2001-01-01
Hej
Jag är djupt troende och går till kyrkan varje söndag, jag ber minst en timme varje dag. Jag har i åravis varit narkoman vilket jag har mycket svårt att komma ifrån, jag klarar helt enkelt inte att sluta.
Detta plågar mig djupt eftersom att jag vet att bruka narkotika är synd. Detta innebär ett konstant lidande för mig och gör mig förtvivlad över mitt förhållande till det kyrkliga. W Stinissen (och flera med honom) säger i en av sina böcker att allt som gud tillåter skall vi godta som hans vilja. Hur skall jag kunna få detta att stämma med min narkomani?
Var så snäll och hjälp mig , jag får icke fred med min Gud.
Hälsningar Anonym.x
Hej
Man måste skilja på det som Gud positivt vill och det han tillåter. Han vill t.ex. att vi skall bli lika honom i kärlek men han tillåter att vi gör oss själva och andra människor illa. Om Gud tillåter något ont betyder det inte att han inte vill att vi skall försöka ändra på det.
Vad gäller narkotika så blir man ju psykiskt och fysiskt beroende och det blir till en sjukdom. Därför skall man inte tveka att söka experthjälp för att bli av med missbruket. Det är nog ända vägen faktiskt. Har du möjlighet att komma till något behandlingshem t.ex.? Sedan kan man kombinera den medicinska hjälpen med bön för inre helande. Det betyder helande av minnen, känslor och själsliga sår. Sådant påverkar drogberoende och befäster det.
Så här skriver Katolska kyrkans katekes om drogmissbruk:
2291 Bruket av droger eller narkotika åstadkommer mycket allvarliga skador när det gäller människors hälsa och liv. Att begagna sig av sådana medel utanför ramen för strikt terapeutiska indikationer är att begå en svår synd. Hemlig framställning och handel med narkotika är handlingar som innebär förförelse; de är direkt medverkan till handlingssätt som står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen – eftersom de lockar till sådana handlingar.