2001-02-10
Jag studerar på Arkitekturhögskolan i Stockholm och skulle i samband med ett projekt där vi ska bygga en kyrka vilja ha svar på några frågor om korstecknet.
1. Vilken bakgrund har korstecknet, var kommer det ifrån?
2. Vilken innebörd har det?
3. I vilka sammanhang används det?
4. Säger man något i samband med att man gör korstecknet?
/Tacksam för svar.
Vilken bakgrund har det, var kommer det ifrån?
Att teckna korset på någons panna med tummen eller pekfingret var en vana redan på 100-talet som tecken på personlig hängivenhet och fromhet. På 300-talet blev det allmänt använt i liturgin. Vid slutet av 300-talet tecknar man korset både på pannan och på bröstet. I öst introducerades på 500-talet bruket att göra korstecknet med 2 eller tre fingrar; två fingrar som ett tecken på Kristus människa och Gud; 3 fingrar tecken på Treenigheten. Denna vana kom i bruk även i väst och på 800-talet. Det stora korstecknet som görs på panna, bröst och skuldror användes redan privat på 400-talet, men det verkar som om det inte användes i klostren förrän på 900-talet. Det kan dock ha använts tidigare. På 1200-talet beslutar Innocent III att korstecknet ska göras med tre fingrar från pannan till bröstet och från höger skuldra till vänster skuldra. Senare började man använda hela handen med utsträckta fingrar och gå från vänster skuldra till höger skuldra.
Man använder korstecknet när man välsignar en människa eller en sak. När man utdelar sakramenten förstås t ex dopet, konfirmationen, prästvigningen. Vid slutet av varje sakramentsritual ger celebranten välsignelsen genom att göra ett sort korstecken över folket medan han säger "Må Gud allsmäktig välsigne er, Fader, Sonen och den Helige Ande".
I vilka sammanhang används korstecknet?
Vid dopet gör man ett kors med krisma på dopkandidatens panna, korstecken med tummen över kandidatens läppar och öron medan man säger "effata" öppna dig: " må Herren med dina öron höra hans Ord och med dina läppar bekänna det.
Vid bikten gör prästen ett stort korstecken över den biktande medan han säger: "Jag löser dig i Faderns, och Sonens och den Heliga Andens namn.
Under mässan gör man innan evangeliet korstecken med tummen på sin egen panna och säger inom sig: att "Guds Ord må vara i mitt sinne", sedan på munnen; "förkunnas av min mun" och hjärtat; "bevarat i mitt hjärta".
Under mässan medan prästen konsakrerar brödet och vinet gör han ett korstecken över det. I mässan som firades från Pius V (1500-talet) fram till Andra Vatikankonciliet gjorde celebranten ett stort antal korstecken.
Vid konfirmationen gör biskopen ett korstecken på konfirmandens panna med krisma.
Vid prästvigningen gör biskopen korstecken med krisma på prästkandidatens handflator.
Vid de sjukas smörjelse gör prästen korstecknet på den sjukes panna och handflator med olja för de sjuka.
När en kyrka konsakreras gör biskopen 12 korstecken med krisma på kyrkans väggar. Biskopen säger inget när han gör dessa korstecken. Däremot har han bett en bön om konsakrering av kyrkan innan han gör dem. När hans konsakrerar altaret gör han 4 korstecken med krisma i dess 4 hörn. Här gäller samma sak som då han gör korstecknen på väggarna; han har bett bönen före och säger inget under det han tecknar dem.
När vi katoliker går in i en kyrka tar vi vigvatten från vigvattenskålen vid ingången inne i kyrkan och gör korstecknet på oss själva. Vi säger då inget utan tänker på att vi är döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn och att vi genom dopet har vår speciella relation till Gud som vår Fader som vi får tillbe i Ande och sanning som hans egna älskade barn. Detta är grunden för vår relation till Gud i bönen och i gudstjänsten. För att bli medvetna om detta hjälper korstecknet med vigvatten. Vigvattnet är dopvatten
Vid exorcism gör prästen ett stort antal korstecken med ett krucifix över den besatta personen.
Föräldrar kan göra korstecknet med tummen på sina barns pannor, även faddrarna (gudfar, gudmor) till sina dop eller konfirmationsbarn.
Säger man något i samband med att man gör korstecknet?
Vanligtvis åtföljdes korstecknet av en verbal formulering. Den äldsta och fortfarande använd är ”I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.” Korstecknet används på många sätt under mässans och gudstjänsternas liturgi. Man använder korstecknet när man välsignar en människa eller en sak. När man utdelar sakramenten förstås t ex dopet, konfirmationen, prästvigningen. Vid slutet av varje sakramentsritual ger celebranten välsignelsen genom att göra ett stort korstecken över folket medan han säger "Må Gud allsmäktig välsigne er, Fader, Sonen och den Helige Ande".
I Pius den X's stora katekes står det att man när man gör korstecknet utan att säga något på samma gång så skall man be inom sig: genom vår Inkarnationen (då man rör med handen på pannan), passionen (ungefär vid solar plexus), döden (vänster axel), uppståndelsen (höger axel), av vår Herre Jesus Kristus (hjärtat). På latin och italienska slutar man med Jesu Kristi som man på svenska skulle börja med, vilket inte går eftersom man skall följa ordningen panna, axlar etc.