Påvens funktion

2001-02-25

Fråga

Mitt namn är Sten

För en tid sedan så mailade jag dig ett par frågor som jag ville ha svar på.
Jag börjar med att tacka för dina svar. Jag har en del följdfrågor....

På frågan om varför ni har en Påve så svarade du:

Katolska kyrkan är en universell kyrka som består av "levande stenar" som bildar Kristi Kropp.
Kristus är alltså dess huvud. Påven är det "synliga" huvudet och är den samlande punkten för alla katoliker,
var de än finns på vår jord.

Jag tycker inte att detta är på svar på min fråga varför ni har en Påve.
Jag skulle gärna vilja ha ett lite mer direkt svar.

Tack på förhand!

Svar

Hej

Jag skall försöka svara dig mer "direkt" och ge dig min förståelse av "varför".

Som du har sett i bibelcitaten jag gav dig så finns det redan en uttrycklig vilja hos Kristus att hans Kyrka skall ha ledare. Det är apostlarna. Men redan under Jesu liv på jorden framträdde en av dem; Petrus som ledande i apostlagruppen. Om du tittar på de ställen där Petrus omnämns i Evangelierna skall du finna att:

1. Han svarar nästan alltid i de andras ställe eller representerar dem på något sätt.
2. Han nämns först nästan alla gånger när apostlarna räknas upp..
3. På andra ställen är det folket som verkas se honom som apostlarnas ledare..
4. Andra ställen där han har en framträdande roll..
5. I Johannesevangeliet är Johannes själv den "lärjunge som Jesus älskade". Trots detta låter han Petrus gå in först i graven..
6. Petrus är också den som kastar sig i vattnet fast Johannes var den som först såg att det var Jesus..
7. Vid olika tillfällen ger Jesus Petrus uttryckligen uppdraget att vara Kyrkan ledare..
(se nedan för Bibeltexterna)

8. När Jesus lämnar apostlarna lovar han dem att vara med dem till tidens slut.

• De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.  (Matt 28: 16-20)

De tolkade detta som att hans närvaro genom deras apostlauppdrag skulle fortsätta under historiens lopp genom efterträdare till dem. Därför utsåg de biskopar som genom handpåläggning och bön fick den Andens gåva de hade fått av Jesus för att kunna leda Kyrkan. Apostlarna kände väl till sitt egets folks strukturer med Mose, profeterna och kungarna som ledare som, i Guds namn ledde folket. Israels kungar kallas i Gamla Testamentet för herdar för folket. Det var därför klart för dem att Gud skulle fortsätta sin närvaro genom det nya Gudsfolkets ledare - apostlarna och deras efterträdare. "Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig." (1 Tim 1: 6)

9. Den struktur som växte fram under apostlarnas tid tillsammans med Jesus var menad att fortsätta genom historien efter apostlarnas död, eftersom det var Jesus själv som grundade strukturen. Ett grundläggande element i den var att Petrus var ledare för apostlarna. Denna funktion behövde alltså fortbestå efter Petri död.

10. Det mest grundläggande elementet i Israels tro var att Gud är en. Det är det första som de bekänner i sin trosbekännelse:

• Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Och du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett märke på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.  (5 Mos 6: 4-9)

Det kallas den Jahvistiska tron: tron på Jahve - den Gud som uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken. Denna tro hävdar Guds enhet mot de hedniska religionerna som tillbad många gudar.

Tron på Guds enhet fortsatte att vara grundläggande i den Kristna tron. Enhetsbegreppet fördjupades och kompletterades genom tre-enighetsbegreppet som vuxit fram ur inkarnationsbegreppet: att Gud blivit människa. Bara om Gud kan vara både i himlen och på jorden samtidigt kan han bli människa på jorden utan att försvinna från himlen. Enheten måste dock bevaras också på jorden för att kunna återspegla det himmelska. Därför säger Jesus t.ex. att han och Fadern är ett (Joh 10: 30), att Kyrkan skall enas under en herde och att Kyrkan skall vara en hjord: "och det skall bli en hjord och en herde (Joh 10: 16). Israels kungar var herdar för folket och representerade Gud som är Gudsfolkets sanne herde:

• Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef som din hjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi blir frälsta.  (Ps 80: 2-4)

• Och till dig (David) har Herren sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel.  (2 Sam 5: 2)

• Ve över de herdar som fördärvar och förskingrar fåren i min hjord! säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall jag hemsöka er för ert onda levernes skull, säger Herren.  (Jer 23: 1-2; jfr. Hes 34: 1-10)

Paulus fortsätter denna teologi:

• Så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en Herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.&  (1 Kor 8: 6)

Urkyrkan fortsätter i denna tro och formulerar det i sin trosbekännelse:  "Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är. Och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern". Denna tro fördjupas och utvecklas ytterligare i kyrkosynen och dopsynen: "Och på en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett dop till syndernas förlåtelse".

Enheten på jorden; alltså i Kyrkan skall återspegla Guds enhet. Enheten består i att tron är en. Det är nödvändigt eftersom de som tror är flera. En enhetlig tro medför att Gudsfolket blir ett, blir "som en man" (med betoningen på en) för att uttrycka sig bibliskt: "Då stod allt folket upp som en man och sade..." (Dom 20: 8). Men varför inte som en kvinna. I Bibeln är Gudsfolket symboliserat av kvinnan: dotter Sion, jungfrun, modern till Guds barn: "Gläds med Jerusalem, och fröjda er över henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne. Så skall ni få dia er mätta vid hennes hugsvalelses bröst, så skall ni få suga med lust av hennes rika barm. Ty så säger Herren: Se, jag vill låta frid komma över henne som en ström och folkens rikedomar som en översvämmande flod, och ni skall så få dia, ni skall bli burna på armen och skall få sitta i knäet och bli smekta. Som en moder tröstar sin son, så skall jag trösta er, ja, i Jerusalem skall ni få tröst".

• Vakna upp, vakna upp, klä dig i din makt, o Sion. Klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad.... skaka stoftet av dig, stå upp och inta din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.  (Jes 66:10-13; Jes 52:2, jfr. Mika 4:10, Hos 2: 2, 14-16)

Israel personifieras också som en son:

• När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.  (Hos 11:1)

Hela Gudsfolket är också genom det lidande det gått igenom som en Herrens lidande tjänare som tar mänsklighetens synder på sig: ”Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.”;

• Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom.  (Jes 49:3; Jes 53: 5-6; jfr Jes 41: 1-9; 49: 1-7; 50: 4-11, 52: 13-15, 53:1-12)

Israels folk liksom de andra semitiska folken har en stark känsla för kollektivet. Denne enhet i mångfalden blir sedan grunden för profetiorna om Messias som en person som på samma gång personifierar hela folket. Det märks mycket tydligt i profetiorna om den lidande tjänaren.

11. För att enheten i tron skall kunna bevaras är det nödvändigt att det är en herde som leder kyrkan: "och det skall bli en hjord och en herde (Joh 10: 16).

ända sedan det första århundradet i Kyrkans historia har detta uttryckts genom att Petri efterträdare på Roms biskopsstol har haft en enande funktion i biskopskollegiet. Denna har han bl.a. utövat genom att ha de n utslagsgivande rösten i trosfrågor - och detta är vad påveämbetet handlar om.

12. Men också Kristus som Kyrkans ende herde uttrycks i Petri efterträdares roll. Påven skall representera Petrus på jorden, eller Kristus om man så vill. Han är Petri eller Jesu ställföreträdare - "vicarius".

13. även efter att apostlarna gått bort fortsatte Petrus efterträdare att ha en ledande roll i biskopskollegiet. Det vittnar kyrkans första århundraden om.

Se följande:
Petrus i Rom
Läroämbetet
Apostoliska stolens primat
Petrus i patristiskt tänkande

BIBELTEXTER till nr. 1-7

1. Han svarar nästan alltid i de andras ställe eller representerar dem på något sätt.

• Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: ”Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?” Han svarade: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”Petrus bad honom förklara liknelsen för dem.  (Matt 15: 12-15)

• Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.  (Matt 14: 27-28)

• Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill, skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.  (Matt 17: 3-4)

• Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig, har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. 20 . Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.  (Matt 18:15-22)

• När lärjungarna hörde det, blev de bestörta och sade: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” Då sade Petrus: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?  (Matt 19: 25-27)

• Då sade Jesus till dem: ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen.” 33. Petrus svarade honom: ”även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.” 35. Petrus sade: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.” Och detsamma sade alla lärjungarna.   (Matt 26: 31-33, 35)

• Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom  (Matt 26: 36-37)

• Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig?  (Matt 26: 40)

• Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med  (Mark 5: 37)

• Då frågade han dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias.  (Mark 8:29)

• Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem  (Mark 9:2)

• Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” Då sade Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig.  (Mark 10: 27-28)

• Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!  (Mark 11: 20-21)

• När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de.  (Mark 13: 3)

• Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom.  (Mark 14: 33)

• När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: ”Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?  ( Mark 16: 5.7)

• De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.  (Mark 16: 5-7)

• Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När ingen ville svara, sade Petrus: ”Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.  (Luk 8: 45)

• När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor.  (Luk 8:51)

• Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Guds Messias.  (Luk 9:20)

• Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.  (Luk 9:28)

• Petrus och de andra hade fallit i djup sömn, men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När dessa skulle lämna honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” - han visste inte vad han sade.  (Luk 9: 32-33)

• Petrus frågade: ”Herre, gäller din liknelse oss eller alla?  (Luk 12: 41)

• Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” 26. De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?”
  Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” 28. Petrus sade: ”Vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.  (Luk 18: 25-28)

• Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” 68. Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.  (Joh 6:67-68)

• När Jesus hade sagt detta, skakades han i sitt innersta och vittnade: ”Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.” 22. Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 23. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom.  (Joh 13: 21-23)

• Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.  (Joh 20:1-10)

• Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. (Joh 21: 1-2)

• En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför bröderna - omkring hundratjugo personer var samlade - och sade.  (Apg 1: 15)

• Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: ”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. (Apg 2: 14)

• Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!” Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister.  (Apg 3: 6-7)

2. Han nämns först nästan alla gånger när apostlarna räknas upp:

• Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes.  (Matt 10: 2)

• Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma.  (Matt 17: 1)

• När han vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare.  (Matt 4: 18)

• Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes.  (Matt 10: 2)

• När han gick utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.  (Mark 1: 16)

• Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus.  (Mark 3:16)

• Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus.  (Mark 1: 29-30)

• Simon och de andra skyndade efter honom.  (Mark 1: 36)

• Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom. (Mark 3: 16-19)

• När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios.  (Luk 6: 13-14)

• Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.  (Luk 22: 8)

• Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.  (Joh 21: 1-3)

• Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.  (Apg 1: 13)

• Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in, bad han om en allmosa.  (Apg 3: 1-3)

• Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas.  (Apg 3: 11)

• När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus.  (Apg 4: 13)

• Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.  (Apg 4: 19)

• Petrus och apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor.  (Apg 5: 29)

• Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.  (Apg 8: 14)

3. På andra ställen är det folket som verkas se honom som apostlarnas ledare:

• När de hade återvänt till Kafarnaum, kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” - ”Jo”, svarade han. När Petrus var hemma igen, frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?” Då Petrus svarade: ”Av andra”, sade Jesus: ”Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.  (Matt 17: 24-27) (Här är det för Petrus och för Jesus själv som skatten skall betalas, inte för de andra apostlarna)

• Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem.  (Apg 5: 12-15)

4. Andra ställen där han har en framträdande roll:

• En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord, fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat - likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.  (Luk 5: 1-11)

• Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.  (Luk 24: 10-12)

• Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus).  (Joh 1: 42)

• När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen gemenskap med mig.  (Joh 13: 6-8)

• Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos.  (Joh 18: 10)

5. I Johannesevangeliet är Johannes själv den "lärjunge som Jesus älskade". Trots detta låter han Petrus gå in först i graven.

• Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta.
  Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde.  (Joh 20: 1-8)

6. Petrus är också den som kastar sig i vattnet fast Johannes var den som först såg att det var Jesus.

• Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.  (Joh 21: 1-14)

7. Vid olika tillfällen ger Jesus Petrus uttryckligen uppdraget att vara Kyrkan ledare:

• När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” - ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade:”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.  (Matt 16: 13-19)

• Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus).  (Joh 1: 42)

• När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!  (Joh 21: 15-19)

De tre gångerna Jesus ger herdeuppdraget motsvarar Petrus tre förnekelser. Ansvaret att leda Kyrkan skall alltså inte vila på Petrus egen kraft utan på Gud själv. Kristus är klippan. Petrus-Kefas, som betyder klippa, skall bara vara klippa för att Anden som ger honom uppdraget skall göra att han är grundad på Kristus.

• Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 32. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.  (Luk 22: 31-32)

• De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.  (Luk 24: 31-32)

Team fråga prästen!