Teologi 2

Gud och skapelsen

(2002-02-11)

Fråga

Tack för ditt svar.
Nu vill jag ta upp en helt annan sak ,men något jag måste ha svar på för att ditt tidigare svar ska ha någon mening. Jag vill börja med att berätta lite om min tro. Mina båda föräldrar är inte speciellt troende, de går aldrig i kyrkan eller sätter ingen större tilltro till någon högre makt. Så för ett antal år sedan trodde jag inte heller på någonting. Men den stora förändringen kom när jag besökte Notre Dame. Jag tänkte att detta kan inte kunde vara byggt om det inte finns någon form av gud. Det är för otroligt. Så hände det också små saker i mitt liv som inte kunde vara rena sammanträffanden. Det måste haft något högre syfte. Detta var både bra och dåliga saker. I vissa saker hade jag sådan obeskrivligt otur att det helt enkelt inte kunde vara sant. Så började tänka i banor om att det statistiskt är omöjligt att mänskligt liv någonsin skulle uppstå i universum och vad universum är egentligen. Ett stort ingenting? Och varför skulle det finnas en varaelse på jorden som inte levde i samklang med naturen utan härskade över den. Så jag började acceptera tanken på en gud och den katolska läran föll mig bäst i smak, delvis för att mina föräldrar kommer från Ungern och lite andra småsaker.

Men senaste året när jag alltmer börjat bli en kritiskt tänkande individ så har jag ännu en gång börjat ifrågasätta min tro. Den första tanken jag bottnade i är om man kan tro på en gud men att man inte gillar honom. Varför ska man uppfylla alla hans regler och ständigt prisa honom när han aldrig ger något tillbaka? Varför kan man inte ställa krav på honom? Varför kan man inte i en bön säga, "jag lovar att uppfylla alla budord och leva som en from man, men bara om du, fader, hjälper mig i denna sak, tills dess tänker jag strunta i din regler." Jo, det är väl antagligen för att vi stor i evig tacksamhetsskuld till gud för att han skänkt oss livet. Men varför har han skänkt oss livet? Tänkte han en dag, det vore kul att ha en liten planet med massor med människor som virrar runt, så de närmaste sju dagarna skapar vi en liten planet? Och våran tid på jorden är ändå dömt att bli en parentes i jordens historia och jorden kommer förr eller senare ändå att gå under, om inte annat när solen exploderar. Hur kan då livet på jorden ha något syfte när allt en dag ändå kommer försvinna. Vad ska gud göra då egentligen?

Eftersom gud skapat jorden så har han också skapat alla parametrar som begränsar vårat liv på jorden. Som t.ex. att vi inte kan flyga, att vi dör och mycket mer. Varför kunde han inte lägga in lite fler regler som förhindrade synd, om han nu tycker synd är så farligt. Inom djurvärden t.ex. tror jag att när en hane hittat en hona att para sig med så håller han sig till den honan. Skulle han inte kunnat införa samma regelverk för människorna så hade mycket synd kunnat undvikits. Och det var ju gud som skapade Adam och Eva. Hur kan det då vara deras fel att de åt upp äpplet. Det vore som om jag byggde en stol och blev jätte arg på den för att man inte kunde sova på den.

Jag har ändå inte gett upp tanken på gud, snarare så tror jag att det är jag som fått något om bakfoten och att jag inte har fått de rätta svaren. Därför frågar jag nu dig och ber dig om vägledning.
Mvh. Daniel

Svar

Hej
Dina tankar svarar man inte på lättvindigt. Jag tror vi skulle behöva lite tid på oss för en korrespondens.

-Varför skapade Gud människan?

För att han ville dela med sig till någon annan än honom själv av sin egen perfektion och salighet.

- Varför skapade han jorden och oss om jorden ändå kommer att gå under?

För att vårt livs mening begränsas inte till jorden. Jorden är snarare som en språngbräda från vilken vi skall hoppa ut i evigheten där målet för våra liv ligger.

- Varför skapade Gud oss inte så att vi inte skulle kunna synda?

För att vår fria viljas beslut för det goda väger mera än våra onda val eftersom vi genom vår frihet blir lika Gud. Man kan nämligen bara älska om man är fri att göra det. Om vi skulle para oss med varandra och leva i flockens solidaritet av bara instinkt så skulle det inte ha något större värde än organiskt material som en dag lever och den andra dagen dör och förmultnar och hamnar i naturens kretslopp där det återkommer i en annan livsform så småningom. Om vi däremot väljer bort något ont och offrar något av vårt eget välbefinnande för en annans välbefinnande så får detta ett värde som går bortom vårt liv för att vi på det sättet har transcenderat oss själva - gott bortom oss själv. Det får därför ett andligt värde, alltså evigt och likt Gud.

Jag ber för att du skall finna svaren inom dig själv. Där bor Gud.

Team fråga prästen!