Varför förkastade kristna och judar Muhammeds budskap?
2006-11-21
Fråga
Varför förkastade kristna och judar Muhammeds budskap?
Tack för mig.
MVH!
Anna
Svar
Hej
I Montgomery Watts klassiska bok "Introduction to the Qur'an" står det:
"De första arton månaderna eller något liknande efter Hijra sysselsatte man sig inte endast med en anpassning till den nya situationen bland alla berörda men i synnerhet genom försöken från Muhammeds sida att vinna stöd från de judiska klanerna och små grupperna i Medina. Då och då instruerades han i Koranen för att vädja till dem i olika former. Sedan, när det händer att några få av dem ämnar besvara hans vädjanden, blir han tillsagd att kritisera dem och visad honom att den religion han förkunnar är Abrahams rena religion, som judarna och de kristna har förvrängt.
Det man hittar i Koranen är huvudsakligen bevis för de intellektuella aspekterna i dispyten mellan Muhammed och judarna, men det finns också några få hänvisningar till förvisningen av de judiska klanerna. Det finns även ställen där båda judarna och de kristna attackeras. Det fanns ingen aktiv fientlighet mot de kristna förrän under de sista två eller tre åren av Muhammeds liv, och så skulle det kunna förefalla som om kritiken av judarna ibland fortsatte till denna period. Det som är känt är att "brytningen med judarna" inträffade omkring mars 624, kort före slaget vid Badr. Den viktigaste yttre tecknet på denna omflyttning av styrkorna i Medina var, att Qibla eller den riktning man använde i bönen förändrades från att ha varit mot Jerusalem, på samma sätt som judarna, till att vara mot Mecka. Detta var en antydan att den nya religionen skulle vara speciellt arabisk och att Muhammed skulle lita mer på den 'arabiserade' delen bland sina efterföljare än på de den 'judaiserade' delen."
Muhammed kritiserade judarna och de kristna och påstod att de förändrat Bibeln och att den religion han själv förkunnade den riktiga rena religionen. Detta är den första orsaken till brytningen mellan islam och judendom och kristendom och skedde alltså under den första tiden av Muhammeds förkunnelse.
Det fanns annat som också skar sig; tolkningen av Bibeln eller snarare synen på de personer och händelser som Bibeln talar om:
"Ordet hanif förekommer tolv gånger i Koranen, varvid två av dessa fall har pluralisformen hunafa'. Det grundläggande bruket är utan tvekan det som finns i 3.67/0, där det sägs att Abraham varken var jude eller kristen utan hanif, muslim, inte en av 'avgudadyrkarna'. Det finns liknande historiska hävdanden om Abraham, som tillber Gud som hanif i 6.79 och 16.120/1, men ordet muslim används inte där. Sedan finns det ett antal explicita eller implicita befallningar till Muhammed och muslimerna att följa Abrahams trosbekännelse eller religion som hanif [2.135/29; 3.95/89; 4.125/4; 6.161/2; 16.123/4]. I de återstående avsnitten [10.105; 22.31/2; 30.30/29; 98.5/4] omnämns inte Abraham, utan befallningen ges till Muhammed (eller muslimerna eller Bokens folk) att tjäna Gud 'som hani, inte som en avgudadyrkarna'. Sålunda förbinds ordet endast med Abraham själv eller mer 'Abrahams religion' såsom det uppfattas i Koranen, som tillämpligt på islam, i motsats till judendomen och kristendomen såväl som till hedendomen."
Koranen säger att Abraham varken var jude eller kristen utan en "hanif" vilket skulle vara samma sak som muslim (en som tillber och underkastar sig den ende sanne Guden). Detta kunde förstås heller inte accepteras av judar och kristna.
"Senare muslimska forskare tar alltid ordet i denna betydelse, varvid de ibland använder hanif som likvärdigt med 'muslim', och hanifiyya som likvärdigt med 'islam'. Det senare ordet hittades istället för i ibn-Masuds exemplar av Koranen i 3.19/17. Muslimska forskare försökte också visa att det alldeles före Muhammed fanns män som sökte hanifiyya eller ren monoteism. Det förefaller säkerligen ha funnits män som sökte en renare eller mer adekvat religion, men de kan inte ha kallat sig själva för namnet hanif, ty om de hade gjort det skulle namnet ha associerats med 'muslim. Det tycks som om de förislamiska poeterna använde hanif för 'hedning' eller 'avgudadyrkare', och detta var säkerligen det kristna bruket, härlett från det syriska språket genom att ta pluralisformen hunafa att företräda den syriska pluralisformen hanpé. De kristna använde denna punkt i falsk kritik av muslimerna, och de senare tycks slutligen ha slutat att kalla sig själva hunafa. En mycket utförligare diskussion hittar man i EI, art.hanif".
En annan lära judar och kristna inte kunde acceptera var att Muhammed kallade sig " khatam an-nabiyyin - the seal of the prophets" - profternas sigill. Med det gjorde han anspråk på att vara den profet som hade det sista ordet och som på det viset kunde tillrättalägga och tillägga läror till det de tidigare profeterna hade förkunnat. Med "seal - sigill" menade han att han var den siste profeten med det definitiva och slutgiltiga budskapet.
Eftersom detta budskap på flera punkter stred mot det judiska och det kristna kunde varken judar eller kristna acceptera det varken under Muhammeds tid eller senare.
En sådan lära är till den om Jesus. Islam menar att Jesus inte är Guds Son och inte heller Gud. Det tror de kristna.
En annan är synen på "Hjälparen" i Joannesevangeliet. Islam menar att det syftar på Muhammed som då redan Jesus skulle ha profeterat om skulle komma.
Enligt kristen tro är det den Helige Ande det syftar på.
Det finns också andra läror som skiljer sig. T.ex. har islam en annan syn på arvssynden och frälsningen. Jesus är Frälsaren (som frälser från synden) för de kristna inte för muslimerna.
Läs mer om detta i:
www.fragaprasten.nu/html/islam18
www.fragaprasten.nu/html/islam_2.htm
Team fråga prästen!
