Vi har kommenterat de understrykningar vi själva har gjort i skriften.
Den romerske biskopen gör förmätet anspråk på att han på grund av gudomlig rätt står över alla biskopar och kyrkoherdar.
Jag känner inte till någon påvlig skrift, vare sig encyklika eller dekret där han skulle göra sådana anspråk. Det är ett påstående som behöver underbyggas med fakta.
Vidare tillägger han, att han enligt gudomlig rätt även bär båda svärden, d.v.s. har makt att förläna och fråntaga konungavärdighet. Och för det tredje säger han, att det är nödvändigt för vår frälsning att tro detta. Och fördenskull kallar sig den romerske biskopen Kristi ställföreträdare på jorden. Vi anse och betyga, att dessa tre artiklar äro falska, ogudaktiga, tyranniska och för kyrkan fördärvliga. Men för att man skall kunna förstå vårt bevis, må vi först angiva, vad de påviske mena med att på grund av gudomlig rätt stå över alla biskopar. De förstå därmed, att påven är en universell eller, såsom de själva säga, ekumenisk biskop, d.v.s. den, från vilken alla biskopar och kyrkoherdar över hela jordkretsen ha att begära vinning och stadfästelse, och den, som har rätt att utse, viga, stadfästa och avsätta alla biskopar. Därjämte gör han anspråk på myndighet att stifta lagar angående gudstjänster, förändring av sakramenten och läran och vill, att hans artiklar, förordningar och lagar skola anses såsom trosartiklar eller Guds bud, som binda och förplikta samvetena, då han ju tilldelat sig denna myndighet på grund av gudomlig rätt. Ja, han vill t.o.m. att hans förordningar skall gå före Guds bud.
Var står det skrivet? Vem har sagt det? Inte någon påve vad jag vet.
Och ännu förskräckligare är vad han tillägger, nämligen att det är nödvändigt för saligheten att tro detta.
I. Först vilja vi därför med stöd av evangeliet visa, att den romerske biskopen icke på grund av gudomlig rätt står över de andra biskoparna eller kyrkoherdarna. Enligt Luk. 22 förbjuder Kristus härskareställning apostlarna emellan. Ty just detta gällde frågan, då Kristus talat om sitt lidande och de tvistade om, vem som skulle vara den främste och liksom Kristi ställföreträdare, då han var borta. Här tillrättavisar Kristus apostlarna för deras villfarelse och lär, att icke någon härskareställning eller någon gradering skulle förekomma dem emellan, utan apostlarna skulle såsom jämlikar sändas till evangelii gemensamma tjänst. Därför säger han: "Folkens konungar härska över dem, men I icke så, utan den som vill vara störst bland eder, han skall vara eder tjänare."
Det finns inga påvliga dekret eller motsvarande som talar om att påven skall ha en härskareställning. Däremot en uppgift att tjäna de andra bröderna.
Den här framställda motsatsen visar, att han förbjuder den nämnda härskareställningen. Detsamma lär oss berättelsen, då Kristus vid samma tvist om herraväldet ställer fram ett barn i deras mitt och därmed betecknar, att icke någon överhöghet skulle förekomma hans tjänare emellan, liksom ett barn ju icke tillväller sig eller begär någon sådan överhöghet.
II. Enligt Joh. 20 utsänder Kristus på samma sätt apostlarna utan någon åtskillnad, då han säger: "Såsom Fadern har sänt mig, så sänder och jag eder." Han säger, att han sänder var och en av dem på samma sätt, som han själv blivit sänd. Därför tilldelar han icke åt någon företräde eller makt framför de övriga.
Han tilldelar inget företräde vid det här tillfället, för här talar han bara om den gemensamma utsändningen och makten. Men det betyder inte att han inte skulle kunna specificera eller differentiera denna gemensamma ursändning och makt. Det sker vid andra ställen i evangelierna t.ex. Mt 16:13-20; 18:18.
På samma sätt som med dopets Ande så finns det differentiering i den gåva som ger fullmakten att fungera som apostel äldste eller präst. Ta t.ex. 1 Kor 12:4-11. Här syns att Anden ger olika gåvor för tjänsten i församlingen. Varför skulle det inte då kunna finnas olika Andens gåvor bland församlingsledarna? Varför skulle inte Petrus kunna ha en gåva att vara sammanhållande och vägledande för hela kyrkan när en sådan tjänst brukar finnas i varje lokalförsamling. Det har alltså med enheten att göra, så att inte Kristi kropp blir splittrad. I Lukas säger Jesus till Petrus "Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder" Lk 22:31-32. Jesus säger "få sålla er" . Han talar om alla apostlarna här, men sedan säger han att han har bett för Petrus bara ("bett för dig"), och ger sedan Petrus uppgiften att vara den som styrker de andra apostlarna. Det står alltså klart att Petrus har en speciell uppgift gentemot de andra apostlarna. Det handlar inte om att härska utan om att styrka de andra i tron.
I Johannes 21 specificerar Jesus denna uppgift till Petrus ytterligare och trefaldigt "var en herde för mina får".
I båda dessa fall springer detta ansvar Petrus får för bröderna ur synd och omvändelse. Det måste vara så med ledarskap i kyrkan om det skall ske i ödmjukhet och som verklig tjänst.
På liknande sätt som med tilldelandet och undervisningen om apostlautsändningen och dess fullmakt i Joh 20 låter Jesus lärjungarna förstå gradvis mer och mer av innebörden av sitt lidande och sin död. Jmfr. Mk 8:31-33; 9:30-32; 10:32-34. De får inte veta allt vid ett enda tillfälle. Jesus undervisar sina apostlar under tre års tid och ger lite i taget. Det gäller allt både apostlaskap och efterföljd i lidande och förföljelse.
III. Enligt Gal. 2 försäkrar Paulus tydligt och klart, att han icke är vare sig vigd till eller stadfäst i sin tjänst av Petrus, och icke heller erkänner han Petrus såsom den , av vilken han skulle begära sådan stadfästelse.
Paulus behöver inte stadfästelse av Petrus eftersom han blev gjord till apostel av Jesus själv precis som de andra apostlarna.
Och uttryckligen bestrider han, att hans kallelse skulle bero på Petrus' myndighet. Men han hade bort erkänna Petrus såsom överordnad, om Petrus varit detta på grund av gudomlig rätt. Så säger Paulus, att han utan att rådfråga Petrus genast predikat evangelium. Likaledes: "Det kommer icke mig vid, hurudana de voro, vilka ansågos något vara. Gud har icke anseende till personen." Likaså: "De som ansågos något vara, pålade mig icke några bud." Då Paulus sålunda klart betygar, att han icke alls velat begära någon stadfästelse av Petrus, även då han kommit till honom, lär han, att tjänstens myndighet beror på Guds ord
Hans ordination till apostel kommer inte av Guds ord utan av Kristus precis som för de andra apostlarna. Paulus fick den på vägen till Damaskus; Apg 9:1-9; 22:5-16; 26:9-18.
och att Petrus icke varit förmer än de övriga apostlarna och att vigning och stadfästelse icke borde begäras endast från Petrus.
Precis som Paulus hade en speciell uppgift bland apostlarna så tror vi katoliker att Petrus hade det. Paulus var hedningarnas apostel och speciellt utvald för det av Jesus. Petrus hade en annan uppgift. Men den gör inte honom förmer än de andra. Den innebär en tjänst. Som alla tjänster är den ett ansvar för andra människor. det skulle kunna missbrukas för att skaffa sig egna fördelar och makt. Det har hänt under historiens lopp och därför uppfattas förmodligen påveämbetet av många som en härskarfunktion. Det var dock inte det som Jesus avsåg när han gav Petrus hans uppgift. Jesus väljer Petrus till en speciell uppgift. Det ser man helt klart eftersom det är Petrus som så gott som alltid får svara i de andra apostlarnas ställe när Jesus ställer någon fråga till hela gruppen. Ta t.ex. Mk 8:27-30 v.29: "vem säger ni att jag är?". Petrus svarade. Jesus frågar alltså dem alla och Petrus svarar i allas ställe. Sådana exempel finns det väldigt många i evangelierna. Ett till bara: Mt 17: 24-27. Jesus frågar Petrus om att betala skatt.
Sedan är det ju också så att Petrus nämns 195 gånger i Evangelierna och Apostlagärningarna, medan alla de andra apostlarna sammantaget bara nämns 130 gånger. Och trots att Johannes är den lärjunge som Jesus älskade nämns han bara 29 gånger, och han är den av apostlarna efter Petrus som nämns flest gånger.
I de listor som räknar upp apostlarna har Petrus alltid första platsen: Mt 10:2-4; Mk 3:16-19; Lk 6:13-16; Apg 1:13. I Mt 10:2-4 kallas han dessutom för protos - "den förste" eller "först".
När Petrus vid andra tillfällen är omnämnd tillsammans med de andra apostlarna är han alltid uppräknad först. Det enda undantaget är i Gal 2:9. Men där beror det säkert på att Jakob var ledare för kyrkan i Jerusalem. Detta bekräftar då bara att det alltså handlar om vem som är ledare när man nämner en apostel först.
även vid uppståndelsen har Petrus en förstaplats bland apostlarna: 1 Kor 15:3-8 "han visade sig för Kefas och sedan för de tolv"; Joh 20:1-18 Johannes lämnar plats för Petrus att gå in graven först trots att Johannes är den lärjunge Jesus älskade. ; Lk 24:34 "han har visat sig för Simon".