2000-03-14
I skolan håller vi på och arbetar med Europas kyrkor. Jag skulle bli jätteglad om Du kunde svara på mina frågor nedan.
1.) Påven säger att: "Sex är heligt och skall därför vårdas inom äktenskapet". Skriv för - och nackdelar.
2.) Påven fördömer också skilsmässor, i äktenskapet lovar människor att stötta och hjälpa varandra livet ut och därför är det oupplösligt. Skriv för - och nackdelar.
3.) Vad är det som talar för och emot att det verkligen sker mirakel?
Tackar på förhand./Stina
Hej Stina
1) Det Påven säger att: "Sex är heligt och skall därför vårdas inom äktenskapet" har att göra med att människan inte bara är materia, eller bara är ett djur, bara är en kropp; hon har också en själ, och hon blir fullbordad som människa då kropp och själ är i harmoni. Det sker när kroppen uttrycker det själen är. Och själen är den del som är den mest högt stående av de två. Det är i själen som sanningen om människans innersta väsen finns. Där har hon sin likhet med Gud som till sitt väsen är ande, för själen är också andlig.
Enligt Guds ord är människan skapad för kärlek, och kärleken är Gud. Den kärleken är definitiv, total, obetingad, förutsättningslös. Detta uttrycks genom att man ger sig själv med sin kropp till den andra. På så vis gör man sig själv till en gåva till den andra. Och en gåva är bara en gåva om den inte kan tas tillbaka. Om man bara ger sig själv för en tid eller så länge det fungerar har man inte uttryckt den sanna kärleken som till sitt väsen är total därför att den är gudomlig.
Fördelar med detta är att om man har sex med många olika innan äktenskapet så förlorar man mer och mer känslan för denna transcendenta (andliga) dimension av sexualiteten. Istället tar den rent fysiska dimensionen mer och mer över och det blir mer fråga om teknik än om kärlek. Det betyder också att partnern kommer att ses mer som ett objekt att njuta av och med än en person, för en person är en harmoni av kropp och själ som har förmåga att uttrycka den definitiva gåvan av sig själv. Det är nämligen i kommunikationen där man ger sig själv oreserverat och tar emot den andra förutsättningslöst som man är person och inte objekt.
Rent konkret blir det lätt så att minnena från tidigare sexuella relationer kommer upp när man är med en ny partner. Sådana minnen sätter sig nämligen mycket djupt eftersom de involverar sinnena så radikalt. Syn, känsel, lukt , smak, hörsel. Under den sexuella relationen får man se saker av en annan människas mest intima delar som man annars i vardagslivet inte ser. Man får höra ljud från den andra som människor inte ger ifrån sig utom just i sängen, ljud som utrycker förtroende, trygghet, öppenhet och innerlig hänförelse. Man får känna dofter som man bara kan känna här och ingen annan stans. Man får smaka på en annan människas mest intima delar. Allt detta skall man ha med sig i sina minnen resten av livet. Man bär med sig den andra människan. Om hon gav sig själv för livet då man fick erfara dessa saker, så är det som att stjäla dem om man lämnar henne.
Jag menar att nackdelar inte finns enligt detta sätt att se.
Det är också en stor hjälp rent konkret att veta att man har ett löfte som man en gång gav, för kommer man i en kris i äktenskapet så har man detta löfte att falla tillbaka på. Kriser kommer nämligen alltid förr eller senare. De är till för att övervinnas, och går man igenom dem så mognar man i kärleken och som människa. Om man inte har ett sådant löfte så är det förmodligen lättare att ge upp när det blir motigt.
Dessutom vet den troende katoliken att det inte bara handlar om det mänskliga löftet, utan om Guds löfte först och främst eftersom äktenskapet är ett sakrament i Katolska kyrkan. Det betyder att Gud går in med sitt ja i makarnas ja till varandra. Den trohet som de lovar varandra kommer då att grunda sig på Guds trohet. Tror man på detta vet man alltså att Gud alltid finns som en tredje person i den äktenskapliga relationen, och att hans närvaro alltid är något man kan falla tillbaka på när de mänskliga krafterna verkar ta slut.
Jag ser inte heller här några nackdelar om man utgår från detta perspektiv.
3) När t.ex. en person helgonförklaras av Påven så bygger detta på att det har skett ett underverk genom den personens förbön efter personens död. Om det t.ex. handlar om att någon har blivit botad på ett mirakulöst sätt måste dessa underverk vara medicinskt belagda med läkarundersökningar.
Andra mirakler finns belagda i Evangelierna. Av evangelisternas sätt att skriva framgår att de vill berätta om något som de bevittnat med egna ögon. Man kan också sluta sig till att de som skriver är normala personer och i full sinnesbalans. Detta ger trovärdighet åt berättelserna. Det bästa exemplet på detta är berättelserna om Jesu uppståndelse. Där framställer evangelisterna sig själva som fulla av tvivel och otro, och med allehanda föga smickrande beteenden. Lärjungarna flyr t.ex. när man tillfångatagit Jesus. De lämnar honom i sticket när han korsfästs och de låser in sig i ett rum av rädsla för judarna. Sedan tror de inte att det är Jesus som de ser förrän han äter inför deras ögon och inbjuder dem att stoppa händerna i såren efter spikarna och lansen.
Allt tyder på att det inte är påhittade berättelser. Om de vore det så skulle de som skriver inte framställt sig själva så negativt.