Är Allah samme gud som vi tillber?

---

2000-03-05

Fråga

Hej

Läste i Katolska Kyrkans Katekes att muslimerna tillber samma Gud som vi kristna. Jag skulle vara intresserad av att få detta motiverat. På vilket sätt och på vilka grunder kan man säga att Allah är samma gud som vi tillber?

Tacksam för svar.

Med vänliga hälsningar i Kristus

Dan

Svar:

Hej

I Andra Vatikankonciliets dokument om Kyrkan "Lumen gentium" nr. 16 står det: "De slutligen, som ännu inte mottagit evangeliet, står på olika sätt i relation till Guds folk: I första rummet det folk, åt vilket förbundet och löftena hade givits och från vilket Kristus har "kommit efter köttet" (jfr. Rom 9: 4-5), detta folk, på grund av utkorelsen så älskat för fädernas skull, ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra (jfr Rom 11: 28-29). Frälsningsbeslutet omfattar emellertid även dem som erkänner Skaparen, bland dem i synnerhet muslimerna, som bekänner sig till Abrahams tro och med oss tillber den ende Guden, den barmhärtige, som skall döma människorna på den yttersta dagen."

Texten talar alltså först om Israels folk och sedan om muslimerna. Anledningen till att muslimerna tillber den ende Guden, alltså samme Gud som vi, är enligt texten att de bekänner sig till Abrahams tro. Det kan man finna i Koranen. De tror alltså på den Gud som uppenbarade sig till Abraham, vilken är judarnas Gud och de kristnas Gud. Vi kristna säger att vi är Abrahams barn genom adoption, inte pga av blodsbandet. Med det menas att vi har tron på den som Gud lovade Abraham skulle komma från hans säd: Messias - Kristus. Judarna har inte mottagit Kristus. Det har inte heller muslimerna. Men de anser att de är ättlingar till Abrahams son Ismael (son till slavinnan Hagar). Judarna är ättlingar till Abrahams son Isak (son till hustrun Sara). Se nedan citerade bibeltext.

Gud uppenbarade sig till Abraham som den ende Guden. På denne ende Gud tror alltså muslimerna. Läran till Abraham om den ende Guden innebär att det inte finns några andra gudar. Det innebär att, om muslimerna tror på den Guden, måste de tro på samme Gud som judar och kristna eftersom det inte finns några andra gudar. Visserligen var inte begreppet om Guds enhet (den monoteistiska tron) så utvecklat i Abrahams tro enligt Bibeltexterna. Monoteismen utvecklades med tiden i Israels folks tro, framför allt genom uppenbarelserna till Mose. Detta har muslimerna också anammat. Det finns nämligen olika indicier som pekar på att deras tro har både från judiska och kristna rötter. Muhammed hade förmodligen kontakt med både judar och kristna, för både judiska och kristna influenser syns tydligt i Koranen. Men sedan kan dessa influenser ha förändrats eller förvrängts i Koranens texter så att innebörden har förändrats. (SeIslams källorav Gerhard Nehls (Läs även *) ) Muhammed verkar nämligen citera både Gamla och Nya Testamentet i Koranen. Men han referenserna är ofta approximativa och ibland fel så att Bibeltextens innebörd förändras. Detta kan betyda att Muhammed inte själv har läst Bibeln utan att han bara hade fått andrahandsinformation om den. Sedan har han skrivit ner det han kommit ihåg, och gjort det enligt sin egen tolkning. Eller så kan det betyda att hans källor var de bibliska apokryfer och det talmudmaterial och Haggada som de judekristna och judarna i Mecka använde sig av. (Jfr. Litteratur 1 )

Muslimerna har därför många annorlunda tolkningar om vad tron på denne Gud innebär. Här skiljer sig deras tro från vår. De tror t.ex. inte (vilket judarna inte heller gör förresten) att Gud kan vara tre personer; Fader, Son och Ande och inte heller att han kan bli människa i Jesus Kristus. Men trots dessa skillnader finns det en del gemensamt. Det är det som nämns i texten ovan: att Gud är den ende Guden som uppenbarat sig till Abraham, att han är den barmhärtige och att han skall döma människorna på den yttersta dagen.

Bibeltexter som illustrerar argumenten ovan

FöRSTA MOSEBOKEN Kap 16 Vers 1 - 16

• 1. Och Sarai, Abrams hustru, hade inte fött barn åt honom. Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar. 2. Och Sarai sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam, så att jag inte föder barn. Gå in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag få avkomma genom henne.” Abram lyssnade till Sarais ord. 3. Och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram, sedan denne hade bott tio år i Kanaans land. 4. Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. När hon nu såg att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 5. Då sade Sarai till Abram: ”Må den orätt som sker mig komma över dig. Jag själv lade min tjänstekvinna i din famn, men då hon nu ser att hon är havande, ringaktar hon mig. Herren må döma mellan mig och dig.”6. Abram sade till Sarai: ”Din tjänstekvinna är ju i din hand, gör med henne vad du finner för gott.” När då Sarai tog henne i upptuktelse, flydde hon bort från henne. 7. Men Herrens ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Sur. 8. Och han sade: ”Hagar, Sarais tjänstekvinna, varifrån kommer du, och vart går du?”Hon svarade: ”Jag är på flykt från min fru Sarai.” 9. Då sade Herrens ängel till henne: ”Vänd tillbaka till din fru, och ödmjuka dig under henne.” 10. Och Herrens ängel sade till henne: ”Jag skall göra din säd mycket talrik, så att man inte skall kunna räkna den på grund av dess mängd.” 11. Ytterligare sade Herrens ängel till henne: ”Se, du är havande och skall föda en son. Honom skall du ge namnet Ismael, därför att Herren har hört ditt lidande. 12. Och han skall bli lik en vildåsna. Hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina bröder.”13. Och hon gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: ” Du är Seendets Gud.” Hon tänkte nämligen: ”Har jag då verkligen här fått se en skymt av honom som ser mig?” 14. Därav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi. Den ligger mellan Kades och Bered.15. Och Hagar födde åt Abram en son. Abram gav den son som Hagar hade fött åt honom namnet Ismael. 16. Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åt Abram.

FöRSTA MOSEBOKEN Kap 18 Vers 1 - 15

• 1. Och Herren uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen. 2. När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han mot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden 3. och sade: ”Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå inte förbi din tjänare. 4. Låt mig hämta litet vatten, så att ni kan tvätta era fötter. Och vila er under trädet. 5. Jag vill också hämta ett stycke bröd, så att ni kan vederkvicka er, innan ni går vidare, eftersom ni nu har tagit vägen förbi er tjänare.”De sade: ”Gör som du har sagt.” 6. Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig och ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.” 7. Men själv skyndade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den. 8. Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem. Och han stod själv hos dem under trädet, medan de åt.9. Och de sade till honom: ”Var är din hustru Sara?”Han svarade: ” Därinne i tältet.” 10. Då sade han: ”Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son.”Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom. 11. Men Abraham och Sara var gamla och komna till hög ålder, och Sara hade inte mer som kvinnor brukar ha. 12. Därför log Sara vid sig själv och tänkte: ” Skulle jag väl nu på min ålderdom ge mig till lusta, nu då också min herre är gammal?” 13. Men Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: ’Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?’ 14. är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara ha en son.”15. Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”; ty hon blev förskräckt.Men han sade: ”Jo, du log.”

FöRSTA MOSEBOKEN Kap 21 Vers 1 - 21

• 1. Och Herren såg till Sara, som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. 2. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom. 3. Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak. 4. Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, så som Gud hade befallt honom. 5. Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. 6. Och Sara sade: ”Gud har gjort mig till åtlöje. Var och en som får höra detta skall le mot mig.” 7. Och hon sade: ”Vem skulle ha sagt Abraham att Sara skulle ge barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!”8. Och barnet växte upp och blev avvant. Och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud. 9. Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta. 10. Och hon sade till Abraham: ”Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall inte ärva med min son Isak.” 11. Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull. 12. Men Gud sade till Abraham: ”Du må inte för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig. Ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig. 13. Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.” 14. Tidigt följande morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det åt Hagar. Han lade det på hennes rygg och gav henne också barnet och lät henne gå. Och hon begav sig iväg och irrade omkring i Beer-Sebas öken. 15. Men när vattnet i lädersäcken hade tagit slut, kastade hon barnet från sig under en buske 16. och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: ”Jag förmår inte se på, hur barnet dör.” Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon i gråt. 17. Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: ”Vad fattas dig, Hagar? Frukta inte; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger. 18. Gå och lyft upp gossen, och ta honom vid handen. Jag skall göra honom till ett stort folk.” 19. Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav gossen att dricka. 20. Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt. 21. Han bodde i öknen Paran. Och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.

FöRSTA MOSEBOKEN Kap 22 Vers 1 - 19

• 1. En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”2. Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.”3. Tidigt följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig iväg till den plats som Gud hade sagt honom. 4. När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd, 5. sade han till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och gossen vill gå ditbort. När vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er.”6. Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick så båda tillsammans. 7. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: ”Min fader!”Han svarade: ”Vad vill du, min son?”Han sade: ”Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?”8. Abraham svarade: ”Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.” Så gick de båda tillsammans. 9. När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden på det. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10. Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son. 11. Då ropade Herrens ängel till honom från himmelen och sade: ”Abraham! Abraham!”Han svarade: ”Här är jag.”12. Då sade han: ”Låt inte din hand komma vid gossen, och gör ingenting med honom. Ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du inte har undanhållit mig din ende son.”13. När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår. Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe. 14. Och Abraham gav den platsen namnet Herren utser. Nu för tiden heter den Berget där Herren låter se sig.15. Och Herrens ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen 16. och sade: ” Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17. därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand. Och din säd skall inta sina fienders portar. 18. Och i din säd skall alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” 19. Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare. Och de stod upp och gick tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

Litteraturhänvisningar

"Islam" av Christian Cannuyer i Dictionnaire Encyclopédique de la Bible, 1987 Brepols).

Robert Caspar, p.b.
Traité de théologie musulmane
Tome 1, Histoire de la pensée religieuse musulmane
Ponitficio Istituto di Studi Arabi e d'Islamistica
Rome 1996
ss.6-11

Éléments Ébionites et Elkésaïtes dans le Coran
M.P.Roncaglia
P.O.C. Proche Orient Chrétien (1971, ss. 101-126

Notes sur L'Ébionisme
J.M. Magnin, p.b.
har skrivit en serie artiklar i:
P.O.C. Proche Orient Chrétien (1973, ss. 233-265); (1974, ss. 225-250); (1975, ss. 245-273); (1976, ss. 293-318); (1977, ss. 250-273); (1978, ss. 220-248)
Eller även i samlingsvolymen av samme författare: Notes sur L'Ébionisme
Jerusalem 1980

Islams källorav Gerhard Nehls

A comparison between Targum and Qur'an
Answering Islam Home Page

The Original Sources of the Qur'an
W. St. Clair-Tisdall

The Sources of Islam
W. St. Clair-Tisdall

The Christianity of the Qur'an Uncovered
Bob Kirk

Waraqa bin Nawfal
Answering Islam Home Page

Coran, prédication nazaréenne
L'Archimandrite Joseph Dorra-Haddad
P.O.C. Proche Orient Chrétien (1973, ss. 149-155)

"Islam" av Christian Cannuyer
i Dictionnaire Encyclopédique de la Bible, 1987 Brepols).

Midrash in the Qur'an
Dr. Musaylimaat Sayfush-Shaytaan

The Jewish Foundation of Islam An in-depth series of lectures on the link between Islam and Judaism
CHARLES C. TORREY

Läs även:

Om Muhammeds person och liv En granskning av K.V. Zettersténs inledning till sin översättning av Koranen från 1917 av f. Daniel Adner

Team fråga prästen!