(2001-11-23)
Hej på dig
är konfirmation en följd av dopet på det sättet att när man kommer till en viss ålder så börjar man intressera sig för det oförklarliga saker omkring sig?
är det i så fall för att man nått en viss punkt i sitt intellekt så att man kan ta in den sorts information?
Ifall det inte är så varför konfirmaerar man sig då? då räcker det väl med dop? eller är det för att man själv ska få välja? jag vore hemskt tacksam om ni kunde svara redan idag.
Tack på förhand/Magnus
Hej
Konfirmationen har två grundläggande sidor: den mänskliga och den gudomliga. Den mänskliga sidan handlar t.ex. om vår medvetenhet (intellektet) och vår vilja. Vi lär känna vad konfirmationens sakrament innebär och vi säger ja till det med vår vilja och beslutar oss för att ta emot den. Men det handlar inte bara om att bekräfta den tro vi fått genom dopet som man ofta framställer det inom protestantismen för konfirmationen är ett annat sakrament än dopet om man tar emot det i katolska eller ortodoxa kyrkan. Det är ett sakrament som också har att göra med den Helige Ande, men som Andens fullhet och utsändning i kraft av hans sju gåvor. Det fullbordar dopet. I dopet är bara en början i Anden; födseln till Guds barn i nåden och det gudomliga livet. I konfirmationen sker det som skedde med lärjungarna på pingstdagen.
I konfirmationen bekräftar alltså konfirmanderna att de vill leva i sitt dop. Liturgin vid konfirmationens sakrament börjar med att konfirmanderna förnyar sina doplöften och bekänner sin tro. Så blir det fullt klart att konfirmationen har sin plats som en följd av dopet. Den som konfirmeras skall nu leva som en fullvuxen kristen. Konfirmationen ger tillväxt och fördjupning av dopets nåd. Genom handpåläggning förmedlas Andens gåva, som för dopets nåd till sin fulländning. Handpåläggningen erkänns med rätta som ursprunget till konfirmationens sakrament, som på visst sätt gör Pingstens nåd ständigt närvarande i kyrkan.
Det skiljer sig alltså från konfirmationen i Svenska kyrkan genom att det är ett sakrament, att det inte är samma sak som första nattvarden, att det är biskopen som förmedlar den, att konfirmander har en konfirmationsfadder (gudmor/ gudfar), att biskopen smörjer konfirmandens panna med krisma och att konfirmanden väljer ett konfirmationsnamn (från något helgon) som tilläggs till dopnamnet.
I konfirmationens sakrament uppfyller Jesus sitt löfte och ger oss Andens gåvor, så att vi som fullvuxna medlemmar kan vara till nytta för kyrkans gemenskap. Det som givits i dopet och påbörjats i vårt kristna liv blir nu bekräftat (konfirmation betyder bekräftelse).
I Apostlagärningarna (8:4-17) berättas om hur en diakon, Filippus, predikade och döpte i Samarien. Därefter kom apostlarna Petrus och Johannes dit, bad för de nydöpta och lade händerna på dem och de fick den heliga Anden. Så sker också nu: det är alltså vanligtvis biskopen som meddelar konfirmationen.
Se även Om konfirmationen: http://www.katoliknu.se/html/sacr_konf-rit.htm