män och kvinnor skall när de profeterar uppföra sig och vara klädda på ett sätt som är värdigt och anständigt enligt den tidens sedvänja. För att ge kraft och övertygelse åt sina ord använder han sig av olika argument:
- Det första är en argumentation som bygger på de judiska rabbinernas spekulationer om världen, människan och Gud. Där uttrycks idén att verkligheten är hierarkiskt uppbyggd som en pyramid; Gud - Kristus, Kristus - mannen och mannen - kvinnan.
- Det andra argumentet han använder är det om skapelsen där mannen är Guds avbild och kvinnan mannens. Detta är också en rabbinisk tolkning av 1 Mos1-2. Men i bibeltexten står det däremot att både mannen och kvinnan är Guds avbild, inte bara mannen:

• Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. (...) och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.  (1 Mos 1:26-27).

Men sedan säger han något som inte stämmer med denna syn: "Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan." Det stämmer mera med den syn han uttrycker i Gal 3:28:

• Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.  (Gal 3:28:)

Enligt denna teologi förlorar nämligen skillnaderna mellan man och kvinna sin mening i "Herren"; dvs. i Kristi frälsningsordning. Det verkar därför här som han vill säga att den ordning som kom till vid skapelsen är passerad i Kristus. Det innebär att den hierarkiska ordningen i skapelsen i ljuset av Kristi död och uppståndelse inte längre behåller sin stränghet.
- Det verkar nu som Paulus blir medveten om detta och därför tar han till ett nytt argument som appellerar till sina läsares känsla för vad som man betraktar som självklart:
"Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?". Han tar nu till ytterligare en ny sorts argument:
"Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja."
Den här gången är argumentationen hämtad från den stoiska moralfilosofin, som var gängse accepterad av människorna i romarriket på den tiden. Det handlar om vad som är gängse i fråga om anständighet och vad naturrätten säger. Vad han säger är att det är naturligt enligt den rådande kulturen att en kvinna har långt hår. Han har alltså uppfattningen att vad som är gängse seder och bruk har ett etiskt värde och är normativt.
- Till slut verkar det som Paulus inte tycker att han har varit tillräckligt övertygande i sin argumentation och tillägger efter sina teologiska och etiska resonemang ett auktoritetsargument som han ger en avgörande vikt och som skall avsluta diskussionen och tysta alla användningar: "Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar."

Med alla dessa argument har Paulus velat förmedla en sak: att det som skall gälla för de kristna är att man beter sig på ett värdigt och anständigt sätt enligt de i samhället gällande normerna. Denna huvudintention stöder han sedan på argument som han får från sin tids maskulistiska kultur och från judendomen. De är alltså inte huvudargumentet, utan resonemang han tar till för att ge kraft åt sin åsikt. Det viktiga för Paulus är då inte att tala om skapelseordningens hierarki utan att bekämpa en spiritualistisk tendens i Korint som tenderade att få de kristna att flyta ovanpå sin tids normer på ett oansvarigt sätt. Han vill alltså inte i denna text tala om vad som är för alltid rätt och fel vad gäller mäns och kvinnors huvudbonad i gudstjänsten och inte heller att fastställa vilken ordning som gäller mellan kvinnor och män i relation till Kristus.
Huvudbonaden är inte ett tecken på underkastelse utan på en rättighet, makt, gåva eller befogenhet under gudstjänsten alltså ett tecken på hennes delaktighet.

• Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull.  (1 Kor 11:10).

Ordet som används är exousia som kan översättas med makt, rätt eller förmåga. Förmodligen gäller det gåvan att kunna profetera:
"Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad." (v 5).

1 Kor 11: 2 - 16

• 2. Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det.
  3. Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.
  4. En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud.
  5. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret,
  6. för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret, måste hon ha någon huvudbonad.
  7. En man behöver ju inte ha något på huvudet, eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen,
  8. ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 9. och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen.
  10. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull.
  11. Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan.
  12. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.
  13. Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?
  14. Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 15. men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja.
  16. Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.

- Man och kvinna är lika mycket värda inför Gud. De har samma människovärde, samma mänskliga värdighet. Båda är skapade till Guds avbild enligt 1 Mos.

- Könet sitter i kroppen, men kropp och själ är ett och vid uppståndelsen från de döda skall vi ha en ny förvandlad kropp, och då fortsätter vi att vara antingen män eller kvinnor. Gud älskar inte bara vår själ utan älskar oss som helhet med både kropp och själ.

Team fråga prästen!