(2002-05-12)
är Gud din ansatspunkt till ett objektivt tänkande? Hur når du då den ansatspunkten? Jag ställer mig bakom Sokrates' påstående att "det enda jag kan veta är att jag ingenting vet". Man kan naturligtvis påpeka motsägelsen i uttalandet, men jag tror det är att falla i en semantisk fallgrop. Jag ser mig själv som i hög grad relativ. Bara en sån sak som omedvetna vanor. Dom är en del av mig, men jag märker inte av dom själv. Andra märker av dom. Och tusen andra saker.
Det är otroligt intressant att dekonstruera allting.. fast just nu är jag nog mest nyfiken på hur man så att säga vänder på processen och sätter starkt tilltro till något objektivt och sammanhållande.
Något annat jag är nyfiken på, som du hemskt gärna får kommentera, är bilden av Gud. Vad är din personliga syn på Gud? Kan det kallas "någon", har Gud medvetande? Det finns ju så otroligt många sätt att uppfatta det hela. Om man ser det som nån sorts enande teori för allting så kan jag tycka att det är spännande, men jag blir väldigt avskrämd när det talas abstrakt om Guds kärlek och om Gud som tycker det och det.
Mvh, Henrik Nyh
Nej, Gud är inte min ansatspunkt till ett objektivt tänkande, untan erfarenheten av mitt eget existerande. Descartes "cogito ergo sum" = "Jag tänker, alltså finns jag" uttrycker detta något så när, även om tolkningen är omstridd och konsekvenserna felaktiga, enlig min syn. I själva varandets ordning är Gud den förste och siste, allt i allo. Från denna grunderfarenhet, att jag säkert kan uppfatta åtminstone något = min egen existens, slutar jag mig till allt annat: Gud måste vara obegränsad, annars kan alltid något större tänkas. Han måste vara person, eftersom jag erfar mig redan som person, fast jag är begränsad. Att Gud verkligen finns, kan jag inte sluta mig till apriori = omöjligheten av en "ontologisk gudsbevis", därtill krävs erfarenheten av världen utanför mig = de klassiska gudsbevisen (v.g. se efter i något uppslagsverk).
Till hela det filosofiska tänkandet inom katolska kyrkan kan sägas, att det finns olika upfattningar i olika tider. Filosofin kan ju inte kallas kristen, eftersom den inte vilar på Jesu Kristi uppenbarelse, utan på människans väsen. I katolsk teologi kallas den "ancilla teologiae" = "teologins tjänarinna".
För vidare - och kanske mer detaljerade - frågor kan jag hänvisa dig till en kollega till mig som är specialist i kunskapsteori och mer förtrogen med filosofiska termer på svenska. dr. Rainer Carls S.J. rainer.carls@swipnet.se Givetvis är du också välkommen här.