Hur blir man frälst? Hur blir man en kristen?
För att svara på det skall jag ge dig två stycken ur en av våra artiklar på hemsidan: Trospelare- eldpelare:
Det bästa är att löftet om det eviga livet är en oförskylld gåva från Gud till oss (KKK 1727). Början på förlåtelsen och rättfärdiggörelsen är ingenting vi "förtjänar" (KKK 2010).Jesus är förmedlaren som överbryggar syndens avgrund som skiljer oss från Gud (1 Tim 2:5); han överbryggar den genom att dö för oss. Han har valt att göra oss till medhjälpare i frälsningsplanen (1 Kor 3:9).
Katolska Kyrkan förkunnar det apostlarna förkunnade och det Bibeln lär ut: Vi är frälsta av nåd allena, men inte av tro allena (vilket "Bibel kristna" (Bible Christians) förkunnar; Jf Jak 2:24).
När vi kommer till Gud och blir rättfärdigade (det vill säga får en rätt gemenskap med honom), ingenting går före rättfärdighet, varken tro eller goda gärningar, förtjänar nåd. Men sedan sår Gud sin kärlek i våra hjärtan och vi kan leva ut vår tro genom att göra kärleksgärningar (Gal 6:2).
Trots att det endast är Guds nåd som gör det möjligt för oss att älska andra, så behagar dessa kärleksgärningar honom, och han lovar att belöna dem med evigt liv (Rom 2:6-7; Gal 6:6-10). Goda gärningar är således förtjänstfulla. När vi först kommer till Gud i tro, kommer vi tomhänta, vi har ingenting vi kan offra. Då ger han oss nåd att i kärlek lyda hans bud, och han belönar oss med frälsning när vi offrar dessa kärleksgärningar åter till honom (Rom 2:6-11; Gal 6:6-10; Matt 25:34-40). Jesus sade att det är inte nog att tro på honom; vi måste också lyda hans bud. "Varför säger ni ‘Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger?" (Luk 6:46; Matt 7:21-23; 19:16-21).
Vi "förtjänar" inte vår frälsning genom goda gärningar (Ef 2:8-9; Rom 9:16), utan vår tro på Kristus ställer oss i en speciell, nådefylld gemenskap med Gud så att vår lydnad och kärlek, tillsammans med vår tro, blir belönade med evigt liv (Rom 2:7; Gal 6:8-9).
Paulus sade, "Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte" (Fil 2:13). Johannes förklarade att "sättet vi kan vara säkra på att vi känner honom är att hålla hans bud. Den som säger: ‘Jag känner honom’ men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom." (1 Joh 2:3-4; 3:19-24; 5:3-4).Eftersom ingen gåva kan tvingas in i mottagaren - gåvor kan alltid förkastas - även efter det vi blivit rättfärdigade kan vi kasta bort frälsningens gåva. Vi kastar bort den genom svår synd (dödssynd) (Joh 15:5-6; Rom 11:22-23; 1 Kor 15:1-2; KKK 1854-1863).Paulus säger, "Syndens lön är döden" (Rom 6:23).
Läs Paulus’ brev och se hur ofta han varnar de kristna för synd! Han skulle inte känt sig tvingad att göra så om deras synder inte skulle uteslutit dem från himmelriket ( Jf t ex 1 Kor 6:9-10, Gal 5:19-21).
Paulus påminner de kristna i Rom att Gud "skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten" (Rom 2:6-8).
Synd är ingenting annat än onda gärningar (KKK 1849-1850). Vi kan undvika synd genom att jämt göra goda gärningar. Alla helgon vet att bästa sättet att hålla sig fri från synd är att hänge sig åt regelbunden bön, åt sakramenten (framförallt Eukaristin), och åt kärleksgärningar.
Vissa människor för fram en speciellt attraktiv tanke: Alla sant kristna, oavsett hur de lever, har en absolut försäkran om frälsning, om de bara tar emot Jesus i sitt hjärta som "deras personlige Herre och Frälsare." Problemet är att denna tro står i rak motsats till Bibeln och till konstant kristen undervisning.
Kom ihåg att Paulus sade till sin tids kristna: " Om vi har dött med honom [i dopet; Jf Rom 6:3-4] skall vi också leva med honom; härdar vi ut skall vi också härska med honom" (2 tim 2:11-12).
Om vi inte härdar ut, skall vi inte härska med honom. Med andra ord kristna kan gå miste om himlen (KKK 1861). Bibeln gör klart att kristna har en moralisk försäkran om frälsning (Gud kan inte förneka sig själv och han kommer att skänka frälsning till dem som tror på Kristus och lyder honom [1 Joh 3:19-24]), men Bibeln påstår inte att kristna garanteras himlen. Det kan inte finnas en absolut försäkran om frälsning. I sina brev till de kristna sade Paulus: "Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren" (Rom 11:22-23; Matt 18:21-35; 1 Kor 15:1-2; 2 Pet 2:20-21).
Lägg märke till att Paulus tar upp ett viktigt villkor: "om du håller fast vid hans godhet." Det han säger är, att kristna kan förlora sin frälsning genom att kasta bort den. Han varnar: "den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller" (1 Kor 10:11-12).
Om du är katolik och någon frågar dig om du har blivit "frälst", skall du svara: Jag har blivit friköpt genom Kristi Blod, endast i honom tror jag på min frälsning, och, som Bibeln förkunnar, ‘jag arbetar med fruktan och bävan på min frälsning’ (Fil 2:12), och jag vet att det är Guds nådegåva som verkar i mig."
Måste man vara katolik för att komma till himlen?
Jag svarar först med ett officiellt katolskt dokument. Det är från II Vatikankonciliet; Lumen Gentium om Kyrkan. Sedan skall jag kommentera det:
14 Konciliet vänder först sin uppmärksamhet mot de katolska troende. Med stöd av den heliga Skrift och traditionen lär den att kyrkan under sin pilgrimsfärd är nödvändig för frälsningen. Kristus är den ende förmedlaren och den enda vägen till frälsning. Han är närvarande i sin kropp som är kyrkan. Han har själv uttryckligen inpräglat att tron och dopet är nödvändiga (jfr Mark 16:16, Joh 3:5). Därmed har han också bekräftat att kyrkan är nödvändig, eftersom människor träder in i henne genom dopet liksom genom en dörr. Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den.
Helt inlemmade i kyrkans gemenskap blir de som har Kristi Ande, som accepterar hela hennes ordning och alla de frälsningsmedel som hon fått och inom hennes synliga struktur förenas med Kristus som styr henne genom påven och biskoparna. De band som förenar dem är trosbekännelsen, sakramenten, den kyrkliga styrelsen och gemenskapen. Den som inte förblir i kärlek kan dock inte bli räddad, även om han är en del av kyrkans kropp. Han förblir "kroppsligen" i kyrkans famn men inte "i hjärtat".
Alla kyrkans söner skall vara medvetna om att deras utomordentliga ställning inte beror av deras egna förtjänster utan av Kristi särskilda nåd. Om de inte motsvarar denna nåd i tanke, ord och gärning, skall de i stället för räddning få en desto strängare dom.
Katekumener, som drivs av den heliga Anden och uttryckligen begär att få inlemmas i den heliga kyrkan, blir just genom denna begäran förenade med henne. Modern kyrkan omsluter dem redan med kärlek och omsorg som sina egna.
15 Av flera skäl vet kyrkan sig förbunden med dem som är döpta och hedrade med det kristna namnet men som inte bekänner hela tron eller bevarar gemenskapens enhet med Petrus efterträdare. 1' Det finns nämligen många som ärar den heliga Skrift som norm för tro och liv och visar en allvarlig religiös hängivenhet. De tror i kärlek på Gud, den allsmäktige Fadern, och på Kristus, Guds Son och Frälsaren. De mottar dopets sigill och förenas därigenom med Kristus. Ja, de erkänner och tar emot också andra sakrament inom sina egna kyrkor eller kyrkliga gemenskaper. Många av dem besitter också biskopsämbetet, firar den heliga eukaristin och visar vördnad för den jungfruliga Gudsmodern. Därtill kommer gemenskapen i bönen och andra former av det andligt goda. Ja, de är verkligt förenade med den heliga Anden, och den verkar också i dem med sin helgande kraft i gåvor och nådebevis. Somliga av dem har den till och med gett styrka att utgjuta sitt blod. Anden uppväcker längtan och handling hos alla Kristi lärjungar, så att alla på det sätt som Kristus har förordnat kan förenas i frid i en hjord under en herde." För att nå fram till detta mål upphör vår moder kyrkan aldrig att be, tro och handla. Hon uppmanar sina barn till rening och förnyelse så att Kristi tecken klarare kan lysa över kyrkans ansikte
16 Slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet är av olika skäl förbundna med Guds folk. Det gäller i första hand det folk som fick ta emot förbunden och löftena och ur vilket Kristus kom som människa (jfr Rom 9:4f). Detta folk, som Gud har utvalt, är honom allra kärast för fädernas skull, ty Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse (jfr Rom 11.28f). Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen. Men Gud är inte heller långt borta från de andra, som i skuggor och bilder söker den ende okände Guden. åt alla ger han ju liv och anda och alla andra gåvor (jfr Apg 17:25-28). Frälsaren vill att alla människor skall bli räddade (jfr 1 Tim 2:4). De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst. Den gudomliga försynen vägrar inte heller att ge de nödvändiga hjälpmedlen till räddning åt dem som oförskyllt ännu inte nått fram till en uttrycklig kunskap om Gud men som ändå med den gudomliga nådens bistånd söker leva ett rätt liv. Allt gott och sant som finns hos dem uppskattas av kyrkan som en förberedelse till evangeliet och en gåva från den som upplyser varje människa så att hon till slut skall ha liv."
Det finns en dogm som lyder: "extra ecclesiam nulla salus". Det betyder: utanför kyrkan ingen frälsning. Kanske tänkte du på den när du frågade om bara katoliker kan bli frälsta. Det är pga den dogmen som nr. 14 i dokumentet Lumen Gentium - konstitutionen om kyrkan skriver det den gör i slutet på första stycket.
Man kan förklara det så att Kristus är ende medlaren mellan Gud och människor. Han är närvarande i världen genom sin kropp - Kristi kropp = kyrkan ( se Paulus-Paulus skriver att vi alla är en del av Kristus genom dopet; vi är Kristi kropp - lemmar i hans kropp. (Rom 12:3-5; 1 Kor 6:15; 12:12 ff; Ef 4:25; 5:30).
Genom kyrkan ges dopet, nattvarden, Guds ord. Det är orsaken. Vägen till frälsningen går alltså genom Kristus - genom Kyrkan efter Jesu död och uppståndelse.
Men hur blir det med alla icke- katoliker och andra gudfruktiga och gudsökande människor? Enligt II Vatikankonciliet nekar inte Gud dem frälsningen. Han ger dem nåden att komma till honom på andra vägar. Men hur kan man då säga att Kristi Kropp kyrkan är enda vägen till Fader? - Jo genom att nåden kommer från Kristi kropp- kyrkan och når människorna i världen som inte tillhör kyrkan på ett synligt sätt.
Däremot måste man nog säga att de tillhör kyrkan på ett osynligt sätt genom sin längtan efter sanning, kärlek eller en Guds de ännu inte känner. Då är de en del av Kristi kropp fast liksom i periferin av den. Det finns då lemmar i den som är mer i dess kärna och centrum, men alla är en del av den om de säger ja till Guds nåd. är det t.ex. sanningen i sitt samvete de bejakar men aldrig har lärt känna Jesus i evangelierna, så är det honom de tar emot för han är "sanningen, vägen och livet".