2000-04-14
Hej jag är en 19-årig tjej som går sista året på gymnasiet och just nu håller jag på att skriva ett arbete om synen på ondska inom olika religiösa samfund. Jag undrar varifrån ondskan kommit, varför vi har krig på jorden om det finns en allsmäktig och god Gud och om man kan bli av med ondskan.
Tack på för hand
Elin
Hej Elin
Katolska Kyrkan syn på ondskan är att det inte kan vara Gud som är ondskans upphov eftersom Gud är helt God.
Det kan inte heller vara en annan ond gud som är upphovet för det finns bara en Gud. Annars skulle man ha två gudar, en god och en ond som kämpade med varandra och då vore inte den gode guden allsmäktig eftersom hans makt skulle begränsas av den onde gudens. Men vi tror alltså att Gud är allsmäktig.
Enligt Bibeln skapade Gud allt och ondskan kommer inte från någon med honom jämnstark princip utan från de skapade varelserna. Däremot skapade Gud dem inte onda, för det skulle betyda att Gud inte vore god. Han skapade dem med fri vilja för att de skulle vara honom lika. Deras likhet bestod dock inte i att de var allsmäktiga och allvetande som Gud. Det innebar att friheten var skör och utsatt för den brist som icke allvetande och allsmäktighet innebär. Därför blev friheten till en prövning genom att den kunde användas med risk för den typ av misstag som uppstår då man i en valsituation inte vet t.ex. alla konsekvenserna av sitt handlande och man inte har möjlighet att se alla faktorer som påverkar situationens utgångsläge. Därmed kunde misstag begås som hade negativa konsekvenser på andra.
Men den yttersta orsaken till de första onda handlingarna var den första prövningen som mer låg i frihetens natur än i en begränsat vetande och kunnande. Friheten är, som jag förstår det, bara sann frihet om den har möjlighet att välja det onda eller att välja bort det. Det första onda valet blev då att vilja ha denna frihet oberoende av Guds principer om rätt och fel (Guds lag). Det betydde att de första människorna valde att vara sin egen lag, att själva bestämma vad som var rätt och fel utifrån sin begränsade förmåga att förstå. Det blev ett ont val för bara en allvetande varelse kan ge principerna om rätt och fel. Dessa principer hade Gud givit människan genom att ge henne ett samvete när han skapade henne. Samvetet kommer alltså från Gud. Men människan valde att inte följa sitt samvete.
Att Gud gjorde det möjligt för människan att välja det onda kan förklaras med att de goda valen inför honom väger tyngre än de onda. En gärning gjord i kärlek väger upp tusen onda gärningar skulle man kunna säga.
Det är just genom kärleken som människan är mest lik Gud och kärleken förutsätter friheten att välja bort det onda och välja det goda. För bara då det kostar att välja bort något är kärleken sann. Kärleken är nämligen att ge liv och för att göra det måste man offra något. Offrar man att inte välja en fördel för sig själv som är en nackdel för andra visar man kärlek. Men offrar man inget av egna fördelar så är det inte sann kärlek.
Före människans val fanns dock änglarnas val. De är också skapade av Gud. De är andar utan kropp vilket betyder att deras val blir definitiva när de väl en gång valt. De blev också prövade i sin frihet och vissa valde att gå emot Guds plan och hans bud och ordning. Detta val blev då definitivt och för alltid. Eftersom änglarna inte har kropp är de också odödliga vilket betyder att de för all evighet förblir antingen mot Gud eller för Gud, alltså onda eller goda.
De har genom sin andliga natur också förmåga att påverka människans tankar. Detta skedde med de första människorna. De fick förslaget av den främste av de änglar som hade valt det onda; Lucifer eller Satan.
Det är sedan dess han eller hans medhjälpare, demonerna som fortsätter att komma med onda förslag till människorna.
Allt detta har Gud tillåtit i sin stora vishet för att hans kärlek skall bli än mer tydlig och människans också följaktligen i den mån hon lever i denna kärlek. På så sätt visar Gud nämligen att han älskar oss även om vi gör det onda eftersom det inte är vi som är onda utan bara våra handlingar. Vi alltid ju har möjlighet att ångra oss och ändra oss genom denna kärlek som Gud har till oss.
Varför vi har krig på jorden om det finns en allsmäktig och god Gud och om man kan bli av med ondskan
Här kommer kompletterande svar på sista frågan om "Varför vi har krig på jorden om det finns en allsmäktig och god Gud " och "om man kan bli av med ondskan".
"Varför vi har krig på jorden om det finns en allsmäktig och god Gud "
Efter de första människornas första dåliga val, alltså då de använde sin fria vilja fel och valde mot Guds vilja blev människans natur skadad så att viljan blev försvagad och benägen att dras till det onda trots att människan förstår det rätta. Det kan du läsa mera om i texten från Katolska kyrkans Katekes:
396 Gud skapade människan till sin avbild och gav henne sin vänskap. Människan är en andlig varelse och kan bara leva i denna vänskap genom att i frihet underordna sig Gud. Det är detta som förbudet att äta av kunskapens träd på gott och ont uttrycker, "ty när du äter av det skall du döden dö" (1 Mos 2:17). "Kunskapens träd på gott och ont" (1 Mos 2:17) antyder symboliskt den okränkbara gräns som människan som skapad varelse i frihet skall erkänna och förtroendefullt respektera. Människan är beroende av Skaparen; hon står under skapelsens lagar och de moraliska normer som styr bruket av friheten.
397 Människan frestades av djävulen och lät förtroendet för sin Skapare dö i sitt hjärta. (jfr I Mos 3: 1-11) Hon missbrukade sin frihet och vägrade att lyda Guds bud. I denna olydnad består människans första synd. (jfr Rom 5:19) 1 det följande blir varje synd olydnad mot Gud och brist på förtroende för hans godhet.
398 1 och med denna syndföredrog människan sig själv framför Gud och uttryckte sitt förakt för Gud: hon valde sig själv emot Gud, i motsättning till de krav som hennes ställning som skapad varelse ställer på henne och sedan dess också emot hennes eget bästa. Människan var skapad i ett tillstånd av helighet och avsedd att bli helt och hållet "gudomliggjord" av Gud i härligheten. Genom djävulens frestelse ville hon "vara som Gud", (jfr I Mos 3:5) men "utan Gud och före Gud och inte som Gud vill". (Maximus Bekännaren, Ambiguorum liber: PG 91, 1156C)
399 Skriften visar på de dramatiska följderna av denna olydnad. Adam och Eva förlorar genast den nåd som består av den ursprungliga rättfärdigheten. (jfr Rom 3:23) De blir rädda för denne Gud, (jfr I Mos 3:9-10) av vilken de gjorde sig en felaktig bild - en Gud, som skulle vara svartsjukt mån om sina privilegier. (jfr I Mos 3:5)
400 Det harmoniska tillstånd, som upprättats genom den ursprungliga rättfärdigheten och som de befann sig i, förstördes; det herradöme över kroppen som utövades av själens andliga krafter krossades; (jfr I Mos 3:7) föreningen mellan man och kvinna utsattes för spänningar; (jfr I Mos 3:11-13) förbindelserna mellan dem präglas hädanefter av lystnad och makthunger . (jfr I Mos 3:16) Harmonin med skapelsen bröts: den synliga skapelsen blev främmande och fientlig för människan ( jfr I Mos 3:17, 19). För människans skull lades allt skapat "under tomhetens välde" (Rom 8:20). Slutligen blir den följd av människans eventuella vägran att lyda Gud (jfr I Mos 2:17) som uttryckligen förkunnats i förväg verklighet: människan skall vända åter till jorden, ty av den är hon tagen" (1 Mos 3:19). (jfr Rom 5:12.) gör sitt intåg i människans historia.
401 Från och med denna första synd översvämmas världen av en riktig "syndaflod": Kain mördar sin bror Abel ; (jfr. 1Mos 4:3-15) till följd av synden fördärvas världen ända till märgen. (I Mos 6:5, 12; Rom 1:18-32) på samma sätt visar sig synden i Israels historia framför allt som otrohet mot förbundets Gud och överträdelse av Mose lag.
även efter Kristi frälsningsgärning visar sig synden bland de kristna på många sätt. (jfr I Kor I -6;Upp2-3). Skriften och kyrkans tradition påminner ständigt om syndens närvaro och allomfattande utbredning i människans historia:
Vad Guds uppenbarelse sålunda får oss att se, bekräftas av vår erfarenhet. Ty om människan ser in i sitt hjärta upptäcker hon att hon även har en böjelse för det onda i många former som inte kan härröra från hennes Skapare som är god. Människan vägrar ofta att erkänna Gud som sitt upphov. Just därigenom har hon brutit sönder den ordning som orienterade henne mot hennes yttersta mål och samtidigt även all jämvikt såväl i förhållande till sig själv som till de övriga människorna och hela skapelsen. (Vat. 11, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 13.)
402 Alla människor berörs av Adams synd. Paulus uttalar detta: "En enda människas olydnad gjorde alla till syndare" (Rom 5:19). "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor, därför att alla syndade" (Rom 5:12). Mot syndens och dödens allomfattande utbredning ställer aposteln den allomfattande frälsningen i Kristus: "Liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom, så har också en endas (Kristi) rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor" (Rom 5:18).
403 1 Paulus efterföljd har kyrkan alltid lärt att man inte kan förstå det omfattande elände som drabbar människan, liksom hennes böjelse för det onda och hennes utsatthet för döden, utan att man tar hänsyn till Adams synd och det faktum att han har givit vidare åt oss en synd som vi alla berörs av genom vår födelse. Den innebär "själens död" (jfr Konciliet i Trient: DS 1512.) I kraft av sin trosövertygelse ger kyrkan dopet till syndernas förlåtelse även åt små barn som inte har begått någon personlig synd (jfr Konciliet i Trient: DS 1514)
404 Hur blev Adams synd till alla hans efterkommandes synd? Hela människosläktet är i Adam som "en enda kropp av en enda människa" (Thomas av Aquino, Quaestiones disputatae de malo, 4, 1). Genom denna "människosläktets enhet" är alla människor inneslutna i Adams synd liksom alla är inneslutna i Kristi rättfärdighet. Men överförandet av arvsynden är ett mysterium som vi inte helt och hållet kan förstå. Vi vet emellertid av uppenbarelsen att Adam tagit emot den ursprungliga heligheten och rättfärdigheten inte enbart för sig själv utan för hela den mänskliga naturen: då Adam och Eva ger vika för frestaren begår de en personlig synd, men denna synd berör den mänskliga naturen som de ger vidare i ett fallet tillstånd (jfr Konciliet i Trient: DS 1511-1512). Det är en synd som ges vidare åt den mänskliga naturen genom fortplantning till hela mänskligheten, dvs., genom överförandet av en mänsklig natur som är berövad den ursprungliga heligheten och rättfärdigheten. Därför kallas arvsynden "synd" på ett analogt sätt: det är en synd som man "ådragit sig" men inte har "begått", den är ett tillstånd och inte en handling.
405 även om arvsynden hör till varje människas utrustning (ibid.: DS 1513) har den dock inte hos någon av Adams efterkommande karaktären av personlig synd. Arvsynden innebär att människan är berövad sin ursprungliga helighet och rättfärdighet, men den mänskliga naturen är ändå inte helt fördärvad: den är skadad när det gäller dess egna naturliga krafter, den är underkastad okunnighet, lidande och dödens herravälde, den är böjd för synd (denna böjelse för synden kallas "begär"). Dopet ger Kristi nådeliv, utplånar därmed arvsynden och låter människan vända sig till Gud, men följderna för naturen, som är försvagad och hyser en böjelse för det onda, finns kvar i människan och manar henne till andlig kamp.
406 Kyrkans lära om hur arvsynden förs vidare mejslades fram framför allt under 400-talet, speciellt under det inflytande som kom från Augustinus tänkande, mot pelagianismen, och under 1500-talet i motsättning till den protestantiska reformationen. Pelagius ansåg att människan i kraft av sin fria vilja, utan nödvändig hjälp av Guds nåd, kunde föra ett moraliskt och gott liv. På detta sätt inskränkte han Adams synd till ett dåligt exempel. De första protestantiska reformatorerna däremot ansåg att människan var radikalt fördärvad och hennes frihet förintad genom ursynden. De identifierade synden som ärvs av varje människa med böjelsen för det onda (concupiscentia), som enligt deras mening inte kan övervinnas. Kyrkan har särskilt uttalat sig om meningen i vad som sägs i uppenbarelsen om arvsynden på det andra konciliet i Orange år 529 (jfr Kyrkomötet i Orange II: DS 371-372.) och på konciliet i Trient år 1546 (jfr Konciliet i Trient: DS 1510-1516).
407 Läran om arvsynden - som är förbunden med läran om återlösningen genom Kristus - ger förmågan att med klar blick kunna se på människans situation och hennes handlande i världen. Genom stamföräldrarnas synd har djävulen skaffat sig ett visst herravälde över människan, även om hon förblir fri. Arvsynden medför träldom under hans makt som var dödsrikets herre, nämligen djävulen" (jfr ibid.: DS 1511; jfr Heb 2:14). Att inte bry sig om att människan har en skadad natur, som är böjd att göra det onda, leder till allvarliga misstag när det gäller uppfostran, politiken, det sociala handlandet (jfr Johannes Paulus II, Encykl. Centesimus annus, n. 25. och moralen.
408 Följderna av arvsynden och alla människornas personliga synder försätter världen i sin helhet i ett syndigt tillstånd som med Johannes uttryck kan betecknas som "värdens synd (Joh 1:29). Med detta uttryck betecknar man också det negativa inflytande som gemensamma situationer och sociala strukturer, som är en följd av människornas synder, (jfr Johannes Paulus 11, Ap. förmaning Reconciliatio et paenitentia, n. 16) utövar på de mänskliga personerna.
409 Denna dramatiska situation för världen "som helt och hållet ligger i den Ondes våld" (1 Joh 5: 19; jfr I Pet 5:8) gör människans liv till en kamp:
En hård kamp mot mörkrets makter går genom människans hela historia, och denna kamp pågår enligt vad Herren säger, från världens begynnelse allt intill den yttersta dagen. Människan är insatt i denna strid för att hon i ständig kamp skall bestämma sig för det goda, och endast genom stor möda kan hon med Guds nåd uppnå sin inre enhet. (Vat. 11, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 37)."
"om man kan bli av med ondskan"
Kristi död och uppståndelse befriar oss från ondskan om vi vill det. Denna befrielse ges bara till den som själv väljer att ta emot hans frälsning. Gud befriar oss inte från ondskan mot vår vilja. Detta har med Guds respekt för vår frihet att göra. Det är genom att välja hans frälsning som vi blir Guds barn.
Men vid Kristi sista återkomst då skall han en gång för alla ta bort onskan och djävulen skall berövas sin makt att påverka människorna.
Här är ett svar jag gav en annan person:
"http://fragaprasten.katoliknu.se/"html/satan.htm