2000-03-06
Hej jag var inne på katolska kyrkans frågesida, där det var länkat till
dig. Jag undrar över vad "Pater noster" och Ave Maria, är för några böner!
Mvh Hans
Hej Hans
De böner du frågade efter är:
PATER noster, qui es in caelis,
sanctificetur nomen tuum. Adveniat
regnum tuum. Fiat voluntas tua, sicut in
caelo et in terra. Panem nostrum
quotidianum da nobis hodie, et dimitte
nobis debita nostra sicut et nos
dimittimus debitoribus nostris. Et ne
nos inducas in tentationem, sed libera
nos a malo. Amen.
Fader vår, som är i himmelen,
helgat varde ditt namn,
tillkomme ditt rike,
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd, giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Amen.
AVE Maria, gratia plena, Dominus
tecum. Benedicta tu in mulieribus, et
benedictus fructus ventris tui, Iesus.
Sancta Maria, Mater Dei, ora pro nobis
peccatoribus, nunc, et in hora mortis
nostrae. Amen.
Hell dig, Maria, full av nåd,
Herren är med dig;
välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt,
JESUS.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.
Amen.
Här är en förklaring till de två bönerna:
Denna bön fick vi av vår Herre Jesus Kristus själv, när apostlarna frågade honom, hur de skulle be (Matt 6:9-13), och således har bönen utgjort en del av kyrkan från första stund. Didache (Första och andra århundradet) anbefaller, att bönen skall reciteras av de troende tre gånger under dagen. Under senare delen av 300-talet blev den officiell del av mässan och reciterades efter brödsbrytelsen. Senare flyttade påven S:t Gregorius den store den, influerad av S:t Augustinus, till platsen alldeles före brödsbrytelsen, där den har funnits alltsedan dess. I dag fortsätter Didaches tradition att recitera bönen tre gånger dagligen i kyrkan, i det Herrens bön reciteras vid mässan och sedan två ytterligare gånger under tidegärdens liturgi, vid Laudes och Vesper.
Ave Maria är kanske den populäraste av alla Mariaböner. Den är sammansatt av två skilda delar, en del tagen från Skriften och en del som är en förbön. Den första delen, som är hämtad från Skriften har hämtats från S:t Lukas´ Evangelium och binds samman av ängeln Gabriels ord vid Bebådelsen (Luk 1:28) och Elisabets hälsning till Maria vid Marias besök hos Elisabet (Luk 1:42). Sammanbindningen av dessa två avsnitt kan man hitta så tidigt som under femte och kanske t o m fjärde århundradet i österländska liturgier, enligt S:t Jakob i Antiochia och S:t Markus i Alexandria. Den finns också dokumenterad i ritual från S:t Severus (538 e Kr). I Väst var den i bruk i Rom under 600-talet, ty den föreskrivs i en offertorie-antifon vid Bebådelsens fest. Frasens stora popularitet under 1000-talet finns bevittnad i skrifter av S:t Peter Daminaus (1007-1072) och Hermann av Tourni (1147). Senare infogades Jesu namn vid slutet av de två avsnitten, troligen av påven Urban IV runt år 1262.
Den andra delen av bönen (Hell dig Maria...) kan spåras tillbaka till 1400-talet, där man har hittat två slut. Ett slut, Sancta Maria, Mater Dei, ora pro nobis peccatoribus, har man hittat i skrifter av S:t Bernardino av Siena (1380-1444) och av Carthusianus. Ett andra slut, Sancta Mari, Mater Dei, ora pro nobis nunc et in hora mortis nostrae, kan man hitta i serviternas skrifter, i ett romerskt breviarium och i några tyska stift. Den form av bönen som nu är i bruk blev allmänt förekommande form någon gång på 1500-talet och ingick i det reformerade romerska breviariet som utfärdades av påven S:t Pius V år 1568.