2000-10-21
Jag håller på med ett arbete på skolan, och behöver ta reda på följande:
Allt om den protestantiska kyrkan( högtider,historia ,när religionen började, synen på gud mm.mm) hoppas att ni kan hjälpa mig!
Mvh/Christina
Hej
Här har du lite grand om protestantismen.
Protestantismens historia börjar på 1500-talet. Under hela det första årtusendet var Kyrkan i stort sett odelad. Alla kristna tillhörd den enda, heliga och allomfattande Katolska Kyrkan. Redan tidigt förekom dock kätterska tankar, som inte stämde överens med den sanna tron. Den sanna tron formulerades vid olika ekumeniska koncilier (kyrkomöten). Man tog där avstånd från villfarande läror.
Kyrkan i österlandet utvecklades efter andra linjer än den Västerländska, och de ständigt växande spänningarna mellan öst och Väst ledde år 1054 till den stora schismen mellan Rom och Konstantinopel. Anklagelserna var många, stora och små, men gick ytterst tillbaka på att man i öst vägrade erkänna påvens primat, och att man i Väst vägrade erkänna de lokala kyrkornas självbestämmanderätt. Ingenstans såg man på schismen som om det därigenom uppstått två skilda kyrkor. De nutida begreppen ”Ortodoxa Kyrkan” och ”Katolska Kyrkan” uppstod långt senare, egentligen först efter reformationen, då även den ”protestantiska kyrkan” blev ett begrepp. Dessförinnan höll man fast vid övertygelsen, att Kristi Kyrka, all osämja till trots, förblev en.
Den protestantiska reformationen på 1500-talet var en reaktion mot missförhållanden som fanns i kyrkan vid medeltidens slut. Genom det tridentinska konciliet (1545-1563) infördes reformer för att råda bot på missförhållandena som bl.a. hämtade sin näring i en form av pelagianism, som innebar att människan av egen kraft kan göra det goda. Därtill hade hon fått den goda viljan. Guds helgande och hjälpande nåd var överflödiga begrepp. Vid det tridentinska konciliet kom pelagianismen att förkastas. Av reformatorerna är Martin Luther den mest betydande, i synnerhet för Sveriges del. Luther vände sig mot gärningskristendomen, den rådande föreställningen att frälsningen inte i första hand var en Guds nådegåva utan något som man kunde vinna genom goda gärningar, böner, asketiska övningar, avlat och mässor. Avgörande betydelse för Luther var orden hos Paulus i Romarbrevet: ”Rättfärdighet från Gud uppenbaras….däri, av tro till tro; så är ock skrivet: ’Den rättfärdige skall leva av tro’. ”Tron allena” är en tes som förfäktas av protestantismen. Inga gärningar kan ligga till grund för frälsningen. Den är en ren gåva genom Guds nåd. Gärningarna är en följd av tron. Dock har ibland gärningarnas betydelse inom protestantismen undervärderats. Orden i Jakobs brev :Tron utan gärningar är död” är något som inte varit så centrala. Man talar inte så mycket om att människan blir helig.
För Luther spelade Skriften en mycket central roll. Luthers berömda tes om ”Skriften allena” skulle dock av arvtagare till reformationen tolkas fristående från den kyrkliga traditionen, något som inte var avsikten hos Luther själv. En fara med protestantismens tes ”Skriften allena” är att den enskilde bibelläsaren själv får avgöra vad som är sann lära. På så vis kan vilka heresier som helst försvaras, i det man lösgör sig från Kyrkans tradition.
För Luther var avsikten från börja inte att bryta sig ut ur kyrkan och bilda en egen kyrka. Han ville istället stanna kvar i den Katolska Kyrkan men reformera den från sådant som inte var bra. Så blev dock inte fallet, utan han bröt sig ut och bildade en egen kyrka. Den lutherska kyrkan har sedan splittrats i en mängd samfund. Två stora grenar är zwinglianismen och calvinismen. I Schweiz kom Ulrik Zwingli att spela en central roll och med utgångspunkt från Genève kom Johan Calvin att inta en central roll. Anhängare till Zwingli och Calvin kallas med ett gemensamt ord för reformerta. De står längre från den Katolska Kyrkan än vad lutheranerna gör. I nattvardsläran menar t ex de reformerta, att Kristus inte reellt är närvarande i brödet och vinet. Närvaron är endast symbolisk.
Protestantismen erkänner inte påvens överhöghet. Ofta har kyrkans och statens intressen gått hand i hand. I en del länder har landets furste bestämt vilken religion som skall gälla inom hans område. Inom protestantismen räknar man med två eller högst tre sakrament. Man har annan syn än den katolska på traditionen, påvens primat, koncilierna (enligt Luther kan de missta sig i trosfrågorna), klosterlivet och löftena samt mässan. Gemensamt med den Katolska och den Ortodoxa Kyrkan erkänner de dock de tre första ekumeniska koncilierna.
Under senare år har ett närmande skett mellan den Katolska Kyrkan och de protestantiska kyrkorna. Man fördömer inte längre varandra. Men någon enighet finns ännu inte. Så länge denna enhet inte finns kan man inte ta emot nattvarden i varandras kyrkor. De högtider som firas i de protestantiska kyrkorna är samma högtider som firas i hela kristenheten, t ex Jul, Påsk och Pingst. Man firar inte så många helgondagar och Mariadagar som i den Katolska Kyrkan.