(2010-10-27)
I katolska och ortodoxa länder är kristendomen fortfarande stark. De flesta människor går i kyrkan och tror på kyrkans lära. I protestantiska länder har kristendomen försvagats, färre går i kyrkan och många tror inte längre på den kristna läran. Samhällslivet är sekulariserat. Vad kan de här likheterna/olikheterna bero på?
Hej Kristoffer! Kul att frågar! Jag är alltså katolsk präst - nu. Men jag har en gång varit protestant och till och med protestantisk präst så jag är rätt insyltad det här problemet.
Självklart ser du helt rätt. Dina iakttagelser går inte att säga mot. Men vad beror det hela på? Jag ser två förklaringar.
För det första. Jag tror att protestantismen är en utbrytning ur kyrkan. En kyrklig gemenskap som inte har kontakt med sitt ursprung blir självklart svag till och med i sin egen tro. Och detta påverkar det samhälle som den finns i. Samhället blir sekulariserat genom att den kyrkliga gemenskapen sekulariserar det.
Detta händer ju inte med den katolska och ortodoxa kyrkan. De två är egentligen bara osams om påvens roll: katoliker tycker att han ska styra, ortodoxa tycker att han ska låta bli att lägga sig i deras angelägenheter. Men trons innehållen är detsamma hos katoliker och protestanter. Det är bara inställningen till påven som skiljer.
Så är det inte med protestantismen. Den finns i många varianter men de har som gemensam nämnare att de bryter med det som funnits och faktiskt skapar något av en helt ny variant av kristendomen. Den nya grunden är inte längre kyrkans obrutna tradition utan bibeln som var och en får tolka som den vill. Och då ser vi ju hur det går.
För det andra. I ett större historiskt perspektiv kan reformationen ses som orsak till religionskrigen, som skapade osäkerhet hos de troende. Och detta ledde i sin tur till upplysningen som ledde till den franska revolutionen och idéerna kring den. Därmed är det västerländska samhället försvagat. Men i katolska och ortodoxa länder har kyrkan motståndskraft mot den nya tiden. Den svaga prostetantismen som ofta är lierad med den politiska makten har det inte lätt. Den dukar med tiden under men växla fram till dess mellan ytterligheterna fanatism och liberalism.