12 december 2005, uppdaterad 28 feb 2007
Min fråga, hur ser kristendomen på islam? Jag är tidigare katolik, numer muslimsk konvertit.
Jag hörde aldrig som katolik talas om islam eller muslimer, däremot nämndes judar allt oftare.
Jag undrar hur ni ser på islam
Vad säger kristendomen om Muhammed (fvmh) som profet efter Jesus (fvmh).
På vilka delar "skiljer ni er" markant från islam?
Tack för en bra givande sida.
Frid!
Zaynab
Hej
Hur ser kristendomen på Islam?
I dessa dokument har du Katolska Kyrkans syn på Islam:
I andra vatikankonciliets dokument "Lumen gentium" nr. 16 står det:
"De slutligen, som ännu inte mottagit evangeliet, står på olika sätt i relation till Guds folk: I första rummet det folk, åt vilket förbundet och löftena hade givits och från vilket Kristus har "kommit efter köttet" (jfr. Rom 9: 4-5), detta folk, på grund av utkorelsen så älskat för fädernas skull, ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra (jfr Rom 11: 28-29). Frälsningsbeslutet omfattar emellertid även dem som erkänner Skaparen, bland dem i synnerhet muslimerna, som bekänner sig till Abrahams tro och med oss tillber den ende Guden, den barmhärtige, som skall döma människorna på den yttersta dagen."
Konciliet inbjuder oss att söka efter "Ordets frön" (Lumen Gentium nr.17) i alla de stora religiösa traditionerna, som "inte sällan reflekterar en stråle av den sanning som upplyser alla människor" (Nostra aetate 2).
Och i encyklikan Redemptoris missio uppmanar påven Johannes Paulus II till en tvåfaldig respekt inför andra religioner: "respekt för människan som söker svar på livets djupaste frågeställningar, och respekt för Andens agerande i människan".
Därför ser vi med uppskattning på olika aspekter av muslimers sätt att leva sin tro. Teologen Henri Teissier skriver i artikeln "Il cristiano interpellato dall'islam" (Den kristne utmanad av islam) I samlingsvolymen "Con tutte le tue forze", I nodi della fede cristiana oggi, Genova 1993 sid 269-289:
T.ex. budet att ge allmosor. Dessa ges vid olika tillfällen i livet: vid högtider, i samband med pilgrimsfärder, när man räddats från en olycka eller en sjukdom som tack, samt då man möter en fattig.
- I dagens värld utövar olika islamistiska organisationer omfattande socialt arbete och hjälp till fattiga muslimer. Detta har förmodligen på ett avgörande sätt bidragit till deras popularitet bland de fattiga i muslimska länder. Detta borde vi kristna ta som en påminnelse eller, om vi så vill, ett förmaningstecken från Gud, om att vi är kallade till människokärlek genom konkret agerande och att vi kanske inte alltid gjort tillräckligt. Så står det i vår egen Bibel "Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?" (1 Joh 3:17) (mitt tillägg).
Gästfrihet; det är inte ovanligt att man offrar av den egna välfärden för att ära en gäst.
Det finns i Hadith många ställen som påminner oss kristna om Jesu bergspredikan. T.ex. dessa refererade av Salah-ad-Din al Munadjdjid:
"Det bästa sättet att tro är att önska för de andra det du önskar för dig själv".
"Ni kommer inte in i paradiset förrän ni har tron, och ni har inte tron förrän ni älskar varandra".
"Var generösa mot vem som än har varit fräck mot er, ge till mot vem som än har vägrat ta emot allt och återknyt goda relationer med vem som än har brutit dem med er".
"Den värsta måltiden är den dit de rika är bjudna men inte de fattiga".
Tålamod i prövningar; Den nutida västerländska människan blir ofta lätt bitter i tider av prövning. Muslimska samhällen accepterar ofta livets prövningar med större tålamod och uthållighet. Det grundar sig i tron på Gud. "Förkunna för de ödmjuka det glada budskapet (om Guds nåd), till dem som med jämnmod bär de motgångar som drabbar dem regelbundet" (Koranen 22: 34. 35). Kanske är det för att muslimer tror på en Gud som på alla sätt står över människornas problem som de kan acceptera ödets vingslag och livets svårigheter. Man försöker inte kräva att Gud skall ge förklaringar till sitt handlande eller till det som händer i livet.
- "Inshallah" är ett uttryck som väl beskriver denna överlåtelse till Allahs' visa rådslut och oklanderliga vilja. Man ifrågasätter inte Allah, utan man accepterar och underordnar sig. (mitt tillägg)
Bön (mitt tillägg): Många kristna som levt i muslimska länder har vittnat om hur uppbyggda och inspirerade de har känt sig av de enkla människornas fromhet och starka känsla för Guds helighet.
T.ex. blev Charles de Foucauld, som blev saligförklarad av Johannes Paulus II den 13.11.2005, under sin tid i Marocko (juni 1883 - maj 1884) mycket tagen av muslimernas tro och bön. Detta bidrog till att han började ta sin kristna tro mer på allvar och så småningom till att han beslutade att börja leva som munk. (se Charles de Foucauld - a diverse life)
Islamlogen Louis Massignon (1883-1962) som förlorat sin kristna tro i unga år återfann den genom sin kontakt med islam under en arkeologisk expedition till Bagdad 1908. Efter detta ser han i islam "en frälsningsväg" och ägnar resten av sitt liv åt att visa västvärlden "islams sanna ansikte" vilket gör att allt fler islamologer lämnar sin negativa, onyanserade eller rent fientliga syn på islam. Han hade långtgående kontakter med påvarna Pius XI, Pius XII, och särskilt med Msgr. Montini som sedan blev Paulus VI.
Han talar i detta sammanhang om en "kopernikansk helomvändning" för islamologin. Islamologer som följt i hans fotspår är L.Gardet, J.M.Abdeljalil, Y.Moubarac, M.Hayek, C.J.Ledit, G.Basetti-Sani m.fl. (jfr. Robert Caspar, p.b. Traitéde théologie musulmane, Tome 1, Histoire de la pensée religieuse musulmane, Ponitficio Istituto di Studi Arabi e d'Islamistica
Rome 1996, ss.78-81
Se även:
Kristendomens relation till muslimskt liv och religion Ett föredrag av baptistpastorn Ferro Mehmedovic (alban och tidigare själv muslim)
Vad säger kristendomen om Muhammed (fvmh) som profet efter Jesus (fvmh).
Henri Teissier, som jag citerar ovan, skriver vidare:
"Den punkt som utgör det största avståndet mellan islam och kristendom är utan tvekan den hänvisning som alla muslimer gör till profetens liv som ett oöverträffbart ideal om trohet mot Gud. "Ni har i Guds utsände en god modell" säger Koranen (33, 21)
De kan kristna kan säkerligen hitta många sidor i Muhammeds liv som gör honom till en stor honom till en stor personlighet i religionshistorien:
hans sökande efter Gud;
hans övertygelse att vara budbärare av ett budskap från Gud till människorna;
hans uthållighet i prövningarna, speciellt under den första delen av hans liv;
hans liv som gift, monogami under 25 år med sin första fru Khadija;
hans politiska intuition i konflikten med polyteisterna i Mecka;
hans mildhet då han segrat;
hans intelligenta ledarskap i fråga om samhälleliga frågor;
hans skickliga administration av samhällslivet,
hans instistens om rättvisa och solidaritet med de fattiga,
hans enkla sätt att leva etc."
"Men på samma gång kan inte de kristna känna igen Bergspredikans ideal i Muhammeds liv pga mycket där som strider mot Jesus undervisning:"
"Muhammed är en trons människa - men han är också en krigsherre, (vilket inte Jesus var) som ledde krigsräder och militära expeditioner. Han var en politiker som lät eliminera sina motståndare med alla medel, också genom politiska mord (Jfr. Tabari, "Mohammed sceau des prophètes, Paris 1980, s.181 o. 186) eller genom kollektiva massakrer (judarna i Medina).
Han är också ägare till ett harem och auktoriserad att ha nio fruar och ett antal konkubiner, en livsstil som snarare för tankarna till kung Salomo än till Saligprisningarna."
"Det största avståndet mellan kristna och muslimer uppstår alltså när man granskar Islams profet. Det blir då omöjligt för den kristne att Muhammed som idealmodellen för hela Guds trohet. På sin höjd kan de se honom som en person som personerna i Gamla Testamentet, när Guds ord inte ännu hade finslipat samvetena och renat seder, bruk och beteenden. Detta är utan tvivel den största skillnaden mellan kristna och muslimer."
Enligt Bibeln (Gamla Testamentet och Nya Testamentet med Evangelierna är Jesus Guds definitiva och slutgiltiga ord till människorna:
Eftersom Jesus Kristus" är "den Ende Sonen och själv Gud som alltid är nära Fadern" så är han den som förklarar allt om Gud för oss. Detta innebär att det inte behövs någon mer profet efter Jesus.
Det finns en viktig invändning från islam mot den kristna teologin om Hjälparen. Jesus talar om en "Tröstare" eller "Hjälpare" som han skall skicka. Inom islam tolkar man detta som en profetia om Muhammed.
Muslimerna anser, att Kristus för sina efterföljare tillkännagav, att de skulle vänta en profet vid namn Ahmed; och som bevis anför de följande vers från Koranen, Sura 61:6: - Och när Jesus, Marias son, sade: O Israels barn, jag är Guds apostel för er, under det jag bekräftar det, som har överlämnats åt mig i Torah, och kommer med de goda nyheterna om en apostel, som skall komma efter mig, vid namn Ahmed. Detta avsnitt refererar utan tvekan till Tröstaren, Parakleten utlovad i Johannes evangelium (Joh 14:16, 26, 15:26; 16:7. Kallas även Faraklet). Men var och en som uppmärksamt läser det, som sades i avsnitten om ämnet, kommer att inse, att de inte ger något löfte om någon profets ankomst utan om den Helige Andes ankomst - ett löfte som uppfylldes snart efter vår Frälsares uppstigande till himlen, genom nedsändandet av den Helige Ande, såsom det beskrivs i Apg 2:1-11.
Upphovet till missuppfattningen i Koranen kom från araberna, som inte kände till innebörden av Paraklet (Faraklet) och som föreställde sig, att ordet betecknade Ahmed eller "den lovprisade"; medan den verkliga innebörden i namnet är Tröstaren. Men det finns på grekiska ännu ett ord, vilket för en främlings öra skulle kunna låta nästan likadant, nämligen Periklet (lovprisad eller lovsjungen); och det är ytterst troligt att det arabiska folket, som inte var förtrogna med grekiska, sålunda missförstod dess innebörd och kallade den utlovade för Ahmed eller "den lovprisade".
De två orden börjar med två olika grekiska bokstäver P och F som kan låta likadant med motsvarande arabiska bokstäver och är därför benägna att förväxlas med varandra.
Jesus utlovar sina anhängare att det kommer en annan hjälpare efter Honom, som bekant anser vi kristna att det är Heliga Anden som Jesus talar om. Men det uppstår flera problem enligt islam, varav dem viktigaste är att Jesus säger att han måste gå för att sanningens ande (en annan Hjälpare som Jesus beskriver) skall kunna komma, och enligt Gamla Testamentet så fanns Heliga Anden i och ovan folket före Kristi tid och enligt Evangelierna under Kristus liv, medan Jesus sa att han skulle komma efter honom. Hur löser vi kristna då detta problem?
Den Helige Anden kan vara före Jesus i och ovan folket om den är Guds Ande eftersom Gud är evig och före, under och bortom all tid. Sedan kan Gud sända denna Ande till apostlarna (se Apg 2) efter att Jesus har dött och uppstått. Guds Ande är evig eftersom den är Gud och finns före all tid, men kan också komma i tiden i historien och förmedlas till människor.:
Jesus sa, att han skulle gå. Men han skulle be Fadern att han skulle skicka en annan hjälpare. Om man säger att Jesus är profet så betyder en annan hjälpare dock inte en annan profet som islam menar att det skulle betyda.
Om man säger att Jesus är Gud så innebär det inte att hjälparen är en annan Gud.
Om man säger att Jesus är Guds son så betyder det inte att hjälparen är en annan son alltså att båda hjälparna är Guds söner.
Om man säger att Jesus var profet så innebär det inte att en annan hjälpare är en annan profet.
Varför? Jo för man måste läsa de verserna som talar om detta i sitt sammanhang; dels inom det kapitel de finns i Johannesevangeliet, dels i kontexten som hela evangeliet ger eftersom det är en enhetlig teologi som löper genom hela verket, dels i det sammanhang som ges i Johannes brev där samma tema behandlas.
Enligt evangelietexten nedan är det klart att hjälparen inte är en profet utan en ande: "sanningens ande" (v.17). En person kan ju inte vara inne i lärjungarna: " den är kvar hos er och kommer att vara i er" (v.17).
Orden en "annan hjälpare" förstår vi om vi läser Johannes första brev där det framgår att Jesus är en hjälpare. Det framgår inte av den svenska översättningen men tittar man i den grekiska grundtexten så står det parakleitos alltså det ord som används i Johannesevangeliet 14:15-21. Parakleitos betyder hjälpare, försvarsadvokat, tröstare mm. I Bibel 2000 1 Joh 2:1-2 har man översatt med "en som för vår talan", vilket ju en försvarsadvokat gör. I den engelska översättningen The RSV interlinear Greek-Englis New Testament står det: ""but if we sin we have an advocate with the Father, Jesus Christ the righteous. The New American Bible översätter: "But if anyone does sin, we have an Advocate with the Father, Jesus Christ the righteous one."
När Jesus säger "en annan hjälpare" menar han alltså en annan hjälpare än han själv eftersom han själv är en hjälpare eller försvarsadvokat vid Guds domstol i himlen. Men redan i det ögonblick han säger det är han en hjälpare eller försvarsadvokat för de människor han möter under sina tre år av offentlig förkunnelse innan han blir korsfäst. Han hjälper dem nämligen genom att bota deras sjukdomar, förlåta deras synder och försvara dem inför domstolar. Se t.ex. Joh 8:2-11: "
T.ex. i följande text:
Med detta anser jag att islams argument att en "annan" kan syfta på en annan profet, Gud, eller son är besvarad: det syftar på en annan försvarsadvokat eller hjälpare som Jesus. Denna funktion har den Helige Ande för den som blir döpt.
Förutspår Jesus Muhammads ankomst?Muslimerna stöder sig på Joh. 16:13-14 för detta påstående: "Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen" - fragaprasten.nu
Vem är tröstaren? Jesus talade med sina lärjungar om Tröstaren och sade, att Tröstaren var den Helige Ande. Dock hävdade Muhammed omkring 600 år senare, att judarnas och de kristnas skrifter förutsade, att ännu en profet skulle uppstå, och att han (Muhammed) var denne profet. För att stödja Muhammeds yrkande hävdar tidiga islamiska skrifter, att Muhammed var "Tröstaren".
"Ahmed" Förväxlad med Parakleten (Den helige ande)översättning till svenska från Answering-islam Home Page
På vilka delar "skiljer ni er" markant från islam?
Här är en schematisk uppställning:
En jämförelse mellan läran i kristendom och islam Av Ferro Mehmedovic, pastor i Hyllieparkskyrkan, Malmö
Angående det som skiljer pga skillnader mellan Jesus och Muhammed, se ovan.
- Vi tror att Gud är en och på samma gång tre personer, men en enda Gud.
Islam tror inte Allah kan vara tre personer utan menar att vi kristna tror på tre gudar. Det gör vi inte.
- Vi tror Jesus är Guds Son och lika mycket Gud som Gud Fader.
Islam säger att Allah inte kan ha några söner.
- Vi tror att Guds Son blivit människa i Jesus Kristus och att i honom finns en gudomlig och en mänsklig natur utan sammanblandning men i enhet och förening. Därför kan Gud leva i de troende inre, i deras liv, med dem, med sitt troende folk.
Enligt islam lever Allah inte i människorna. Allah är för helig för det.
- Enligt oss är Jesus pga han är Gud och människa den slutgiltige uppenbararen av Guds vilja och budskap till oss människor. När han talar är det Gud som talar.
Enligt islam är Muhammed den siste uppenbararen av Allahs vilja
- Enligt oss kristna har Gud inspirerat författarna till de olika texterna i Bibeln att skriva dessa texter genom att med sin Ande påverka deras vilja att besluta sig för att skriva, deras tankar att skriva det som Gud ville (bara det han ville och inget mer än det han ville). Författarna till de heliga skrifterna har när de skrivit använt sig av sin mänskliga kunskap, intelligens och kultur. Gud har genom sin Ande samverkat med dem i denna process.
Enligt den idag mest förekommande tolkningen inom Islam har islams profet Muhammed inte skrivit Koranen utan den har kommit till honom direkt från Gud.
(Se Kunde Muhammed läsa och skriva eller inte?)
- Enligt islam har judarna och kristna ändrat Bibeln eftersom Koranen inte överensstämmer med Bibeln. Vi kristna håller inte med eftersom vi har handskrifter av Bibelns böcker bevarade från tiden både före och efter islams profet Muhammed som levde c:a 600 år efter Jesus och texterna i handskrifterna före Muhammed är likadana som i dem efter hans tid.
Enligt oss beror skillnaden på att Muhammed var influerad av sina kontakter med kristna från de olika sekter som levde i Mecka på den tiden och dessa sekter hade annorlunda heliga skrifter än Bibeln (apokryfiska och gnostiska bibeltexter) som enligt oss inte är uppenbarade av Gud utan skrifter som dessa sekter sammanställt för att rättfärdiga sin icke renläriga tro.
(se: Islam, Muhammed, Koranen;
Islams källor av Gerhard Nehls;
Sammanställningen" av Koranen - Korantextens historia av Montgomery Watt & Richard Bell)
- Enligt kristen tro behöver man bli döpt för att bli frälst eftersom dopet återställer det eviga livet för själen som Adam och Eva förlorade genom arvsynden. Gud kan också ge frälsning till dem som utan egen skuld inte känner till detta. Alla människor oavsett religion kan därför få frälsning och evigt liv hos Gud.
Enligt rådande muslimsk tolkning av islam inom de flesta muslimska sekterna idag finns inget sådant arvsyndsbegrepp och evigt liv ges bara till muslimer.
- Vi kristna tror att Gud har givit oss sakrament för att kunna leva vårt liv som autentiska troende människor. Här har vi skrivit om vad sakramenten är:
Frågor om sakramenten
Frågor om dopet
Frågor om bikt - försoningens sakrament
Frågor om konfirmationen
Frågor om eukaristi - nattvard
Frågor om vigsel - äktenskap
Frågor om prästvigning
Frågor om de sjukas smörjelse
Enligt islam behövs inga sakrament.