Katolsk syn på hälsa, sjukvård, livskvalitet samt kulturmöten i vården

Fråga

Vi är tre sjuksköterskestuderande som håller på med att utifrån den romersk-katolska kyrkan försöka skapa en förståelse för hur den kan inverka på den enskilda individen i en invand kontext respektive främmande kontext. Vi undrar om Du skulle kunna ge oss lite av Dina åsikter gällande vilka konsekvenser som religionens grundläggande idéer kan medföra angående synen på miljö, hälsa och livskvalitet med hänvisning till vårdpersonalens beredskap att kunna hantera kulturmöten i vården. Vi skulle vilja använda Dina åsikter i vårt arbete.

MVH:
Monika
Olov
Sara

Svar

1. Jag menar att det finns ett grundläggande faktum som kan fungera som utgångspunkt för att förstå hur kristendomen påverkar människan situation i sjukdom, lidande och som vårdtagare: Det är att Kristendomen är livsbefrämjande - Ett bra exempel är vad Påven Johannes Paulus II skriver om livets kultur mot en dödens kultur i t.ex. encyklikan Evangelium Vitae "Livets Evangelium" som också finns översatt till svenska. Jesus säger i Matteusevangeliet 22:32: "Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande". Ireneus av Lyon skriver Ireneus som mellan 130 och 200 e.K.: "Guds ära är den levande människan ".

Se också:
Johannes 6:51
51. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."

Johannes 11: 25
25. Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,

Markus3:1-5
Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand.
De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom fram." Sedan frågade han dem: "Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?" De teg. Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: "Håll fram handen." Han höll fram den, och den blev bra igen.

Ur ett sådant synsätt kan man dra vissa slutsatser om t.ex. eutanasi och abort.

2. Hög eller låg livskvalitet, hälsa eller sjukdom avgör inte en människas människovärde eftersom det hör hemma i personen och inte i våra funktioner. Kristendomen ser först och främst till personen, till det som människan är - Guds avbild och först i andra hand till människan som aktör med allt vad det innebär.
Kristendomen har en kritisk instans, är ett kritiskt korrektiv till dagens samhälle. Som väldigt mycket övervärderar aktörsperspektivet och nonchalerar person perspektivet.

3. Av detta följer att man mycket väl kan utvinna en mening av eller ur lidandet.. Att lida som patient med olika funktioner kan öppna en ny väg till förståelsen av sig själv som person. Med andra ord kan kriser innebära utveckling: Jesus Kristus och en sky av vittnen; nästan alla våra helgon har fått en djupare syn på sin kallelse och sin identitet genom att ha råkat i någon form av kris. Typiskt är t.ex. Ignatius av Loyola som fann sin kallelse under en lång sjukdomskonvalescens eller Birgitta i samband med sin mans död, Theresa av Avila eller Moder Teresa med sitt klena hjärta. De fick leva med en inspiration och motivation som de fick från Jesus och också från Maria. Till henne sa Symeon: " "Också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen." (Lukas 2:35).

Om jag kan välja mellan sjukdom och hälsa väljer jag hälsa, för att hjälpa andra, eller mellan smärta och smärtfrihet. Det är lite förmätet eller pretentiöst att avvisa smärtlindring. Smärtlindring hjälper att hålla sig mera samlad, ha tankarna mera samlade, vara vid bättre humör , vara vid bättre mod och ligga andra mindre till last. Martyriet; bara om det är nödvändigt.
Det finns alltid en rest av andlig nöd. Det finns tillräckligt mycket att bära ändå.
Katoliker som är sjuka har inte några särskilda regler för hur de skall ha det som patienter i sjukvården som t.ex. Jehovas vittnen. Vi får ta emot blodtransfusion, organtransplantation och emot smärtstillande medel. Det ligger mer i de inre motivationerna. Inte något särskilt i fråga om hur vi t.ex. skall föda barn, eller hur vi skall dö, hemma eller på sjukhus. Katolska Kyrkan är världsomfattande och lever i olika kulturer och är därför väldigt anpassningsbar.

3. Vad gäller "hur den katolska tron kan inverka på den enskilda individen i en invand kontext respektive främmande kontext" skulle jag säga att det handlar mer om vilket kulturmönster man har lärt sig. Kulturmönster är dock inte något som kommer utifrån den kristna tron utan från den kulturella bakgrunden.
Däremot tar katoliker emot sakramenten i samband med sjukdom och döende. Där kan det vara en skillnad mellan det svenska och det katolska. I katolska länder går de katolska prästerna runt till de sjuka med nattvarden oavsett om de är mycket eller lite sjuka. Man biktar sig också ofta i samband med detta. Man kan också få de sjukas smörjelse för att få kraft och tröst i sjukdomen och lidandet och som en bön om helande och tillfrisknande.

Katoliker kan ibland känna sig lite främmande för svenska sjukhusprästers sätt att bemöta dem. De får ofta inte veta att prästen inte är katolsk och sedan erbjuds nattvarden trots att vi katoliker inte kan delta i Svenska Kyrkans nattvardsbord. Det är dock inte alltid den katolske patienten vet detta. Men om så är fallet kanske man går till nattvarden för att inte visa sig otacksam mot den vänlige prästen. Men sedan kan samvetsförebråelser infinna sig och man kan må dåligt. Det är nog ofta så för invandrare i Sverige eftersom de känner att de har så mycket att tacka det svenska samhället för, och de tror att de måste ta emot och tacka ja till allt de bjuds på.

Prästen kommer alltså inte bara då någon skall dö. Och de sjukas smörjelse är inte för de döende bara utan för de sjuka. Den heter ibland "den sista smörjelsen" för att det är den sista i raden av smörjelser som man får genom de olika sakramenten. Vid dopet får man en, vid konfirmationen en och vid prästvigningen en smörjelse.

Team fråga prästen!