2001-10-15
Hej
Vad menas med att Gud är oföränderlig? Hur kan Gud vara oföränderlig utan att det innebär att det är ungefär det samma att be till en sten som att be till Gud (det äger inte rum någon förändring)? Hur kan Gud förlåta våra synder om han inte går från ett tillstånd till ett annat?
Hej
Här är ett svar från p. Rainer Carls S.J.
Varje förändring som vi känner till i denna värld, innebär antingen att någon beskaffenhet hos någonting (en egenskap, en rörelse, en handling m m) kommer till tinget eller försvinner. I detta fall förändras tinget (accidentell förändring). Eller också kan tinget själv bli till, dvs börja att vara till, eller försvinna, sluta att vara till (substantiell förändring). Gud kan inte ha någon av dessa två förändringar. Om Gud skulle bli till som vilken sak som helst eller upphöra att finnas, skulle han inte vara Gud. Om Gud skulle kunna få nya egenskaper eller förlora tidigare, vore han inte alltigenom fullkomlig. I bägge fallen skulle Gud dessutom vara underkastad tiden, dvs han skulle existera successivt i små portioner. Men om Gud skall vara skapare av allt, inte endast igångsättare av vissa självständiga processer, måste han stå utanför tiden och till och med vara tidens skapare. Annars är Gud mindre än tiden som dominerar honom och styr honom.
Guds oföränderlighet innebär däremot ingalunda att han blir som en sten. Så kan man endast tänka om man har gjort tiden till något absolut, dvs till Gud själv. Om Gud däremot är överordnad tiden eller bättre: förändringen, så är han varje förändrings (dvs tidsögonblicks skapare). Han sätter alltså inte igång världen vid någon tidpunkt och förhåller sig sedan som en "pensionerad tekniker" i vila, tills han aktiveras till handling genom min bön. I stället skapar Gud världens första ögonblick lika omedelbar som varje ögonblick av mitt skrivande här. Om Gud inte skapade mig-just-nu-skrivandes-detta-e-mail, skulle jag inte just nu skriva det. Men Gud är ens just-nu-skapande mig med mitt email, eftersom han då vore underkastad tiden. Hos Gud finns inte något just-nu, däremot skapar han alla just-nu i vår mänskliga värld.
Filosofisk säger man att Gud inte är världens första orsak, dvs igångsättaren av världen, utan dess primära orsak, dvs den världsgrund som varje ögonblick i världen är beror på. I förhållande till alla orsaker i den efterföljande världshistorien kan Big Bang anses vara den första orsaken (initialorsak, första orsak). Men Big Bang är inte Gud, utan Gud förhåller sig till Big Bang och till varje annan händelse i världen som dess primära orsak, dvs som dess urgrund.
Den som inte ser denna skillnad får vissa svårigheter med, hur Gud kan sägas att bönhöra oss eller förlåta oss, eftersom han i detta fall borde förändra sig själv, dvs gå över från någon som inte förlåter till någon som förlåter. Bakom denna invändning står en uppfattning som antar att vi med våra böner skulle kunna påverka Gud som vi får ett klot att rulla, när vi stöter på det. Man glömmer i detta fall, att Gud inte vid någon tidpunkt blir en skapare, att han går över från att inte skapa till att skapa. I stället är Gud den första tidpunktens skapare. Detta är helt i överensstämmelse med den moderna fysiken, som säger att i och med Big Bang uppkommer tiden. Gud hör inte heller böner, som jag "av egen kraft" formulerar. I så fall vore jag en skapare, nämligen skaparen av mina böner. I stället hör Gud mina böner, som han skapar och låter mig formulera. Hans skapande av mina böner och hans skapande av bönehörelsen är sammanjämkade. Vad han däremot behöver, är mig själv, som av fri vilja säger det som han skapar, men också kan vägra att be den bön, som i sista hand är Guds eget verk. Det gäller nämligen "Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till." (Ef 2:10). Gud förändras inte genom att skapa eller bönhöra eller förlåta oss, men han skapar oss som föränderliga varelser.
Denna korrespondens fortsätter på:
Guds oföränderlighet 2