(2002-09-20)
Jag heter Nathalie och går sista året på Barn och fritidsprogrammet. På
religionen har vi fått i uppgift att intervjua en religiös person, så
jag tänkte ställa några frågor och hoppas att det går bra med dig. Här är
frågorna:
1. Vilken religion bekänner du dig till? Vad innebär det?
2. Varför valde du den religionen?
3. Hur utövar du din religion?
4. Vilka traditioner, fester, riter deltar du i?
5. Finns det problem med religionen i vardagen?
6. Hur bemöts du som religiös i vardagen?
Tack för din tid! Tacksam för snabbt svar.Med vänlig hälsning:Nathalie
Hej Nathalie!
Jag följer din nummerordning i mina svar.
1. Jag är katolik, om man vill romersk-katolik. Det senare betyder att jag tillhör den romerska ritus i katolska världskyrkan som är den mest vanliga. Det finns andra, mindre, framförallt i Orienten som också är katoliker.
Att bekänna sig som katolik innebär att ha en katolsk livssyn och att sträva efter att förverkliga den i sitt liv. Det i sin tur innebär att allting skall genomsuras och präglas av denna syn.
2. Jag valde den inte, jag växte in i den. Mina föräldrar var katoliker, lät döpa mig och förde mig de första stegen in i ett katolskt liv. Sedan fick jag gå mer och mer själv. Ju längre jag går - jag är över 70 - dess mer blir jag övertygad om att vägen är den rätta.
3. Som inledningen säger är jag katolsk präst. Som sådan firar jag mässan / nattvarden så ofta jag kan, läser de dagliga bönerna, och skriver svar på internet, bl.a.
4. Katolska kyrkan har utformat sin liturgi under 2000 år. Höjdpunkten är Jesu Kristi död på Långfredag och hans uppståndelse på Påskdagen. Hans födelse som människa firas på Juldagen och den Helige Andes utgjutande på Pingstdagen. Däremellan finns åtskilliga viktigare och mindre viktiga dagar och fester både kring Maria, Jesu moder och helgonen som var föredömliga kristna.
5. Givetvis finns det problem, nämligen alla problem som människans liv på jorden för med sig. Men de är att övervinna och därtill ger Gud styrka och uthållighet.
6 . Jag är inte "religiös" som det förstås i vissa kretsar i Sverige. Jag har en tro. Den för jag inte på tungan, snarare i hjärtat. Men jag drar mig inte att bekänna den. I vissa frågor kan väl en meningskrock med andra människor vara ofrånkomlig, men ingen har misshandlat eller hotat mig. Likaledes visar också jag andra den respekt de förtjänar.
Svaren på dina frågor är rätt allmänna. Vill du veta mer i detalj, är du välkommen åter.