2002-12-22
Jag har en fråga om katolska kyrkans syn på Guds immanenta och ekonomiska verksamhet.
Hur ser uppdelningen i verksamhet ut mellan de tre personerna och hur skiljer dessa sig från varandra i immanens respektive ekonomi?
Angående filioque-frågan undrar jag om ni anser att den Helige Anden utgår från både Fadern och Sonen endast i ekonomin eller om det även äger rum i immanensen? Om jag tolkat Augustinus rätt så menar han i "De Trinitate" kap 15 att Anden utgår från både Fadern och Sonen av evighet, dvs även i immanensen.
Tacksam för svar!
Med vänliga hälsningar/Phär.
Hej
Jag bad pater Rainer Carls hos Jesuiterna i Stockholm svara:
"Först till Guds immanenta och ekonomiska verksamhet. Egentligen finns det inte ett enda katolskt svar på frågan hur dessa två aspekter av Guds verksamhet är fördelade.
Visserligen är det en rad katolska teologer som hävdar att den tre-ene Gud, när han ekonomiskt verkar utåt, alltid verkar som Gud och inte i sin tre-eniga differens. Det är Gud som skapar, dvs Fader genom Sonen i Anden, och inte endast Fadern. Det är Gud som frälser människosläktet, dvs Fader genom Sonen i Anden, och inte endast den människoblivne Sonen. Det är Gud som heliggör, dvs Fadern genom Sonen i Anden, och inte endast Anden som kyrkans inre liv. Men samtidigt kan man väl inte förneka, att speciellt Fadern som alltings ur-grund, dvs den immanenta Tre-enighetens, också är den skapade världens egentliga ur-grund, men inte Sonen eller Anden, trots att Fader skapar världen genom Sonen i Anden. ännu mindre kan man förneka, att endast Sonen har blivit människa, men endast genom Anden och dessutom så, att den som ser Sonen ser Fadern. Visserligen sändes endast Anden efter Kristi uppståndelse till kyrkan, men ändå kommer i Anden, dvs det gudomliga "vi", också Fadern och Sonen till människan och stannar hos henne (Joh 14:23). Därför ber Jesus om, att "den KäRLEK som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem" (Joh 17:26), så att "de blir ett, liksom VI är ett" (Joh 17:11) och att "liksom du, fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i OSS" (Joh 17:21). Trots att det är alltid Gud som verkar utåt, kan ändå denna verksamhet ses differentierad. Vad som angår den immanenta "verksamheten" eller bättre "dynamiken", så måste man lika mycket betona enheten i differensen som differensen i enheten.
Den bästa modellen på jorden tycks mig vara förhållandet mellan två personer t ex en far och hans tvååriga dotter, där fadern säger "jag" om sig själv, samtidigt som han, genom att tilltala dottern med "du", också förmår den lilla flickan så småningom att börja säga "jag" om sig själv och "du" till den pappan. Allt vad som utmärker just fadern som individuell person, dvs att han säger "jag" om sig själv, förmedlar han genom sitt "du"-sägande till den lilla flickan, som börjar uppfatta sig lik sin far genom att säga "jag" om sig själv. Enligt katolsk uppfattning utgår Anden som det gudomliga "vi" både inom den ekonomiska och den immanenta dynamiken från både Fadern och Sonen. Ett "vi" uppkommer endast genom två, som säger "jag" om sig själva och "du" till vararandra. Om Gud finns, så säger han "jag" om sig själv, "du" till sig själv och sammanfattar sig med ett "vi" i kärlek. Eftersom Fadern ursprungligast säger "jag" om sig själv, kan man säga att endast av Fadern som ur-grund utgår både Sonen och Anden. Men eftersom Fadern måste ha sagt "du" till Sonen, som säger "jag" om sig själv, innan båda kan säga "vi" om sig, kan man med samma rätt hävda, att Anden utgår från Fadern och Sonen.
Det allra bästa i detta fall är ändå, att ta fingrarna från all Trinitets-matematik och leva i det tre-eniga livet på det mänskliga planet som någon, som säger "jag" om sig själv, "du" till den andre och sammansluter sig med den andre genom ett "vi" i kärleksfull gemenskap."