(2002-10-10)
Jag har alltid velat ha svar på en del frågor inom mig som hindrar mig från att tro på bibelns Gud. Ett par av dessa funderingar rör godhet/ondska. Min mest fundamentala fråga måste vara denna:
Enligt bibeln är Gud allsmäktig och ursprung till allt, och enligt min tolkning måste detta betyda att Han skapat allting ur sig själv och därmed också äR allt. Jag tycker att min tolkning stöds av påståenden såsom att "Gud finns överallt", och att Jesus inte bara är Hans son utan även Honom själv. Dessutom måste det väl vara så, med tanke på att Gud "bara" hade sig själv att tillgå ifråga om "material" när han skapade allt. Såvida den kristna tron inte menar att Gud är ursprung till allt på JORDEN,ochinteär allsmäktig någon annanstans.Så kan det ju vara, men så vill jag inte se på Gud, och jag har aldrig fått belägg för att Kyrkan gör det heller.
Frågan blir isåfall:
Om allting är Gud och är av Gud, varför ser då katolicismen Satan som ett fenomen avgränsat från Gud? Jag vet att ni erkänner Gud som hans skapare, men enligt ovanstående resonemang kan jag inte se hur det skulle gå att separera de båda. är Satan en del av Gud så är detta något den fria viljan inte KAN rå över, anser jag. Drar man detta resonemang till sin spets borde begreppet "Gud" helt enkelt INNEFATTA Satan. Vilket stöds av påståendet att Gud är allsmäktig, såsom i att han finns i och styr allt, inte hälften av allt. Vad blir dina tankar som katolsk präst kring detta? Observera att jag inte säger att Gud är ond, utan att Han isåfall är allt, och att begreppet ondska kanske får omtolkas helt och hållet. T. ex. så här: Om jag ändå utgår ifrån att den rätta vägen att gå är den traditionellt "goda",(vilket jag vill göra då det känns i hjärtat att det är just rätt), så måste Satans väg vara felaktig. Problemet blir då "varför, ifall allt är av Gud". Detta skulle JAG vilja besvara med den bibliska termen "orenhet". Jag tror att Satan och hans gelikar, ja faktiskt hela Satans värld och allt som kommer ur den, är felaktigt konstruerad. (Inte felaktigt som i att det inte finns någon mening med det, utan felaktigt som i att något är dysfunktionellt). Om allt är uppbyggt av komponenter så är ondska något som en gång var eller var tänkt att vara gott, och som också hade varit eller kan bli gott ifall det är uppbyggt av de komponenter som det är tänkt. Ont blir det först ifall delar som inte hör hemma i det integreras i det ursprungliga. Enligt bibeln var Lucifer en ängel. Någonstans på vägen drabbades han av högmod, en felaktig komponent i hans skapelse. Detta gjorde honom sjuk, eller "ond". Likadant med mänskligheten. Gud ville hålla den "ren",men vi valde att inkorporera kunskap i våra kroppar redan i Edens lustgård, en felaktig komponent för vår typ av skapelse. Sålunda släppte vi sjukdomen "ondska" ut bland oss själv. Vad jag försöker säga är att i sig själv kanske det inte finns några onda komponenter, men att kombineras de på sätt de inte är avsedda för skapas en sorts sjukdom vi kallar "ondska".
Så här ser jag på det, och det jag undrar är mest ifall du har något svar att ge mig på varför den katolska kyrkan inte ser det så här, och vad den grundar sin syn på. Jag skulle också vilja veta ifall jag med denna syn ändå skulle vara välkommen i kyrkan, eller ifall dessa teorier per automatic utesluter mig? Jag vill också säga att min syn inte är oföränderbar, men att jag hittills inte funnit något argument som kan förkasta den. mvh, Christin.
Hej Christin !
Dina funderingar är nog de mest grundläggande en människa kan ha. Jag finner det litet svårt att föra ett samtal när svaret inte kan ges omedelbart och leda till nästa fråga/svar. Jag försöker därför att bygga upp den "kristna tankebyggnaden" - men enbart stommen. Då kan du vandra runt och se, om den stämmer med dina föreställningar. Sedan kan vi fortsätta samtalet.
Du har alldeles rätt, när du skriver att Gud äR allting, dock inte så att tingen är Gud, utan Guds verk. Han har skapat allting ur intet, dvs han hade inte "någon materia att skapa av". Gud är närvarande i allting ungefär som en konstnär är närvarande i sina alster. även Satan och de onda är skapade av Gud, men inte såsom onda. Redan i Bibelns första kapitel heter det att "Gud såg på allting han hade skapat, och det var mycket gott". Det onda är inte någonting i sig självt, utan "ett hål i byggnaden" orsakat av Satan och dess anhang och människors onda handlingar. Varken Satan eller människor kunde dock "slå hål i byggnaden" om inte Gud givit dem möjligheten. Friheten är avsedd att göra det goda, men kan vägra det goda och därmed åstadkomma det onda.
Jag stannar här med råbyggnaden av katolskt tänkande. Läser jag vidare i dina funderingar, menar jag att du tänker för materiellt. änglar och människor är inte sammansatta av komponenter rätt eller fel, utan unika, om än begränsade, andeväsen såsom Gud själv är Ande, fast obegränsad. Vi människor är på det sättet verkligen gudomliga.
Kanske du återkommer och vi kan föra samtalet vidare. Då skall det så småningom bli klarare, hur vi katoliker tänker och tror.
(2002-10-15)
Tack för det snabba svaret!
Jag tar mina funderingar på ditt mejl i turordning:
Gud har alltså tagit sin vilja och sin själ och lagt den i skapelsen, men SJäLV står han utanför den? (Jag tänker på liknelsen med konstnären, som konstnär hoppar man ju inte in i tavlan man skapar, utan ingjuter "bara" en del av sig själv). Då Han gjorde detta ur intet, betyder det isåfall att skapelsen består till 100% av denna lilla del av Gud, men att skapelsen ändå inte äR Gud av den anledningen att Gud är så mycket mer än denna bit Han ingjutit? Eller menar du med det du skriver att skapelsen inte är Gud därför att Han använt sig av annat material än sig själv också? Ifall du menar det sistnämnda skulle jag bli glad ifall du utvecklar det, eftersom jag har svårt att förstå hur det kan finnas något som helst material utanför Gud, då Han i min trosföreställning verkligen innefattar ALLT. Det är själva meningen med Gud för mig.
Som jag förstår det du skriver så menar den katolska kyrkan att ondska per definition är allt som bryter ned Guds verk. Har jag tolkat dina ord rätt? Ondska är att gå emot Gud, att ta den fria viljan och "tacka nej" till gemenskapen med Honom. Men jag förstår fortfarande inte hur det är möjligt att tacka nej till något man till 100% är en del av, speciellt inte som det inte, ( det tycker jag mig läsa att du själv menar), finns någonting utanför Gud att välja. Hur uppstår då ondska, ifall ondska är att gå emot Gud? Ifall ondska hade varit något eget, vilket jag ser det som, så kunde jag förstå det. Då hade detta kanske varit en "skuggsida" hos Gud, en nedbrytande kraft som var lika viktig som den uppbyggande och kompletterade den. Isåfall finns båda krafter inom en, och det är lätt att välja en väg utan att gå emot sig själv. Men om ondska inte är något, enbart att gå emot något annat, då förstår jag inte. Det kanske beror på att resonemanget är så långt ifrån mitt eget att det blir främmande, jag vet inte. Hur kan man vägra vara något man är?
Du föreslår också att jag kanske tänker för materiellt. Det kan hända att jag gör det, då jag gärna vill förstå hur allting gått till och fungerar, och naturligtvis inte kan göra det då det inte ligger på ett mänskligt plan. ändå vill jag klargöra att jag inte nödvändigtvis menar sådana komponenter man kan ta på, utan även t. ex andliga sådana. En komponent är ju helt enkelt bara en del av något, inte nödvändigtvis en materiell sådan.
Jag avslutar här, vill bara säga att jag skulle bli hemskt glad om du ville fortsätta diskussionen, då detta känns djupt meningsfullt för mig. Precis som i förra mejlet vill jag säga att det ovanstående inte är oföränderbara sanningar inom mig, ifall jag ställs inför argument som känns mer "rätt" omformulerar jag vad jag tror på. Och jag vill så gärna förstå hur katolicismen är uppbyggd i grunden. Mvh, Christin.
Att tala om Gud är ytterst svårt rent språkligt. Alla mänskliga ord gäller om Gud enbart "analogt", dvs. de säger mer vad Gud inte är än vad han är: Gud är god, men inte på människovis. Gud är rättvis, men inte på människovis, osv.
I början säger du "Gud ingjuter bara en del av sig själv i skapelsen." - Gud har inga delar. Han är EN, odelbar. även om vi kristna tror på Fadern och Sonen och Anden, tre olika personer, är de ändå EN ENDA Gud. Givetvis kan vi aldrig förstå, HUR detta är möjligt, bara ATT så är fallet genom Jesus Kristus som visade sig som Guds Son, som talade om sin Fader och som lovade att sända Anden. Den trefaldige Guden är och förblir ett absolut mysterium för oss människor. Men det strider inte mot logiken, eftersom Gud är en i sitt väsen och tre i personerna, alltså 'en' resp 'tre' under olika aspekter.
Gud är ande. Allt andligt, idéer, tankar kan förverkligas delvis eller fullständigt utan att själva tanken delas eller förändras. Skall materiella ting mångfaldigas, behövs nytt material. Gud är alltså i de skapade tingen som förverkligad tanke. Hela skapelsen i sin helhet och i minsta detalj är Guds idér. De är inte Gud, utan självständiga indivier och personer när det gäller människor. De senare upptäcker Guds idé/plan de själva är mer och mer under livets gång - förhoppningsvis. Mer och mer skall den förverkligas. Vägra hon det, förblir det 'vita fläckar' i planen. Det blir 'hål' i verkligheten. Så kunde man föreställa sig det onda, som 'hål' som borde vara fyllda men inte är det.
Jag tror, att jag stannar här. Du är välkommen åter för ett fortsatt klarläggande.