(2002-12-10)
Jag har en kristen tro men jag har en sak som strör mycket tvivel i den. Jag skulle gärna vilja ha ett svar om den. Ser man på världen och all ondska så har jag mycket svårt att hålla bort tankarna på var Gud finns. Förintelsen, Rwanda, Polpot,Hiroshima,Bosnien, Sierra Leone m.m. Hur kan Gud tycka det är viktigare att lyssna på böner som hjälper en med hyran än en person som torteras till döds. Gud är ju allsmäktig, Har han för mycket att göra så han inte hinner eller gillar han bara att sitta med armarna i kors.
Om nu svaret är att det inte är Gud utan satan som orsakar ondskan så är det ändå underligt. är inte Gud mäktigare än honom. Det är på något vis bara för mycket.
mvh Peter
Hej Peter!
Så länge människorna finns har de brottats med denna fråga. Jag har heller inte ett svar rakt upp och ner, men jag hoppas att jag åtminstone kan ge något perspektiv. Jag börjar trots din hänvisning med följande för att frågan skall behålla sitt sammanhang.
Det första viktiga, menar jag, är att komma ihåg, att inte Gud är orsak till eländet i världen. Det är vi människor själva. Ta bara hungern i världen som ett exempel. Det finns tillräckligt mycket mat för alla - än så länge - om vi kunde fördela tillgångarna rättvist. Något liknande gäller fred och miljön m.m.
En annan erfarenhet av betydelse: Hur många gånger ville inte två eller flera det allrabästa, men ändå blev det missförstånd och irritation. Vi människor är halvblinda, fattar oftast inte, hur andra reagerar, och så blir allt förstört. Vi kristna ser detta faktum som en följd av att människan har gjort uppror mot Guds ordning - Bibeln beskriver det som syndafallet i första Moseboken.
Visserligen har Jesus Kristus, Guds son, befriat/frälst oss, men vi är fortfarande skadade. Vi har en slagsida till det onda.
Men din egentliga fråga går djupare. Om Gud är den Gode och Barmhärtige som vi kristna säger, kan han inte förhindra våra fel och brott som skapar så mycket elände? - Ja, det kan han. - Men varför gör han inte det? - Jag vet inte. Ingen kan veta Guds rådslut. Vi är för små för att kunna fatta den Oändliges tankar.
ändå några vägledande erfarenheter: Om vi ser naturen, ett träd, t.ex., så blir det aldrig kraftigt och rotfast om det inte skakas av stormen. - Det händer också, att människor efter något smärtsamt lidande inser, att det har hjälpt dem att bli mognare och starkare. - Men ändå, kan inte Gud ordna det utan lidande? - Det kan han, och varför han inte gör det, vet jag inte. Det djupaste svaret kan väl endast varje människa ge själv ur hela sin livserfarenhet. Det kallar vi kristna för tro, förtroende.
Det finns ytterligare något att fundera över i sammanhanget. För att rädda oss människor sände Gud sin egen Son. Han blev verklig människa fast han var Gud. Han valde, att för oss ge sitt liv och därigenom öppna vägen till himmelriket för alla människor som vill ta emot det. Han själv hade ingenting att vinna. Han har allt. Han är allt. Denna tanke kräver givetvis många funderingar. Må Guds Ande leda dig.