Betydelsen av Guds namn

2001-10-20

Fråga:

Hej.

Tack för dina svar.

Om det är så att Paulus, Matteus och de andra författaren skrev Kyrios och inte Guds namn så är det fel att byta ut Kyrios med tetragrammaton. Men jag är inte övertygad om att de gjorde det ?

Kanske använde de Guds namn när de talade om honom ??
Jag vet inte, jag undrar hur det var ?
Jag vet att man har hittat brev skickade mellan "vanliga judar" där Guds namn används...
Kan vi vara säkra på att det inte är tvärtom; Kanske Guds namn byttes ut mot Kyrios i senare avskrifter ?
Det är ju inte Paulus ursprungliga brev som ligger till grund för våra översättningar. Det är avskrifter.
Jag undrar om Jesus använde Guds namn eller inte när han talade om sin fader, eller använde han bara titlar ?
Varför gav Gud oss ett namn på sig ??

MVH/ Erik

Svar:

Hej

Du skrev:

- Kanske använde de Guds namn när de talade om honom ??

Jag tror inte de använde hans namn ens i bönen eller när de talade om Gud. Gudsnamnet betraktades nämligen så heligt att det bara fick uttalas av översteprästen en gång om året inne i det allraheligaste i templet.
När de heliga Skrifterna lästes i synagogan uttalade man Adonai varje gång det stod JHWH. Adonai betyder Herre och därför översattes det med Kyrios i den grekiska GT.

- Jag vet att man har hittat brev skickade mellan "vanliga judar" där Guds namn används...

Några sådana brev finns inte. Läs judisk litteratur och judiska dokument från denna tid så skall du se det. Ta t.ex. Talmud eller Mishna.

- Varför gav Gud oss ett namn på sig ??

Gud uppenbarade sitt namn till Israels folk för att de skulle komma i relation med honom. Men det betydde inte att namnet skulle betraktas som en sorts magisk formel som användes utan tanke på namnets innebörd. Det var innebörden i namnet som var det viktiga. I 2 Mos där Gud i den brinnande busken uppenbarar sitt namn till Mose ger Gud också en förklaring till namnets betydelse. Det betyder mycket. Hela texten förklarar namnets betydelse. Det är inte bara "Jag är" utan också vad Gud är. Han svarar själv på det i vv. 11-14. Han är den som är med Mose och den som skall befria Israel, den som alltid skall vara med dem, den senare vid Sinai då Gud sluter förbundet.
Gud är lite hemlighetsfull, nästan ovillig att svara när Mose frågar om hans namn: "Jag är den jag är.". Han kommer nämligen att uppenbara sitt namns innebörd för Israel under hela den tid som går från mötet med Mose fram till Jesu ankomst då hela innebörden blir klar. Hela Israels historia från och med nu går ut på att lära Israel förstå vem Gud är. Han lär dem det genom att vara med dem och befria dem, bönhöra dem, tala till dem genom profeterna mm. Allt i GT talar om vem Gud är och vad det betyder att han är sådan. Det är översättningen av JHWH: Jag är, jag är den jag är, jag är med er... I v. 15 förklarar Gud att hans namn innebär att han är deras fäders Gud; alltså Gud som har varit med dem och skall vara med dem.

11. Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till Farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"

12. Han svarade: "Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg." 14. Gud sade till Mose: "Jag är den jag är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är' har sänt mig till er."

15 "Så skall du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn i evighet.

Det är alltså innebörden som är det väsentliga, inte uttalandet av ordet JHWH. Till slut skall Gud uppenbara att han är Emmanuel; alltså Gud med oss. Det är detta som sedan Jesus Kristus skall visa. Han är Gud bliven människa och med de troende genom dopet i den Helige Ande som gör Gud närvarande i de troendes hjärtan. Vi kan därför kalla Gud för Herre (Kyrios) eftersom han skall vara Herren i våra liv. Honom skall vi följa, lyda, lyssna på, lära av, älska, sätta över allt annat, efterlikna etc.

- Jag undrar om Jesus använde Guds namn eller inte när han talade om sin fader, eller använde han bara titlar ?

Läs i evangelierna (inte Nya Världens översättning utan t.ex. NT 81). Det är ordet Fader han använder för att tala om Gud.

- Kan vi vara säkra på att det inte är tvärtom; Kanske Guds namn byttes ut mot Kyrios i senare avskrifter ? Det är ju inte Paulus ursprungliga brev som ligger till grund för våra översättningar. Det är avskrifter.

Genom fynden av dödahavsrullarna har vi NT-texter från de första åren efter Jesu död. Här handlar det inte om sena avskrifter. Dessutom finns dokument som visar hur judarna på den tiden talade om Gud eller om de använde hans namn.

Se t.ex.:
Papyrusfynd visar att Markusevangeliet fanns redan före år 50 av Ingemar Furberg
Inledning till Dödahavsrullarna Bo Isaksson
The Ancient Library of Qumran and Modern Scholarship an Exhibit at the Library of Congress, Washington, DC

För övrigt var de kristna noga med att skriva av och inte ändra orden när de skrev av eftersom de betraktade texterna som heliga.

I denna artikel kan du läsa om hur Vakttornet har ändrat i Bibeltexterna:
The New World Translation of the Holy Scriptures - Translation or Mis-Translation? Free In Christ - Support for those trapped in the Watchtower Society

Sällskapet Vakttornet faller under en sträng dom genom att göra så:

Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. (Matt 5: 18-19)

Här nedan är hela texten från 2 Mos som jag citerade ovan:

Bibelöversättningen från 1982.

1. Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb. 2. Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken ändå inte blev förtärd. 3. Då tänkte Mose: "Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."4. När då Herren såg att han gick bort för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag."5. Då sade han: "Träd inte hit. Dra dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark." 6. Och han sade ytterligare: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud. 7. Och Herren sade: "Jag har noga sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag vet vad de måste lida. 8. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bor. 9. Eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag dessutom har sett hur egyptierna förtrycker dem, 10. därför må du nu gå iväg. Jag vill sända dig till Farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."11. Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till Farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"12. Han svarade: "Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."13. Då sade Mose till Gud: "När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?"14. Gud sade till Mose: "Jag är den jag är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är' har sänt mig till er." 15. Och Gud sade ytterligare till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn i evighet, och så skall man nämna mig från släkte till släkte. 16. Gå nu iväg och församla de äldste i Israel, och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: 'Jag har sett till er och har sett det som händer med er i Egypten. 17. Därför är nu mitt ord: jag vill föra er bort från betrycket i Egypten upp till kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som flyter av mjölk och honung.18. Och de skall lyssna till dina ord. Och du skall tillsammans med de äldste i Israel gå till kungen i Egypten, och ni skall säga till honom: 'Herren, hebréernas Gud, har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren, vår Gud.' 19. Dock vet jag att kungen i Egypten inte skall tillåta er att gå, inte ens när han får känna min starka hand. 20. Men jag skall räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under, som jag vill göra där. Sedan skall han släppa er.21. Och jag vill låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att ni, när ni drar bort, inte skall dra bort med tomma händer, 22. utan varje kvinna skall av sin grannkvinna och av den främmande kvinna som bor i hennes hus begära klenoder av silver och guld, likaså kläder. Dessa skall ni sätta på era söner och döttrar. Så skall ni ta byte från egyptierna." (2 Mos 3:1-22)

Bibel 2000

1 En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. 2 Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp 3 tänkte han: "Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp." 4 Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Ja, här är jag." 5 Herren sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark." 6 Och han fortsatte: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. 7 Herren sade: "Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare - ja, jag vet vad de får lida. 8 Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. 9 Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. 10 Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten." 11 Mose invände: "Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?" 12 Gud svarade: "Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg." 13 Då sade Mose till Gud: "Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?" 14 Gud sade: "Jag är den jag är. Säg dem att han som heter 'Jag är' har sänt dig till dem." 15 Och Gud fortsatte: "Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte. 16 Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i Egypten 17 och att jag har beslutat att föra dem från förtrycket i Egypten upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och honung. 18 De kommer att lyssna till dig, och sedan skall du och Israels äldste gå till kungen av Egypten och säga till honom: 'Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud.' 19 Jag vet att kungen av Egypten inte låter er gå, om han inte blir tvingad. 20 Därför skall jag sträcka ut min hand och låta Egypten drabbas av märkliga ting jag skall göra där; sedan kommer han att släppa er. 21 Och jag skall göra egypterna så välvilligt stämda mot detta folk att ni inte skall behöva ge er i väg tomhänta. 22 Varje kvinna skall be sina grannfruar och kvinnorna i sitt hushåll om föremål av silver och guld och om kläder, som ni skall låta era söner och döttrar bära. Så tar ni byte från egypterna."(2 Mos 3:1-22)

Team fråga prästen!

Se tidigare svar till Erik
Guds namn = Kyrios - Herren