1999-08-30; 1999-09-01 (en sammanfattning av två mejl)
Daniel !
Jag vill att Du läser Rom 7:14-25 så kommer du att förstå att samvetet endast är en del av vårat liv som kristna. Skulle samvetet bara var den enda vägen till frälsning, så tror jag att många skulle få problem. Vi måste se på vad Kristus gjort för oss syndare, med sin död på korset för att förstå att vi är frälsta genom tron. Vi vill ju inte synda, men denna kraft i oss som vi inte helt kan bli av med, gör att vi inte helt och i alla lägen kan motstå frestelser hur mycket vi än försöker.
Du skriver om den protestantiska kyrkan- Se sista stycket under rubriken slutsats.
"Den protestantiska stridigheten om kriterier för frälsningen missar målet, eftersom båda sidorna (vad Du nu menar med båda sidorna)har en del av sanningen, men ingen av dem fattar sanningen i dess fulla djup. Ena sidan rentvår syndens realitet i världen genom att proklamera universell frälsning. Den andra försöker erhålla vetenskaplig visshet utifrån den heliga Skrift genom att läsa den som juridisk skrift.
Ingen av sidorna förstår, att nyckeln till frälsningen är samvetet- den del av den mänskliga personen, vilken ligger dold för alla åskådare utom Gud."
Vad jag fått lära mig om frälsningen genom min bibelläsning är, att man är rättfärdigjord genom sin tro. Rom 3: 22-24.
Visserligen så säger Paulus i Apg. på något ställe att han bevarar sitt samvete rent inför sin herre, vilket är allt gott och väl. men jag tror inte det har en fullt avgörande betydelse.
Hälsningar Ulf Protestant
http://www.katoliknu.se/html/artcl_salvation.htm
Hej Ulf
Artikeln du citerar (http://www.katoliknu.se/html/artcl_salvation.htm) har inte jag skrivit utan är en översättning från engelskan från en hemsida i USA som heter :"The Augustine Club at Columbia University". Det har vi angivit längst ner på sidan.
Jag tycker att det författaren skriver lägger stor tonvikt vid ett resonemang runt relationen mellan tro, samvete och det globala kristna livet där våra handlingar finns med. Han citerar t.ex. "Därför ber vi alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft" (2 Thess 1:11) och "Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig". (Matt 16:24, jfr Mark 8:34, Luk 9:23). Vidare "Han skall löna var och en efter hans gärningar". (Rom 2:6). Och han säger att "förvisso måste människan för att få ett "gott samvete" (1 Tim 1:5) söka sanningen och hon måste fälla domar i enlighet med samma sanning".
Jag tror man måste läsa det som står i slutet av artikel i ljuset av allt han skriver innan för så där ryckt ur sitt sammanhang verkar det ju som om samvetet skulle vara det enda saliggörande. Men det menar han knappast, som jag förstår det.
Visst är vi rättfärdiggjorda genom tron. Men Jakobs brev säger "14. Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? 15. Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16. vad hjälper det då om någon av er säger: "Gå i frid, håll er varma och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver? 17. Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.18. Nu kanske någon frågar: "Har du tro?" - Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. 19. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. 20. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? 21. Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar, när han lade sin son Isak som offer på altaret? 22. Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. 23. Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän.
24. Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25. Var det inte så med skökan Rahab? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? 26. Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död." Kap 2 Vers 14 - 26.
Paulus ställde upp tro i motsats till laggärningarna hos judarna. Han menade inte att goda handlingar i allmänhet är betydelselösa. Vi uttrycker nämligen vår tro genom våra handlingar. Johannes skriver i sitt första brev Kap 3 Vers 17 - 17: "Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?". Det är helt klart att om vi läser Romarbrevet som du citerar i detta perspektiv så kan man inte ta tron isolerad utan relation till resten av vårt liv. Tron är inte bara en andlig sak för människan är en helhet av kropp och själ och hon utrycker sin andlighet genom sin kropp genom gärningar. Tron visar sig alltså i kärlek till nästan. det var inte det Paulus talade om i Rom 3 : 22-24. Han menar laggärningar som att lyda föreskrifter och regler i Mose lag; tvätta skålar osv. Detta kritiserar också Jesus fariséerna för.
"De båda sidorna" i artikelns slut refererar till den kontrovers inom protestantismen som författaren talar om i första stycket: "Populär-media har gjort mycket av kontroversen bland protestanter om kriteriet för frälsningen. Blir alla frälsta eller krävs det uttryckligt erkännande av Jesus för att bli frälst?". Kanske har det varit en del skriverier om detta i USA.