Kristendomens människosyn

ätstörningar & tro


2001-08-31

Fråga

Hej

Jag studerar "etik och livsfrågor", jag har i uppgift att beskriva olika människosyner som finns i vårt samhälle. Jag skall också ge exempel på olika människosyners sätt att möta andra människor. Jag har valt att skriva om "Martin som är 32 år och storätare, han äter ofta och mycket. Hela hans liv går ut på att äta. När han äter så tappar han kontrollen över sitt ätande och "slukar" allt han kommer över besinningslöst. Trots att han äter tills han spyr så dröjer det inte många timmar innan han äter igen. Martin kan tänka sig att aktivera sig själv emellanåt, eftersom han vet att hans egen belöning till sig själv är MAT". Frågorna är; varför storäter Martin och hur kan vi hjälpa honom enligt kristendomens människosyn? Hur tolkar kristendomen Martins matmissbruk? Vad har kristendomen för förslag till behandling?

Tack på förhand!
Anna

Svar:

Hej

Jag menar att det här fallet har två grundläggande aspekter: den psykologiska och den teologiska, eftersom människan enligt den kristna människosynen består av kropp och själ. Kroppen är läkaren eller psykologen kompetent att ta hand om.
Den psykologiska sidan av människan inbegriper kroppen i hög grad för psyket verkar i och genom kroppen. Bullemi och anorexi som du beskriver nedan är alltså något för en professionell psykolog ta hand om.

Den teologiska kan jag säga något allmänt om:
Om man har en Gudstro så har man en grundtrygghet som kan hjälpa för komma ur denna typ av ätstörningar. Om man inte har en Gudstro saknas den grund i livet som ger den fundamentala fastheten för viljan och känslolivet.

Tron på Gud ger visshet om att man är älskad för den man är och inte för hur man ser ut. Det borde då betyda mindre att t.ex. vara smal. Tron på Gud ger en inre frid och stabilitet som hjälper för att känna sig tillfreds med sig själv. Det är en hjälp för att övervinna t.ex. tröstätande.
Om tron skall vara en hjälp för att komma ur de problem du beskriver behövs också experthjälp, alltså en kombination av tro och professionellt stöd. Om en person med t.ex. anorexia får medicinsk hjälp är tron säkert en betydelsefull faktor för tillfrisknandet.

Enligt den katolska människosynen möter vi Gud i den kontext vi lever i. Vi tror ju att Gud har blivit människa. Det innebär att Gud verkar i det mänskliga. Vi möter alltså Gud både genom kroppen och själen inte bara i oss själva utan också i relation till varandra. Tillsammans utgör vi nämligen det som i kristen teologi kallas för Guds folk, eller Kristi kropp. Det innebär att vi står i en djup andlig relation till varandra och tillsammans till Gud. Guds frälsning kommer därför till oss i detta sammanhang. I sakramenten t.ex. samverkar Guds nåd med den troende människans handlande. Det finns ett sakrament för de sjuka. Det ges i samband med medicinsk behandling och är avsett samverka med behandlingen. Det kan t.ex. ge den sjuke kraft att kämpa sig igenom sjukdomen och att påskynda läkeprocessen. På liknande sätt kan vi betrakta relationen mellan tro, sjukdom och medicinsk behandling: Gud är med den sjuke som hämtar kraft från sin tro. Gud är också med den troende läkaren som utifrån sin tro kan hämta inspiration för sitt arbete eftersom tron innebär kärlek till människan: Vi möter Gud i vår nästa. Och enligt den kristna tron är Gud livets Gud vilket innebär att han vill människans bästa. Detta ger naturligt motivation för att kämpa för människor som är sjuka. Till sist kan Guds helande kraft samverka med den medicinska behandlingen.

Jag har bett en katolsk psykolog; Karin Stadler, hjälpa mig med svaret. Här nedan kommer det:

Team fråga prästen!



Jag vet inte om jag förstått mailet... men här kommer några kommentarer. Det enklaste för mig att svara på frågorna är att hänvisa till min bok "Om psykoterapi och religion" Skeab 1979. Den är väl gammal nu, men skillnaden mellan religion och psykoterapi står jag fast vid. Ja, bulimia liksom alla psykiska störningar är psykologens område. Man kan vara mycket djupt troende och lida både psykiskt och fysiskt, annars vore tron på Gud ett bra behandlingsalternativ, men troende mår inte nödvändigtvis bättre psykiskt än icke-troende. Däremot kanske de lättare kan se en mening med lidandet i alla dess former, en mening med vad den ständiga kampen jordelivet innebär. Den stackars mannen som beskrivs nedan skulle kanske bli motiverad att ta de instrument som finns till förfogande för att arbeta med sina problem: psykoterapeutisk hjälp - och tacka Gud som har gjort att han fått den möjligheten. Men tron på Gud löser definitivt inte automatiskt hans ätstörning. Att tro på en Gud som är andlig, dvs som man inte kan nå via sina sinnen, gör inte nödvändigtvis att man KäNNER sig älskad, man VET att man är älskad. Man kan veta, t.o.m. känna sig älskad och ändå må pyton.

Svar på frågorna: varför storäter Martin och hur kan vi hjälpa honom enligt kristendomens människosyn? En grundlig anamnes (ev. somatisk undersökning) bör kunna göra att en professionell skulle kunna formulera en hypotes om varför Martin äter som han gör. Kristendomens syn på människan spelar nog bara den rollen att man lyssnar på Martin med stor respekt och att den professionelle följer alla etikregler i förhållandet till sin pat.

Hur tolkar kristendomen Martins missbruk? Kristendomen innebär kunskap om Guds uppenbarelse om sig och om människan, osv. Den ger inga svar på hur psykiska störningar har uppstått.

Vad har kristendomen för förslag till behandling? Kristendomen är ingen behandlingsform varken för kroppsliga sjukdomar eller för psykiska störningar.

Hälsningar i all hast/
Karin Stadler

Läs Karin Stadlers kommentar till min användning av begreppet grundtrygghet och korrespondensen efter.
Grundtrygghet