2001-12-18
Bäste Fader
Jag har två frågor som jag vill ha besvarade:
1. Vilken av de 7 dödssynderna tycker du är värst?
Beskriv i detalj.
2. Ingen människa föds till att vara ond?
Människor drivs till brott. På så sätt tycker jag det är dåligt att inte alla får samma chans att få ett meningsfullt liv.
Föds man rik har man helt andra förutsättningar än om man föds i nått slumkvarter med en 15-årig mamma som knarkar? Mördare föds inte till mördare? Det är ett slumpmässigt lotteri skulle jag vilja uttrycka det, var man föds och vilka man har för mor och far.
Frågan är alltså om det finns ett helvete och inte bara en himmel?
Hej
Du skrev:
1. Vilken av de 7 dödssynderna tycker du är värst?
Den första och värsta av alla synder är högmodet. Det är också en av de 7 dödssynderna.
Det var nämligen den som de första människorna begick i skapelsen begynnelse. Berättelsen om Adam och Eva beskriver symboliskt denna synd. Trädet de inte får äta av är kunskapens träd på gott och ont. De gör det ändå trots att Gud sagt att de skall dö, för de vill bli som Gud och veta allt. Detta är högmod, dels för att de inte bryr sig om vad Gud sagt trots att det är han som har skapat dem och allt annat och rimligtvis borde veta vad som är bäst för dem. De tror sig alltså implicit vara bättre vetande än Gud. Sedan vill de ha samma kunskap som han trots att de är begränsade skapade varelser. Detta är högmod eftersom att vara allvetande bara är möjligt för ett oskapat evigt allsmäktigt väsen; alltså bara för Gud.
Att vilja bli som Gud eller ta Guds plats genom att säga att Gud inte finns och att människan kan allt. Det är dagens människors högmod.
Det är också så att alla synder kommer från högmodet. Den är grundsynden.
Se även:
Dödssynder
Dödsynderna 2
Dödssynderna 3
Du skrev:
2. Ingen människa föds till att vara ond?
Nej, människan skapades god. Men genom ursynden (arvsynden) har varje människa som föds till världen en skada i själen som ger en benägenhet till att begå moraliska fel och så skada sig själv och andra.
Ett barn påverkas av miljö och uppfostran men har ändå kvar sin förmåga att fatta fria beslut. Ingen är därför helt styrd av miljön. Alla kan bryta med den och gå emot det som är fel. Varje människa kan följa sitt samvete.
Att människor föds i miljöer som är olika lämpliga för att mogna harmoniskt är en orättvisa som beror på arvsynden. Hade inte arvsynden funnits hade varje miljö varit lämplig.
Gud vet allt detta och visste det också när hans skapade världen. Men det var priset för att få en varelse som han kunde dela sina egna egenskaper med. För arvsynden var konsekvensen av att människan skapades med frihet. Och hade hon inte skapats så hade hon inte varit annat än ett av djuren. Det är just denna frihet som gör att människan är Guds avbild. Men friheten måste erövras av viljan för att människan också skall kunna bli Guds avbild. Och det är en process som går genom "trial and error".
Trots att Gud visste att denna process skulle innebära lidande för alla människor valde han att låta det bli så. Jag skulle säga att orsaken är att han ansåg att det goda som människorna på det viset skulle kunna uppnå vägde mera än allt det onda de på samma gång skulle orsaka. För bara det goda består för evigt, men det onda är ett intet som upphör och försvinner. Vad väger då tyngst i evighetsperspektivet: onda gärningar som vara en kort tid eller goda som vara för evigt? Det är värt det: ett kort lidande här på jorden för att sedan få en evig lycka. Ungefär så står det i Bibeln på olika ställen.
Eftersom alla är fria och alla har en vilja för att kunna välja det goda och stå emot det onda så måste också var och en ta konsekvenserna av sitt handlande. Därför finns det konsekvenser också i evigheten: de goda valen består och de onda ger ett intet. Detta intet är att vara fylld av intet i all evighet fast man är skapad för att vara fylld av Guds eget eviga liv. Därför är det ett helvete - en evig olycksalighet. På det mänskliga planet kan man förstå det om man säger att vi människor är skapade, menade för ett socialt liv; vi är sociala varelser. Men om vi i all evighet lever i ett intet, i ett tomrum utan någon som helst kontakt med andra, då är detta ett helvete. Guds eget liv är nämligen gemenskap med alla människor eftersom Gud är varje människas liv, varje människas ursprung.
Gud ger dessutom tillräckligt med hjälp för att kunna göra val som leder till mänskligt förverkligande i solidaritet med andra. Till den som föds i en mindre lämplig social kontext ger han mera hjälp och till den som föds i mycket gynnsamma betingelser ger han mindre. På så sätt har alla lika chanser i evighetsperspektivet.