2001-01-21
Hej
Jag undrar
Hur spreds den kristna tron i Sverige?
Vilka förhinder stötte kristendomens förspråkare på?
Och vad underlättade spridningen?
- Sten S. -
Hej
Kristendomen hade så småningom spritt sig till stora delar av Europa. Gallien (Frankrike) var kristet sedan slutet av 400-talet. Hundra år senare sände påven Gregorius den store munkar till Britannien (England) för att där predika evangelium. I början av 700-talet kom Sankt Bonifatius med Kristi lära till Germanien (Tyskland).
Här i Norden var människorna ännu hedningar. Det hände dock att vikingarna på sina färder fick höra talas om Frälsaren Jesus. Men den första missionär, som kom till vårt land, var den helige Ansgar. På 800-talet kom han från Frankrike till Sverige. 829 kom han till Birka på Björkö i Mälaren. Kristendomen fick dock ingen större spridning i vårt land vid denna tid. Av större betydelse blev det att S:t Sigfrid (död 1030) kom från England till Sverige tillsammans med sina tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. Sigfrid grundade många kyrkor i landet bl.a. i Växjö. Många missionärer verkade i vårt land. De förde ett hårt och svårt liv, och flera av dem dog som martyrer. S:t Botvid och S:t Eskil verkade i Södermanland, benediktinmunken den helige David i Västmanland och S:t Staffan i Hälsingland.
Den förste kristne missionären i Sverige var alltså den frankiske munken Ansgar. 829 hade sveakungen begärt att få en missionär till Sverige och Ansgar förklarade sig villig att bryta upp mot det okända landet. I Birka verkade Ansgar i ett och ett halvt år bland de kristna trälar från Västeuropa som fanns i staden. Också några svear begärde dopet.
Bland dem var stadens styresman Hergeir, som byggde en första kyrka på sin gård. Framgångarna var knappast överväldigande, men vägen var nu öppnad för tron i norr. Ett ärkebiskopsdöme upprättades i Hamburg med Norden som missionsområde. Ansgar blev den förste ärkebiskopen. Men snart kom motstånd. Svearna i Birka reste sig mot de präster Ansgar skickat till dem. Några slog de ihjäl, andra drev de bort. Ansgar gav inte upp. Han knöt på nytt förbindelser med Norden. Till Sverige for han själv en andra gång. Efter Ansgars död bröt dock missionsverket helt samman. Det skulle dröja ett århundrade eller mer innan en kyrklig organisation av någon styrka började växa fram i vårt land.
Under 1000-talet gjorde den kristna kyrkan stora framsteg i Danmark och Norden. Redan 1085 började man bygga Lunds domkyrka och biskop Asker blev förste ärkebiskop i Norden år 1103. Men inte förrän år 1164 fick Sverige sin förste ärkebiskop, Stefan, i Uppsala. Missionen trängde fram från söder och väster – från det mäktiga tyska riket, från England och Norge – och kanske också från det grekiskt-ortodoxa Ryssland. Uppland och Uppsala tycks ha varit asatrons sista fästen. Krönikor och sena legender berättar att engelska missionärer verkade i Sverige. Engelsmannen Sigfrid döpte den svenske kungen Olof Skötkonung och skapade det första biskopsdömet i Skara.
Två andra missionärer – Botvid och David – verkade i södra Sverige. Krönikor vittnar om den hårda kamp som missionärerna hade att utstå i Sverige. Botvid dog som martyr. Den engelske biskopen Eskil mördades. ännu i slutet av 1100-talet fanns det områden i Dalarna som var hedniska.
1164 fick Sverige sin första ärkebiskop.
Med kyrkan kom också klostren. När kloster på 1100-talet började byggas i Sverige var det cisterciensorden som dominerade. På 1200-talet kom tiggarordnarna- dominikaner och franciskaner. år 1370 fick Birgitta påvens tillstånd att grunda sitt kloster i Vadstena.
Vilka hinder fanns?
Det fanns hinder som de som ville sprida den kristna tron stötte på. Det har alltid varit svårt att komma men någon ny troslära. Människan är van vid det gamla invanda och har svårt att vänja sig vid något nytt. Det gäller inte minst på religionens område. ända sedan kristendomens första tid har den kristna läran blivit utsatt för förföljelse. Många har fått lida martyrdöden för sin kristna tros skull. Så var fallet även i Sverige. Den hedniska religionen, som asatron, gjorde motstånd mot den kristna tron. Många missionärer från andra länder fick lida martyrdöden i Sverige. även många svenskar som omvänt sig till den kristna tron blev dödade.
En annan svårighet för den kristna tron var den splittring mellan den katolska och den lutherska kyrkan som ägde rum på 1500-talet. Ett problem av senare datum är den sekularisering som skett i hela Västvärlden, inte minst i Sverige. En liberalisering av den kristna tron har även varit ett nedrivande moment.
Vad underlättade spridningen?
Att missionärer från andra länder kom till Sverige för att förmedla den kristna tron var naturligtvis något som underlättade kristendomens spridning i Sverige. Att en del konungar vanns för den kristna tron hade avgörande betydelse. Den svenske kungen Olof Skötkonung blev döpt av Sankt Sigfrid. Av vikt var även det kulturella och sociala arbete inom t.ex. skolans och sjukvårdens område som kom med kristendomens införande. Av stor betydelse var inte minst det arbete som utfördes av de olika klosterordnarna. Vidare bröts Sveriges isolering från andra länder med kristendomens införande. Sverige blev del av en världsvid kyrka. Den europeiska kulturen trängde även in i Sverige.