8 juni 2004
Jag har två frågor som rör ekumenik mellan den katolska och svenska kyrkan. Har läst en del svar på frågor och den katolska kyrkan erkänner inte "vårt" (säger jag som medlem i Svenska kyrkan) prästämbete då det skall råda tvivel om succesionen är obruten. Detta har jag svårt att ha någon annan uppfattning om än att om det nu inte styrkt att den verkligen är bruten, skall man inte hellre fria än fälla?
Sen angående nattvarden. Det är uppenbarligen en viss betydelse av innebörden av nattvard i den katolska och den evangelisk-lutherska kyrkan. Med anledning härav får jag inte mottaga nattvarden vid en katolsk mässa. Däremot är katoliker välkomna att mottaga nattvarden vid vår högmässa. Får en katolik göra det enligt katolska kyrkan? Om jag nu går i den katolska mässan och vill ta emot nattvarden, borde jag inte få det ändå, eftersom att det för mig endast har den innebörd som det har för mig enligt den evangeliska-lutherska kyrkans tro, och det för mig då inte gör något om det har en annan betydelse för den katolska kyrkan, och prästen som ger nattvarden?
Guds frid! Jonas
Som din första fråga antyder har den smärtsam karaktär. Det gäller dock inte att "fria eller fälla", utan att få fram säkra historiska fakta. Det är nästan omöjliga att få. Vad skedde i reformationen? Vad ville man? Det finns undersökningar som kommer till ett positivt svar angående kontinuiteten och andra till ett negativt. I frågor som gäller Guds anordningar (eukaristin, sakramenten i allmänhet) måste man dock ha en positiv säkerhet, menar vi. Katolska kyrkan vill gärna gå så långt det är möjligt, men måste vara trogen sin skyldighet gentemot Gud.
Nattvard/eukaristi har för katoliker inte enbart en betydelse, utan är en verklighet. Den som tar emot kommunionen/nattvarden i katolska kyrkan bekänner därmed sin katolska tro. En djupare trosbekännelse finns inte, menar vi. Går en icke-katolik till kommunionen, blir det motstridiga tecken. öppenhet och respekt för andra kristnas tro får uttryckas i andra former, gemensam bön, eller bättre gemensamt handlande för världen.
Må Anden visar oss vägar att återvinna den enhet vi en gång hade.