(2005-01-17)
Jag har en fråga kring sk "heliga krig". Ni skriver i ett svar att begreppet enbart används inom islam. Det må så vara, men jag ställer mig frågan hur ni vill beskriva de korståg som uppmanades av påven Urban II och som bedrevs mellan 1000-talet och ända fram till mitten av 1400-talet. Att under mottot att "Gud vill det" (Deus vult) ta till vapen måste väl ändå falla in i begreppet "heligt krig". Rätt skall väl ändå vara rätt, eller hur? Vad rättfärdigar dessa korståg? Ett sådant företag måste ju bygga på ett religiöst övertygande?
Dessa korståg är en av anledningarna till att jag är agnostiker. Det vore intressant att höra er synpunkt på ämnet ifråga.
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning
Jonas
Hej Jonas!
Först en klarläggning, sen själva sakfrågan.
Jag skrev att begreppet "heligt krig" inte har någon plats i kristet tänkande. Därmed ville jag markera dess oförenlighet med kristen tro, inte dess faktiska frånvaro i kristendomens föflutna. Tyvärr har fenomen som faller under rubriken "heligt krig" inte sällan förekommit också inom kristendomen.
Du nämnar med rätta korstågen som inte kan försvaras ur dagens kristna perspektiv. Att återöppna pilgrimsvägen till landet där Jesus Kristus föddes, levde, dog och uppstod till en ny värld, var säkerligen en god intention. Att med vapen i hand förverkliga den, var omoraliskt. Nu får vi skilja på handlingen och människorna som utförde den. Personerna måste alltid bedömas ur sin tids förutsättningar. Trots detta är en rättvis bedömning omöjlig. Den är heller inte nödvändig. Handlingen däremot, sakfrågan, kan och måste bedömas, också på nytt bedömas /fördömas utifrån nya perspektiv.
Om du är förvånad över kyrkans ändrade syn, vill jag kort förklara, att Jesu Kristi budskap, evangelierna, ingalunda är statiskt, fastslaget i några bokstäver. Det lever och skall genomsura alla tider. Därför står också kyrkan i en ständig process att lära sig. ändå står grundpelarna orubbligt fasta. Vad som är fast och vad som måste ändras, för att avgöra det har Kristus själv sänt Anden som talar genom tidens tecken, genom alla troende, genom biskoparna och genom påven.