1.
När man gifter sig är det meningen att man ska skiljas när döden skiljer en åt! Men om kvinnan/mannen blir misshandlad i äktenskapet är det rätt eller fel att skiljas då?
Detta är ett undantagsfall i vilket vår katolska kyrkolag medger separation, inte skilsmässa. Det betyder att man inte kan gifta om sig, för den man var gift med en gång är ens make/maka hela livet. Om t.ex. mannen är alkoholist och slår barn och fru så får frun försöka älska honom ändå på avstånd genom att t.ex. be för honom och genom att vara honom trogen och inte flytta ihop med någon till man. I det här fallet kommer kärleken att likna mer Guds kärlek, för att den innebär lidande. Jesus säger ju att "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Och det är vad han själv gör för oss och vill att vi skall göra för varandra.
2.
Vad tycker ni om sex innan äktenskapet?
Så här skriver Katolska Kyrkans Katekes (en sammanfattning av den katolska tron för Katolska Kyrkan i hela världen) om detta:
"2350 Förlovade par är kallade att leva kyskt i avhållsamhetens form. Under denna prövotid upptäcker de den ömsesidiga respekten för varandra, de lär sig trohet och får hoppas på att ta emot varandra från Gud. De reserverar för den tid då de är gifta de särskilda ömhetsbetygelser som tillhör den äktenskapliga kärleken. De lär varandra att växa till i kyskhet.
2337 Kyskhet innebär att en människa lyckas integrera sin sexualitet i sin person och därigenom också att hon uppnår inre enhet till kropp och själ. Sexualiteten med vilken människan uttrycker att hon tillhör den kroppsliga och biologiska världen blir personlig och sant mänsklig när den integreras i den ena personens relation till den andra, i mannens och kvinnans fullständiga, ömsesidiga och tidsmässigt obegränsade hängivelse åt varandra. Kyskhetens dygd omfattar alltså både den personliga integriteten och den fullständiga personliga hängivelsen."
Jag skulle förklara det så att sexualiteten är en oerhört stor gåva till oss människor. Genom den kan vi komma i djup och varaktig kontakt och gemenskap med varandra och med Gud. Vi kan också genom den delta i ett mysterium som är större än vi själva, som går bortom våra egna liv och som övergår vår egen förmåga: att ge nytt liv till en människa. Kärleken mellan mannen och kvinnan blir liksom materialiserad konkret genom att det kommer till en ny människa som är en frukt av denna kärlek – en människa som är summan eller sammanfattningen av föräldrarnas personer. Vi tror att det är Gud som är yttersta orsaken till våra liv, genom att Gud skapar en människas själ och lägger in den i fostret vid samma ögonblick som befruktningen sker. Därför menar vi att föräldrarna deltar i Guds skaparverk. De är med om att skapa nytt liv, för det sker genom dem. Därför blir samlaget något som hör till det finaste man kan vara med om som människa och ett sätt få gemenskap med en annan människa som är djupare och intimare än alla andra sätt. Därför står det i Bibeln att "de skall bli ett kött".(1Mos 2:24) Kött i Bibeln betyder hela människan eller personen. Jesus tillägger att: "Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt". (Matt 19:6). Det innebär att enheten och föreningen är så stor och djup att den är helig. Därför är meningen enligt Guds plan för människan och vad han har skapat henne för, att hon bara skall ha en sådan förening med en enda människa i sitt liv (utom om maken eller makan dör, då omgifte går bra). Det är alltså inget som man skall handskas ytligt med, utan bara ge till den som man älskar och vill älska hela livet. Det är heller inte en sak som man kan pröva sig fram med om det "funkar". För i den bibliska meningen är sex inte något tekniskt, mekaniskt, kroppsligt eller bara känslor. Det är ytterst och i grunden något andligt och förutsätter kärleken och kärleken är Gud själv. Kärleken är mer än bara känslor. Det är t.ex. trohet, omtanke, sympati, omtänksamhet, empati, medlidande etc.
3.
Vilken ålder anses att vara lämpligast att ingå ett äktenskap?
Där följer vi i Katolska Kyrkan landets lagstiftning. Och lämpligheten varierar från fall till fall.
4.
Har ni någon speciell tradition när någon gifter sig?
Det varierar från land till land. Men för det mesta ser det ut som i Svenska Kyrkan vid en vigsel.
5.
Tycker er tro att det är okej att två gifter sig som inte är födda i samma församling? T ex en från Jehovas Vittnen och en från Katolska kyrkan, eller måste ena personen konvertera?
Det går bra att gifta sig utan att den ene konverterar. Men katoliken måste lova att göra sitt bästa för att i samråd med sin make/maka döpa barnen i Katolska Kyrkan och uppfostra dem i den katolska tron. Det kan dock medföra en del svårigheter. Det kräver faktiskt att de två förstår och respekterar varandras religioner. Och medlemmar från Jehovas Vittnen får inte döpa sina barn i någon kyrka. De måste följa den egna organisationens regler. De fall jag har kommit i kontakt med där den ena parten i ett äktenskap är jehovas vittne har det alltid slutat i skilsmässa. Jehovas församlingen utövar nämligen stora påtryckningar på sina medlemmar för att deras partners som inte tillhör dem skall bli medlemmar. Om de inte blir det brukar det bli skilsmässa. Jag skulle därför avråda en katolik att gifta sig med ett jehovas vittne. Förresten tror jag inte ett jehovas vittne skulle acceptera att gifta sig katolskt. Och en katolik får inte gifta sig hos Jehovas Vittnen.
6.
är det rätt att använda preventivmedel eller ska man vänta med sex tills man gifter sig?
Katolska Kyrkan menar att Gud har skapat människans sexualitet för att man och kvinna skall kunna uttrycka ömhet, kärlek och gemenskap med varandra och för att denna kärleksgemenskap skall få en bestående konkret frukt: en ny människas liv som är i sig bär båda föräldrarnas egenskaper och liv. Om människan går in i detta och med artificiella (tekniska, kemiska) hjälpmedel och separerar de båda aspekterna som Gud avsett (gemenskapen, känslan, ömheten – och att få barn), alltså att bara ömhetsaspekten finns kvar vid samlaget, då går man emot det som är meningen med människans liv och meningen med hennes sexualitet.
Dessutom om man ser det rent konkret så får användandet av preventivmedel enligt påven Johannes Paulus II som konsekvens att en mentalitet som breder ut sig i samhället som innebär att människor blir mindre öppna för livet och mer benägna att acceptera abort som lösning på barnbegränsningsproblem. Man kan förklara det på det sättet att man när man använder preventivmedel så utesluter man medvetet möjligheten för nytt liv att uppstå. På det viset förlorar man så småningom känslan för mysteriet, det transcendenta, det heliga, det outsägliga, för detta det är Gud som ger det nya livet och det är hans möjligheter att ge det som man utesluter när man använder preventivmedel. När man förlorar känslan för det transcendenta eller det heliga förlorar man sedan så småningom öppenheten för livet i huvudtaget, inte bara det nya livet utan också för livet i varje människa. Livet i varje människa är nämligen förankrat i Gud som ger det existens i varje stund. Den andra människan som levande person möter man alltså i den mån man är öppen för Gud som är livet - det eviga, sanna livet. Gud är alltså närvarande i oss med sin kärlek, sitt eviga liv, och det är det som är grunden till vår sanna gemenskap med varandra. Om vi går emot Guds ordning blir vi alltså mer och mer stängda för Gud själv och följaktligen för Livet. Man förlorar alltmer känsligheten och öppenheten för varandra och för den andres behov och känslor. Man sluter sig in i sig själv och samlaget kommer sedan mer och mer att reduceras till en rent egoistiskt sökande efter den egna njutningen eller rent teknisk prestation. Sedan kommer problemen i relationen och risk för skilsmässa till slut.