(2002-12-30)
Hej,
Det sägs att människan har en själ. Två saker som anförs för det brukar vara människans självmedvetande och hennes fria vilja.
1. är självmedvetande verkligen ett speciellt vetande? Det som skiljer självmedvetandet från annat vetande är det inte bara föremålet? Annat vetande handlar om saker utanför mig och självmedvetandet handlar om mig?
2. Har människan verkligen en fri vilja? Ett hungrigt och friskt djur som har mat framför sig äter. Det kan inte välja att avstå. Det är programmerat att äta. En människa i samma situation som avstår från att äta sägs utöva sin fria vilja. Att välja att avstå från sin impuls. Stämmer det verkligen? Människan kanske avstår från att äta för att hon deltar i en hungerstrejk. Kan det inte vara så, att hon är programmerad att se en politisk kamp som viktigare än henne själv pga indoktrinering sedan barndomen? Hon får ingen mättnad och en massa obehag genom att avstå från mat till slut också svältdöden, men hon får också uppmärksamhet kanske även respekt och beundran. är det inte så att en person som gör självuppoffrade insatser också är är programmerad? Bara att inget djur och de flesta människor inte är programmerad på det viset. Att insatsen med ingen materiell "vinst" kan ge andra "vinster" t.ex uppmärksamhet, respekt eller beundran?
Hälsningar
Anders
Anders
1. Beträffande självmedvetandet borde vi använda korrekta psykologiska fackuttryck. Eftersom frågan sträcker sig in i metafysiken där också filosofiska termer är aktuella, blir det svårt. Jag vill åndå göra en beskrivning med risk för feluppfattning. Den kan ju rättas. Du delar in vetandet efter objekten. Så kan man göra och då är din indelning korrekt. Man kan också dela in vetandet i reflex och oreflex. När du läser det här, vet du att du läser, utan att reflex veta/tänka "nu läser jag". Det första oreflexa vetandet menar vi oftast, när vi talar om självmedvetande. Det finns där så snart vi befinner oss i vaket tillstånd. Det signalerar att vi finns till. Grunden som orsakar signalen kallar vi själ. Av det sagda framgår att även djur har en själ. Också de är medvetna. Men de kan inte göra sig själv till objekt för sitt tänkande, är alltså inte reflex medvetna.
2. Att människan är fri, följer ur självmedvetandet. Hon erfar sin längtan efter det oändliga. Samtidigt är hon begränsad. Hon kan välja den ena eller den andra vägen. Denna aspekt är den filosofisk/metafysiska. Du beskriver den praktisk/psykologiska. I stort instämmer jag i dina argument. Det lär alltid vara möjligt att finna ett motiv för ett bestämt val, om inte den största materiella fördelen, så den större personupphöjningen, m.m. I så fall: vem valde motivet? Hur många "mellanmotiv" man än kopplar in i en handlingsserie, förblir den enda förklaringen till att en person valde si, just att hon valde si, d.v.s. att hon valde fritt.
