2001-04-27
Hej Daniel!
Jag heter frida och går nu sista året på gymnasiet.
Vi arbetar just nu med det katolska arvet i Sverige, och jag har valt att undersöka den katolska tradionenen.
Jag skall göra en jämförelse mellan sverige och italien och se skilnader och likheter mellan traditionerna hos katolikerna i dessa länder. jag såg att du hade bott flera år i rom, och därför borde du vara en bra person att fråga!
Mina frågor är:
Vilka traditioner/ högtider firas av en katolik i sverige?
Vilka traditioner/ högtider uppmärksammas mest/minst i de olika länderna?
påsk, jul, pingst, midsommar- dop, konfirmation, bröllop...
Hur bunden är den katolska tron till traditionerna?
jag undrar också:
Hur har Katolska kyrkan anpassat sig till de som är inflyttade från andra länder
Har traditionerna lika stor betydelse för en katolik i sverige som i italien?
Vilka skillnader finns? Vad kan de bero på?
Och, slutligen;
Varför är Mariakulten inte lika uppmärksammad i sverige som i Italien?
Tänkbara förklaringar?
Många frågor, men jag hoppas att du tycker att det är intressant och har lust att hjälpa mig så forts om möjligt!
Det är ganska brådskande!
Tusen tack på förhand!!
Frida.
Hej
Här är mina svar:
Vilka traditioner/högtider firas av en katolik i Sverige?
Vi katoliker firar förstås Kyrkans högtider. Man kan säga "vi katoliker" när det gäller trons kärna som den uttrycks i trosbekännelsen och när det gäller sakramenten. Vi erkänner också påven som Kyrkans synliga överhuvud och enande faktor. Men "vi katoliker i Sverige" är en bra bild av den universella Kyrkan, eftersom vi representerar över 90 olika nationaliteter från världens alla hörn, med olika traditioner och kulturer! Det kan skapa kulturkrockar och här är ett citat ur en bön i vår bönbok Oremus: "...Herre, Du vet hur svårt det är, när vi är så olika, uppfattar förändringar så olika, uppfattar kyrkans budskap så olika, ser så olika på kyrkans uppgifter. Herre, lär oss lyssna till varandra med ärlig vilja att förstå och att se mångfalden inte som en brist utan som en rikedom, att se andra meningar inte som misstag utan som frågor till oss..."
Kyrkoåret börjar med advent som är en fastetid, en förberedelse till Jesu födelse. Många fastar under julafton. Firandet börjar egentligen med "Midnattsmässan". I vårt kommersialiserade samhälle har dock Kalle Anka och julklappsutdelning kommit in på själva julaftonen. Under jultiden finns alltid en krubba i kyrkan, och för övrigt i de flesta hemmen, under Midnattsmässan bär man in Jesusbarnet och lägger honom i krubban. Vi firar nyår och 1 januari är tillägnat Maria-Guds Moder, den dagen hålles också böndag för fred i världen.
6 januari firas epifania- Herrens uppenbarelse. Det är när de vise männen kommer till Betlehem. Vid denna tid och några veckor framåt besöker prästerna hemmen, särskilt människor som kommer från Polen, Kroatien osv. Prästen välsignar hemmet och skriver på övre dörrkarmen (i år) 20 + C + M + B + 01. Alltså år 2001, Kasper, Melker och Baltazar, de tre vise männen, men det betyder också Kristus välsignar detta hus.
Fastetiden, förberedelsetid inför Kyrkans största helg: Påsken. Fastan börjar med Askonsdagen då prästen tecknar ett kors med aska på pannan på kyrkobesökarna.
Stilla veckan börjar med Palmsöndagen då man får välsignade palm- oliv- eller videkvistar att ta med sig hem. Man brukar sätta dem vid ett krucifix i hemmet och den får torka där och före Askonsdagen året därpå tar man dem till kyrkan. Kvistarna bränns och det är den askan som prästen använder på Askonsdagen. De heliga tre Påskdagarna börjar med Skärtorsdagen då Jesus instiftade nattvarden vid sin sista måltid med lärjungarna. Han började med att visa dem hur de skulle tjäna varandra och tvättade deras fötter. I mässan på kvällen tvättar prästen fötterna på 12 män som då sitter framför altaret.
Efter mässan "tömmer" man kyrkan. Tabernaklet är tomt, man tar bort alla dukar på altaret osv.
Under Långfredagen firas ingen mässa, men man har en gudstjänst med hyllning av korset. Påskafton är en fastedag i väntan på Kristi Uppståndelse. På Påsknattens mässa bryter jublet ut. Man har en Påskeld som välsignas utanför kyrkan, på den tänder man det stora Påskljuset,en symbol för Kristus som är världens ljus. Ljuset sätts på en särskild stake nära altaret. Man välsignar också "dopvattnet", det används sedan vid dop och i vigvattenskålarna som finns vid ingången till kyrkan.
Vi firar Kristi Himmelsfärdsdag och Pingsten. Midsommar firas inte, utan man firar Johannes Döparens födelse. I många länder firas denna dag med stora processioner.
Annandag Jul, Påsk och Pingst är inte speciella dagar. Här i Sverige har vi högmässor på Annandagarna, men det är bara därför att det är helgdag här i Sverige.
För alla katoliker är sakramenten mycket viktiga, som du säkert vet har vi 7 sakrament. Det första är dopet. Det är genom dopet vi blir medlemmar i Kyrkan och vi kan inte ta emot något annat sakrament utan att vara döpta. Första gången vi får gå till kommunionen (nattvarden) är en stor högtid och stor familjefest, likadant vid konfirmationen och vid bröllop: äktenskapets sakrament.
Varför är Mariakulten inte lika uppmärksammad i sverige som i Italien?
Jag är inte riktigt säker på vad du menar med "mariakult". Vi tillber inte Maria. Hon är inte en gudom utan helt och hållet människa. Vi vördar henne och ber om hennes förbön. Vi ser henne som en god förebild för hur en människa ska svara "ja" till Gud. Många tänder ljus framför hennes bild i kyrkan som ett litet offer när man ber om hennes förbön.
Hur har Katolska kyrkan anpassat sig till de som är inflyttade från andra länder
Katolikerna i Sverige representerar över 90 länder från världens alla hörn med olika traditioner och kulturer. Det finns nationella själasörjare för olika språkgrupper och riter: t ex Eritreanska och etiopiska med Gheez-rit; Kaldeiska; Orientalisk-katolska, syrisk rit och bysantinsk rit. Språkgrupper som italienska, koreanska, kroatiska, polska, slovenska, spanska, vietnamesiska ... . Dessa själasörjare reser runt till de olika församlingarna i Sverige och i dessa grupper försöker man hålla de traditioner man har från hemlandet. Man är t o m ännu mera mån om det för det är ett sätt att hålla kontakten med sina rötter. Man försöker förstås att i församlingarna fira det så likt som möjligt.
Har traditionerna lika stor betydelse för en katolik i Sverige som i italien?
Vilka skillnader finns? Vad kan de bero på?
Ska du göra en jämförelse mellan en katolik i Sverige och en i Italien, får du nog i stället säga: mellan en svensk (alltså inte invandrare eller flykting) katolik och en italiensk katolik. De svenska familjer som varit katoliker i några generationer är få. övriga ”svenska” katoliker är sådana som har konverterat, oftast från Svenska Kyrkan eller från ingenting. En del har gift sig med någon som är katolik och på detta sätt kommit i kontakt med Katolska Kyrkan och så småningom velat konvertera. (Man måste alltså inte bli katolik för att man gifter sig med en katolik.) Innan man konverterar måste man gå på undervisning ca 1 år eller mer.
Dessa svenska katoliker har alltså inte växt upp med speciella katolska traditioner, har inte haft någon mormor eller farmor som bett med dem och berättat om olika helgon, om varför man fastar, varför man går i procession, betydelsen av olika fester osv. För dem har nog inte traditionerna lika stor betydelse som för människor uppväxta i ett katolskt land, som Italien t ex.
Italien har liksom andra konsumtionssamhällen (Frankrike t ex) sekulariserats mycket och det har också blivit en stor skillnad mellan stad och landsbygd. På landet är man närmare skapelsen och mera beroende av den också. ”Palmprocessionen” på Palmsöndagen kan gå utefter åkrar och bli mycket längre än att gå runt Kyrkan. Man hinner leva sig in i det som hände för 2000 år sedan på ett annat sätt.
Egentligen är det ingen större skillnad mellan Sverige och Italien när det gäller att fira Jul och Påsk och andra Kyrkans högtider.
Här får du ett exempel:
När en by i Italien ska fira byns skyddshelgon så deltar hela byn i stora processioner, festligheter, fyrverkeri, lekar osv. och det kan pågå en hel vecka. Innan fastan börjar, före Askonsdagen alltså, har man karneval. Karnevalen i Venedig har t ex ingen motsvarighet i Sverige.
Sakramenten oerhört viktiga för alla katoliker - även de sekulariserade. Det är inte många katoliker som kan tänka sig att inte döpa sitt barn t ex. Likaså vill alla föräldrar att deras barn ska gå till Första Kommunionen och sedan konfirmeras. För att ta emot äktenskapets sakrament ska man f ö vara konfirmerad.
Se också:
"http://fragaprasten.katoliknu.se/"html/ask_priest3.htm#23d
En sida från Fråga Prästen NU där katolska präster svara på frågor tron, mm