(2003-10-30)
Hej jag är en tjej från en skola i x komun... vi håller på med kristendom. jag valde då den katolska kyrkan men ja tycker att det skrivs lite krnglit överallt, därför skulle jag vara tacksam om du kunde skriva lite om katolska kyrkan och så... lite lätt förstålig fakta.
det skulle förbettra mitt arbete...
skriva lite mer djupgående men ändå lätt...
skulle uppskatta ett svar inom kort.. tacksam för svar...
MVH/Johanna..
Vill man förstå katolsk tro inifrån, måste man fördjupa sig i inkarnationens mysterium. Att Gud verkligen har blivit kött och blod i Jesus Kristus, försonat mänskligheten med Skaparen, och fortsätter att närvara i världen tills tidernas slut. Därmed ställs frågan efter kyrkan. Vem/vad är hon?
- En grupp av utvalda efterföljare eller mer? - Låt oss se på hennes tillkomsthistoria för att förstå vem/vad hon är.
"ecclesía" förekommer i NT under många bilder: fårahjorden, vinstocken, surdegen, Guds folk, Kristi mystiska kropp. Retrospektivt ser de kristna kyrkans förberedelse redan i GT. Israel är som Guds utvalda folk en "typos" för kyrkan. Abraham, Mose, David är kyrkans "grundpelare" - om än inte synliga som sådana. Denna syn är givetvis enbart legitim ur Guds perspektiv
Jesus predikar om "Guds rike" som inte är detsamma som kyrkan. Denna är ett redskap för och det påbörjade Guds rike som skall bestå i evighet. Kyrkan skall upphöra vid tidens ände.
I många liknelser proklamerar Jesus Kristus Guds rike, hur det redan finns ibland oss, hur det växer, men också hur det måste rensas från ogräset (Matt 13:24-30, 36-43). Vill man stanna i bilden kunde man säga: kyrkan är det orensade Guds rike i tiden, fortfarande uppblandat med ogräs.
Jesus väljer lärjungar och utser tolv apostlar för att förankra sitt budskap hos människorna och ge en tydlig anknytning till GT. (Matt 4:18-22; 10:1-4, Mk 3:13-19, Lk 5:1-11; 6:12-16 m.fl.)
Han undervisar sina lärjungar grundligt. (Matt 5:1; Luk 6:20, m.fl.)
Jesus sänder ut lärjungarna och apostlarna (Matt 10:5-16, Mk 6:7-11, Lk 9:1-5) med uppdraget att föra ut evangeliet i världen och ge hans kraft till alla människor. (Matt 28:18-20)
Kyrkan växte fort. I den första tiden torde lärjungarna ha fortsatt att följa sina judiska traditioner, gått upp till Templet för att be och även frambära offergåvor. Därutöver kom de säkert samman i hemmen för att "bryta brödet till Herrens åminnelse". De väntade Herren snart tillbaka. Därför "hade de allting gemensamt". Denna form av fornkristen "kommunism" fick dock snart avbrytas när Herren dröjde. (Apg 2:44-47; 4:32-37)
Kyrkan spreds genom att de kristna förföljdes i Jerusalem. Petrus döpte Cornelius, en romersk officer i Caesarea. Med denne hade kyrkan vunnit insteg i hedniska kretsar, en oerhört viktig händelse. (Apg 10:17-48)
Petrus' modiga gärning ledde till bråk i den lilla gemenskapen. Kristna ur judendomen menade att ingen kunde döpas som inte dessförinnan blivit jude. Andra hävdade att Jesu Kristi lära var absolut ny och krävde inte omvägen genom judendomen. Denna tvist förgiftade tillväxten av den unga kyrkan. Paulus fick hart kämpa för de hednakristnas frihet. Apostlakonciliet bestämde att "inte lägga någon börda på de hednakristna utöver följande ... (Agp 15:1ff).
När de troendes antal växte, fick också stukturen utvidgas. Olika ämbeten utvecklades succesivt. Det nämns apostlarna och församlingarnas äldsta (presbyteroi). Snart blir diakoner nödvändiga som hjälper med praktiska uppgifter i församlingen (Agp 6). Biskopar (episkopoi) som uppsyningsmän lär har kommit till något senare som apostlarnas och de äldstas efterträdare.
I och med att den yttre utvecklingen framskred fick också den inre andliga och teologiska reflexionen sätta in. Framför andra framlade Paulus i sina brev grunden för en kristen teologi. Snart tillkom de "apostoliska fäderna" som beskrev kyrkan i olika bilder (Andra Vatikankonciliet: Dogmatiska konstitutionen om Kyrkan) Vinstocken och grenarna (nr.6) - Kristi mystiska kropp (nr.7) - Guds folk (nr.9) - Ett heligt prästerskap = det allmänna prästadömet (nr.10).
Ibland blir kristna tillfrågade, när kyrkan grundades. Svaret är svårt. Eftersom Jesus Kristus instiftade den, kan man ange det första tecknet på hans människoblivande, d.ä. bebådelsen, eller hans födelse, eller hans ord på korset "Det är fullbordat", eller ögonblicket då hans löfte om den heliga Anden infriades och den kom över den unga kyrkan. Gud står över tiden och är därför densamme vid alla tidpunkter. Kyrkans tillkomst är en process, inte ett datum, utan hela Jesu liv och gärning, och även Andens fullbordan. Kyrkan är "färdig" först när Herren återkommer på den yttersta dagen.
Knäckfrågan mellan katolska och icke-katolska exegeter är oftast om Jesus Kristus ville att kyrkan skulle finnas genom alla tider. Katolsk exegetik hävdar det och tar som belägg Jesu löfte om att "Dödsrikets portar skall aldrig få makt över den" (Matt 16:18) och "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20). Dessutom har Jesus Kristus tydligt förklarat sin vilja att återlösa alla människor, både de som levde före hans tid, samtidigt med honom och i alla kommande tider.
Vem hör till? Svaret på denna fråga förutsätter att man är medveten om kyrkans dubbelkaraktär: "Hon är synlig som republiken Venedig och osynlig som Guds ande" lär någon medeltida teolog har sagt. Den synliga sidan kräver en klar gränsdragning. Alla som är döpta i katolska kyrkan och inte medvetet har lämnat den, är katoliker. På grund av kyrkans andliga karaktär, finns de olika sätt och olika grader av tillhörighet. En del av de synliga katoliker lever inte som sådana och förnekar genom sitt liv vad de bekänt genom sitt dop. De är torra kvistar på kyrkans träd. En del människor längtar efter ett liv med Kristus, men har inte, eller kan inte ta det formella steget att bli katolik. Kanske är de döpta och därmed verkliga kristna men uppväxta i andra kristna traditioner. De liknar levande kvistar som skyms av omgivningen. De finns också människor som inte vet om Jesus Kristus men lever efter sitt samvete och följer därmed Skaparens ordning. Att inte veta om kyrkan kan också gälla dem som fått en vrångbild av kyrkan genom katolikers fel och dåliga exempel. Dessa kunde liknas underjordiska rötter som länkas samman med Kristus, allas rot och stam. Enligt Jesu Kristi vilja är alla människor av alla tider kallade att tillhöra kyrkan. Under medeltiden präglades ordet "extra ecclesiam nulla salus / utanför (katolska) kyrkan ingen frälsning". Gäller detta anspråck fortfarande? - Ja, i all ödmjukhet och medveten om de synliga lemmars brister hänvisar kyrkan också idag till Jesus Kristus som kyrkans rot och stam som den enda källan till Guds liv för alla människor.
Vem styr kyrkan? Kyrkans styrelseskick är varken en diktatur med påven som envåldshärskare eller en demokrati där majoriteten av medlemmarna bestämmer över tro och liv. är den en hierarki med de vigda ämbetsbärare som beslutsfattare? I praktiken är de biskoparna och påven som leder och styr. Men såsom "Jesus Kristus avstod från allt och antog en tjänares gestalt" (Fil 2:6), så skall de främsta i kyrkan vara de ringaste och allas tjänare. Vrångbilden som oftast finns även hos mindre bildade katoliker ser påven som öB, biskoparna motsvarande regementschefer som får sina order uppifrån och kyrkoherdarna som den lokala enhetens chef. Denna uppfattning kunde framställas som en pyramid spetsig upptill och en bred bas nertill. Vill man bibehålla bilden borde pyramiden stå med spetsen nertill. Först när de troende blir oense om den rätta vägen måste biskopen peka ut den. Blir lokalkyrkorna= de olika stiften oense är det påvens uppgift att återställa enheten. Dena subsidiaritet gäller också i kyrkan. Påvens titel "Guds tjänares tjänare" är ett uttryck för det.
Varifrån fullmakten? "Vi böjer inte våra knän annat än för Gud" lär några svenska bönder har sagt till biskopen som ville få dem att foga sig i det sydländska ceremoniellet som hade utbredd sig också i kyrkan. Rätt svarat. All auktoritet i kyrkan är Guds och hans Sons Jesu Kristi. Därför är den apostoliska successionen avgörande. Genom sitt dop och sin bekräftelse/konfirmation har alla del i Jesu Kristi prästadöme. Några är kallade genom handpåläggning och bön att som apostlarnas efterträdare inneha fullmakt över brödet och vinet vid altaret och att i Guds namn förlåta synder. Det sakramentala prästadömet är en tjänst som alla andra ämbeten i kyrkan. Finns den apostoliska successionen också i andra kyrkors ämbeten? Svaret på denna smärtsamma fråga splittrar kristenheten? De otodoxa kyrkorna står säkert i den obrutna traditionen. Beträffande de protestantiska måste man fråga, vad reformatorerna ville. Var det inte att komma bort ifrån Rom och därmed bryta denna tradition? Flera vetenskapliga avhandlingar kommer till olika resultat.
En kyrka De flesta kristna är övertygade om att Jesus Kristus ville en kyrka och att skplittringen i olika kyrkor och samfund således strider mot Kristi intention. Därför tog ärekbiskop Söderblom på 1920-talet initiativet för vad vi nu kallar ekumeniken för att återställa kyrkans enhet. Trots alla intensiva ekumeniska samtal och möten har enheten hittills inte kunnat återställas. Kanske måste vi också i framtiden leva med splittringen. Det gäller dock människors övertygelse och inga organisationsfrågor. Om de senare kan man kompromissa, de förra kan man endast respektera.
Helig? Katoliker bekänner en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. är katoliker verkligen bättre kristna? Ingalunda. De - som alla andra döpta - är heliga genom Jesus Kristus som lever i dem och som är kyrkans grund och livskälla.
Katolska särdrag "et - et = såväl som också"
Enhet och mångfald Hon omspänner hela jorden. I alla länder firas samma eukaristi. Hon genomsurar alla kulturer. Efter att har varit bunden vid europeisk kultur och romerskt tänkande blir hon mer och mer en världskyrka. Inte minst Johannes Paulus II många resor bidrar till den utveckling. Inom grundpelarnas (dogmernas) ramar finns plats för olika sätt att leva kristen tro, både i det enskilda troendes liv och ordenslivet. Helig (till sitt ursprung) och syndig (genom sina lemmar) Apostolisk = ledd genom Jesu "befallningsmän" och Andens frihet. Synlig "såsom republiken Venedig" och osynlig i människornas hjärtan. Fast i sitt fundament Jesus Kristus, Guds Son, och föränderlig i en ny utformning av evangeliet genom tiderna. Sträng i sina ideal och barmhärtig i sin praxis
Hon är den allsmäktige och barmhärtige Gud i tiden i Jesus Kristus, vår Herre.
När Jesus Kristus tog avsked från sina lärjungar, lovade han en "annan Hjälpare" (Joh 14:16ff), "Sanningens ande" (Joh 16:12ff) som skulle "lära er allt, påminna er om allt" (Joh 14:26ff) och fullända det som Herren har grundlagt. Guds Ande verkar inte direkt genom ingrepp i vår värld. Han begagnar sig av människor som "redskap". Denna tjänst är inte allmän och anonym, som en liten kugge i ett komplicerat maskineri, utan den är i högsta grad personlig. Varje människa har sin speciella uppgift där ingen annan kan ersätta henne. Där ligger människans adel och värdighet. ämbetet och karisma Ibland framställs dessa som två motpoler också av katolska författare. ämbetet uppfattas som något stelt och livlöst, den fria inspirationen som mångfaldig och livgivande. Man borde dock inte glömma att också ämbetet är Jesu Kristi verk, och att Anden givits åt hela kyrkan. Också alla kyrkans "officiella" tjänster är redskap i Anden regi. Andens tidsålder? Vår tid verkar bli alltmer snabbare och virrig. Hur skall den enskilde kunna orientera sig i vår mångfaceterade värld. Ropar den inte tydligt efter Andens ständig presenta och avpassade ledning?