2000-10-27
Hur ser katolska kyrkan ut inuti ???? Varför????
När du kommer in i en katolsk kyrka, så finner du innanför dörren en”vigvattenskål”. Vi katoliker brukar doppa fingrarna i vattnet och göra korstecknet. Vattnet är välsignat vatten och symbol för dopvattnet och ska påminna oss om vårt dop. När vi gör korstecknet ställer vi oss liksom under Jesu Kristi kors och ber om att Gud ska hjälpa och skydda oss. Vi kommer då ihåg att vi är döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Det är genom dopet som vi är kristna och som vi har vår speciella relation med Gud Fader genom Anden i Sonen, att vi är Guds barn och kan tillbe Gud i "Ande och sanning".
Om du sedan går fram till mittgången, så ser du längst framaltaret. Det är där prästen firar mässan. I varje altare finns en stenplatta och i den plattan finns en relik efter ett helgon (en liten, liten benbit t ex). Altaret har blivit en symbol för den korsfäste och uppståndne Kristus. Därför är altaret längst fram i mitten. Kristus är i centrum i kyrkorummet. I gamla kyrkor är altaret placerat mot fondväggen och prästen firar mässan med ryggen mot församlingen. Men nu för tiden är altaret placerat så att prästen kan vara vänd mot församlingen.
Vid sidan av altaret finnsambon. Det är som en liten talarstol. Där läser medlemmar ur församlingen texter ur Gamla och Nya Testamentet och prästen läser dagens evangelietext och ev predikar. Man kan säga att den ersätter gamla tiders predikstolar.
Bakom altaret, ibland vid sidan av det, finnstabernaklet. För oss är det allra viktigaste för där finns Kristi Kropp, dvs de hostior (oblater, brödet) som blivit förvandlade till Kristi Kropp under mässan, det som vi får ta emot när vi går fram till nattvarden. De konsekrerade hostior som blir över efter mässan läggs in här. Det kan vara som ett metallskåp som är infällt i väggen men har fina ”portar” eller kan detta metallskåp vara inbyggt i något som nästan ser ut som ett hus, t ex i stora katedraler i utlandet. Prästen, diakonen eller någon lekman med biskopens uppdrag tar konsekrerade hostior från tabernaklet och går med dem till de sjuka. Det var genom denna praxis under Kyrkans första århundraden som man började använda tabernakler.
Nära tabernaklet lyserevighetslampanoch påminner om att Kristus är närvarande i Sakramentet. Den är också en symbol för de kristnas hopp om ett evigt liv. I Johannesevangeliet 6:51 står det: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet.” Evighetslampan släcks bara en gång på året på Skärtorsdagen vid kvällsmässan då står tabernaklet öppet och tomt. Lampan tänds igen under midnattsmässan natten till Påsksöndagen då ”Kristi Kropp” bärs in i tabernaklet igen. Kristus är uppstånden!
Ovanför altaret, på väggen eller hängande, finns ettkrucifix. Krucifixet är ett kors med den korsfäste Kristus. På en skylt på den övre delen av korset står det INRI vilket betyder: Jesus Nazareus Rex Judeorum: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Det var Pilatus som lät sätta fast den skylten. Judarna klagade men Pilatus ville inte ändra texten. Krucifixet i altarrummet påminner oss om Kristi seger över ondskan och döden.
I kyrkan finns också en dopfunt och bredvid den brukarpåskljusetstå. Påskljuset är ett tjockt ljus som välsignas på påsknatten. Det brukar finnas ett kors på det och på korsets fyra ändar och mitt i krysset sticker man fast en ”rökelseknopp”. Dessa representerar Kristi fem sår. På ljuset står också den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet: Alpha och Omega, dvs början och slutet. Det som Jesus säger om sig själv. Han säger också i Joh 8:12: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Vid varje dop tänds ett dopljus på påskljuset och ges till barnets föräldrar, som har till uppgift att värna om att trons låga hålls brinnande.
Det finns enbiktstol. Bikten är ett sakrament och innebär att det är Kristus som genom prästen löser den biktande från synderna. Biktstolen gör att man kan var anonym om man vill. Dessutom kanske det kan vara jobbigt att behöva visa om man skäms eller gråter vilket ju kan ske. I biktstolen finns nämligen ett sorts galler som gör att prästen inte kan se den som biktar sig. Detta gör också att fokus inte kommer så mycket på relationen till prästen som person utan på själva sakramentet alltså på mötet mellan den biktande och Kristus.
I alla katolska kyrkor och kapell finns ocksåkorsvägen. Den består av 14 stationer, vanligtvis små tavlor, där man följer Jesus på hans väg till Golgata från det han blir dömd av Pilatus, tills han blir korsfäst, dör och blir begravd. I mycket små kapell är det kanske bara 14 st. små kors, medan i stora katedraler kan det vara 14 kyrkfönster, eller också som t ex i Lourdes i södra Frankrike, 14 stationer med skulpturer över naturlig storlek utefter en väg som är drygt 3 km lång. Man brukar meditera över korsvägens stationer särskilt under fastetiden och på fredagar. Man kan göra det ensam eller i grupp. Genom att tänka på hur Jesus lidit för oss kan vi bättre förstå och uppskatta hans kärlek till oss, och tro på hans förlåtelse som han givit oss genom att dö för vår synd. Det hjälper oss också att tro på att han är med oss då vi prövas eller lider eftersom han själv blivit prövad i vår mänskliga natur och övervunnit prövningen.
Enstaty av Maria, Jesu moder, hittar du också alltid i en katolsk kyrka. Det är viktigt att veta att vi tillber inte Maria, men vi vördar henne eftersom hon är Guds moder; hon födde Guds Son till världen. Mer än det vi räknar henne som vår moder och beskyddarinna och vi ber om hennes förbön. Hon blev vår moder, Kyrkans moder, när Jesus innan han dog på korset sade till henne om Johannes: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen." (Joh 19:26-27) Det var på hennes förbön som Jesus gjorde sitt första under (Joh 2:1-11). Statyn hjälper oss då att tänka på att Maria som vi inte kan se finns hos Gud och ber för oss. Man kan t.ex. tända ett ljus framför statyn med meningen att ljuset skall representera den böneintention man har.
I stora kyrkor brukar det också finnasstatyer av andra helgon. Vi tillber dem alltså inte, men de påminner oss om att vanliga människor kan få nåden att följa Kristus, vi kan be om deras förbön och hjälp att leva som Jesus lärde oss. Ett populärt helgon som finns i nästan alla kyrkor är sankt Antonius. Han var franciskan och levde i början på 1200-talet. Anledningen till att statyer används i katolska kyrkor är den katolska synen på Guds närvaro i de kristna. Om en människa har levt ett med Kristus under sitt liv med stor kärlek och tro så menar vi att Kristi närvaro lyser fram i den personen. Man kan förnimma något av Guds godhet i en sådan människa. Eftersom vi tror att de som varit goda kristna är hos Gud i det eviga livet, och att vi är ett med dem i Kristi kropp som är Kyrkan så tror vi att de kan be för oss.
Se även:
Hur ser det ut i en katolsk kyrka inuti framme på och runt altaret?