(2010-11-20)
Jag undrar verkligen över en sak gällande kristendomen.
Förra veckan kom jag in i en diskussion med min flickvän som handlade om hur mycket, och vad man kan förlåta. Jag tog upp ett exempel, låt oss säga att min dotter blir mördad av en annan människa.
Trots att jag kan känna oändlig sorg, och kanske även hat, bör jag förlåta denna människa?
Jesus talar om att man bör förlåta andra människor 7x70 gånger, men hade han även givet någon rådet att förlåta sin dotters eller sons mördare? Vad anser Katolicismen, finns det handlingar som är oförlåtliga eller förtjänar alla människor förlåtelse, kärlek och en andra chans?
Trevligt att frågar och du berör verkligen en viktig sak.
Jo, allt kan förlåtas för den som ångrar sig. Jesus har betalat all skuld för alla världens synder när han dog på korset. Till och med Hitler blev förlåten om han kände fullkomlig ånger (= ånger av kärlek till Gud) innan han dog. Rövaren på korset blev ju förlåten av Jesus därför att han ångrade sig.
Dessutom kan man alltid visa på en förlåtande attityd, markera att man för sin del är beredd att förlåta den som gjort fel. Man kan då säga "Jag förlåter dig". I den stund detta sedan accepteras av den felande parten fullbordas förlåtelsen för det handlar ju om två parter som båda måste vara aktiva i processen.
Det är skönt för en själv att förlåta. Att inte förlåta orsakar stor energiåtgång. Jesus uppmanade oss att be för våra fiender. Jag har själv använt det receptet och vet att man plötsligt blir av med all agg mot den som varit dum - man ser personen plötsligt i Guds ljus och förlåtelsen blir det enda rimliga.
I Katolska kyrkan har vi en helig handling, ett sakrament, där Gud förlåter den ångrande genom prästens avlösningsord. Det kallas botens sakrament eller bikten. Har man själv fått förlåtelse bör man verkligen kunna förlåta andra.
Men en ond handling är alltid en ond handling. Det behöver vi inte förneka. Vi ska "hata synden och älska syndaren" brukar vi säga. Men livet har lärt mig att det verkligen alltid finns minst två sidor av en sak. Allt är inte som det ser ut och det kan finnas förmildrande omständigheter som man inte känner till. Vi ska inte döma andra. Det är Guds sak.
Att förlåta innebär inte att den man förlåter måste bli ens allra bästa kompis plötsligt. Man ska alltid hålla sig borta från dåligt sällskap (såna som lockar en att göra fel saker) och man behöver ju inte direkt umgås med någon som man förlåtit för trots allt kan ju smärtan finnas kvar.