2002-02-04
Vi är två killar som går sista året på gymnasiet som skriver om katolisismen. Vi skall skriva ett avsnitt som handlar om gudstjänsten. Vi skall själva närvara vid en gudstjänst som skall ligga som grund för vårt arbete. Vi har bara några frågor som skulle kunna vara intressanta utöver själva gudstjänsten som vi skulle vara tacksamma om ni ville besvara:
Vi kommer förmodligen att få ta vatten ur en "Stenskål" och göra någon form av korstecken. Varför gör man detta?
Gör man det fortfarande eller är det föråldrat?
Hur gammal är den ceremoni som man nu har i bruk i de katolska kyrkorna?
Ungefär hur många i Sverige är katoliker och hur många katolska kyrkor finns det i Sverige?
Finns det någonting som vi bör känna till innan själva gudstjänsten?
Tack på förhand!//Christian och Mikael
Hej
Ni skrev:
"Vi kommer förmodligen att få ta vatten ur en "Stenskål" och göra någon form av korstecken. Varför gör man detta? Gör man det fortfarande eller är det föråldrat?"
När du kommer in i en katolsk kyrka, så finner du innanför dörren en ”vigvattenskål”. Vi katoliker brukar doppa fingrarna i vattnet och göra korstecknet. Vattnet är välsignat vatten och symbol för dopvattnet och ska påminna oss om vårt dop. När vi gör korstecknet ställer vi oss liksom under Jesu Kristi kors och ber om att Gud ska hjälpa och skydda oss. Vi kommer då ihåg att vi är döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Det är genom dopet som vi är kristna och som vi har vår speciella relation med Gud Fader genom Anden i Sonen, att vi är Guds barn och kan tillbe Gud i "Ande och sanning".
Vi anser inte att det är föråldrat. Dessa skålar finns i alla katolska kyrkor världen över.
Ni skrev:
" Hur gammal är den ceremoni som man nu har i bruk i de katolska kyrkorna?"
Det måste vara mässan som ni avser. De grundläggande delarna av mässan går tillbaka till Jesus själv när han vid sista måltiden med sina lärjungar tog bröd och vin och gjorde dem till sin kropp och sitt blod:
Sedan dess har vi i den katolska mässan behållit Jesu ord: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” och ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er."
Den delen av riten som Jesus utförde som i Matteusevangeliet beskrivs med orden:"Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade"och”Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade"har utvecklats i form av det som kallas för den eukaristiska bönen eller tacksägelsebönen.
Denna bön var förmodligen definitiv i den form den har än idag redan på 200 och 300-talet och användes i de katolska mässorna i hela den kristna världen; Rom, Antiokia (Syrien), Alexandria (Egypten), Gallien (västra Centraleuropa) och Spanien. Denna tacksägelsebön har dock sina rötter i ännu äldre böner; de s.k. "berakoth" (tacksägelseböner på hebreiska) från den judiska påskmåltiden. Det var förmodligen just en sådan bön som Jesus använde under den sista måltiden med lärjungarna och som kort bara beskrivs med orden "tackade Gud". För Matteusevangeliets judisk-kristna läsare var det själklart vad som avsågs och behövde därför inte beskrivas ytterligare.
Den katolska mässan har alltså sina grundläggande beståndsdelar från urkyrkan och judendomen. Själva ordningen för de olika delarna av mässan fanns också redan på 200-talet. Detta beskrivs i skrifter från denna tid, t.ex. i "De apostoliska konstitutionerna", "Didaché" och av Justinus, Dessa skrifter finns i en samlingsvolym som heter de "Apostoliska fäderna" och innehåller skrifter från 100- och 200-talen.
Dessa böner var ursprungligen på syrianska, grekiska och latin. I och med Andra Vatikankonciliet under första delen av 1960-talet genomfördes den liturgiska reform som har lett fram till att mässan översatts till de flesta olika moderna språken i världen. Därför firas mässan i olika länder på ländernas olika språk. Men bönerna är de samma som de varit ända från början, som jag beskrivit ovan.
Ni skrev:
" Ungefär hur många i Sverige är katoliker och hur många katolska kyrkor finns det i Sverige?"
C:a 160 000 katoliker
40 katolska församlingar.