Jag har funderat på det här med
att Jesus = Gud. Jag tror det och även på treenigheten. Men när jag läser
Evangelierna, Apostlagärningarna och Romarbreven som jag gör nu så liksom
frapperas jag av hur det verkar vara som om Sonen ändå inte är lika med Fadern.
Jesus pratar ju om hur Fadern pratar igenom honom och hur Fadern förhärligar
honom. Och det skrivs i breven att Fadern har upphöjt Jesus. Om Jesus var Guds
avbild och ett med Fadern så kan väl han inte upphöja sig själv eller förhärliga
sig själv. Och om han var Gud så varför ropade han "Fader till dig lämnar jag
min ande....." på korset? Alltså varför, om han själv var Fadern. Sen står det
ju att Sonen är förstfödd i hela skapelsen i .....Romarbreven tror jag väl.
Säger inte det att han är en skapelse av Gud?
Men jag har också läst i
Johannesevangeliets början " ....själv Gud". Att Jesus själv var Gud. Men det är
ju liksom bara ett argument mot så många. Men jag kan tänka mig att Sonen ville
, i sin mänskliga gestalt vara ödmjuk mot Fadern. Och att han kanske inte vill
säga att han var Gud för att väcka anstöt hos judarna.
Jag skulle gärna vilja ha detta lite närmare förklarat.
Tack på förhand!
Karl
Hej Karl
Du har rätt i att "Den ende sonen, själv Gud och alltid
nära Fadern" (Joh.1:18) är ett bra citat. Ett annat citat i samma linje är:
"medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och
frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet" (Tit. 2:13). Men det är
faktiskt inte så att citaten där Jesus framstår som mindre än Fadern överväger.
Det handlar inte bara om uttryckliga citat nämligen. Det är hela teologin bakom
som är det viktiga. Då är det jag skrev till dig om Apg.2:14-36 ett bra exempel.
Ett annat exempel är då judarna vill stena Jesus för hädelse d.v.s. för att han
vill göra sig till Gud" :
"Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa." (Joh.10:33). Det är för att han sa "Jag och Fadern är ett" (v.30) som de ville stena honom. Det är alltså Jesu enhet med Fadern som judarna uppfattar som att han vill göra sig till Gud.
Det finns ett till exempel på då de vill stena honom för hädelse i Joh.8:59. Då är det för att han sa "Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till." Här är det hans preexistens som gör att judarna tolkar hans ord som hädelse. Om han var före Abraham var till måste han alltså göra anspråk på gudomliga egenskaper; att vara som Gud eller Gud själv.
även det som avgjorde att han dömdes till döden byggde på saker han sa som judarna tolkade som sådana anspråk. Jesus var själv jude så han visste hur han skulle tala med dem. Det var alltså hans mening att hans ord skulle tolkas på detta sätt. De hade alltså förstått honom rätt: "Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "är du Messias, den Välsignades son?" Jesus svarade: "Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann att han förtjänade döden. (Mark.14:61-65). Jesus svara på översteprästens fråga genom att kombinera ihop två olika bibelställen som tillsammans betyder att han tillskriver sig själv gudomliga egenskaper. Om människosonen sitter på Guds högra sida och kommer på himmelens moln så betyder det nämligen att Jesus människan har gudomliga egenskaper. Ps. 110:1 talar nämligen om en mänsklig messias, medan användandet av talet om himmelens moln från Dan 7:13 i kombination med tillägget Maktens högra sida som inte finns med i den ursprungliga texten i Ps.110 gör att det hela utspelar sig i himlen hos Gud. Att sitta på Maktens högra sida betyder i Gamla Testamentets teologi att ha en rang lik Guds egen.
Hela den här diskussionen fördes redan under 200-300-talet. Då fanns det nämligen en präst som hette Arius från Lybien (död 336). som menade att Sonen var skapad: "Herren skapade mig som sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat" (Ords. 8:22) och mindre än Fadern: "Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen" (Kol. 1:15);
"Men när allt har lagts under honom, skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt" (1 Kor.15:28). Till sluta samlades alla Kyrkans biskopar till koncilium i Nicea år 325 och kom fram till att Kyrkans gemensamma tro var att Sonen hade var av samma natur som Fadern. Man formulerade det i det som senare kom att ingå i den Nicensk - Konstantinopolitanska trosbekännelsen som alla de stora kyrkofamiljerna i världen bekänner sig till: "Jag tror på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern".
Man förklarade det så att Jesus ibland talade om sig själv som Sonen som är lika mycket Gud som Fadern, t.ex. "den som ser mig, han ser honom som har sänt mig" (Joh. 12:45); "Jag och Fadern är ett" (Joh.10:30), och att han ibland talade om sig själv som människan Jesus, alltså att han refererade till sin mänskliga natur som är mindre än Fadern, t.ex. "Fadern är större än jag" (Joh.14:28. Det är därför han kan säga att Fadern skall förhärliga honom t.ex., som du citerar, och att han kan överlämna sin ande till Fadern när han dör på korset. Det är då människan Jesus ande som Sonen överlämnar till Fadern.
Senare formulerade Kyrkan under sina successiva koncilier att det i Jesus Kristus finns en person; den gudomliga (Sonen, den andra personen i Treenigheten) och att det finns två naturer; en mänsklig och en gudomlig, samt att det finns två viljor; en mänsklig och en gudomlig. Det är därför Jesus kan säga: "inte min vilja utan din" i Getsemane.
Du uttrycker det själv mycket bra i orden: "att Sonen ville , i sin mänskliga gestalt vara ödmjuk mot Fadern.