(2002-02-14)
Vad är det för likheter och skillnader mellan det protestantiska och det katolska när man talar om
dop
,
konfirmation
,och
vigsel
och
begravning.
Jag vill gärna ha ett utförligt svar!!
Mhv Thessa
Hej
Först måste det sägas, att protestantismen inte är någon enhetlig rörelse. Redan tidigt i reformationens historia fanns tre riktningar, lutherdomen och de reformerta kalvinisterna och zwinglianerna. Senare har en mängd samfund bildats ur de protestantiska kyrkorna. Svenska kyrkan, som är det största samfundet i Sverige, är en luthersk kyrka och i fortsättningen avses med protestantismen i första hand lutherdomen.
I Katolska Kyrkan räknar man dopet, konfirmationen och vigseln till de sju sakramenten. För protestanterna är dopet ett sakrament men inte konfirmationen och vigseln.
Definitionen på ett sakrament är inte riktigt densamma i Katolska Kyrkan och de protestantiska kyrkorna. Definitionen på ett sakrament i den lutherska kyrkan är, att det skall vara en av Kristus instiftad helig handling, där han genom synliga och jordiska tecken ger oss osynliga och himmelska nådegåvor. I Katolska Kyrkan talar man om, att fyra ting måste tillhöra ett sakrament för att det skall vara giltigt, en materia (t ex vatten i dopet), en ”form” som ger materien liv och består av Guds livgivande ord, rätt befogenhet och intention hos ministern (den som utför handlingen) och slutligen medverkan av den som mottar sakramentet genom fri vilja och främst tro.
För både Katolska Kyrkan och protestantismen är alltså dopet ett sakrament.Katolska Kyrkan erkänner det dop som sker i de protestantiska kyrkorna, såvida det har skett i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I Katolska Kyrkan måste ministern, som utför dophandlingen, inte nödvändigtvis vara präst, utan den kan i nödfall även utföras av en lekman och är ändå ett giltigt dop. Katolska Kyrkan, som inte erkänner protestanternas prästämbete, kan därför ändå acceptera det dop som skett i de protestantiska kyrkorna, och något omdop sker inte, om någon konverterar därifrån till den Katolska Kyrkan.
Stora likheter finns mellan dopet i Katolska Kyrkan och Svenska kyrkan. Som regel är det barn som döps, och vatten öses tre gånger på barnets huvud. (I katolska kyrkor med östlig rit är dock neddoppning av hela barnet vanligt). Gemensam är dopformuleringen: ”Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Faddrar, dopljus och dopklänning finns i båda kyrkorna. I Katolska Kyrkan har dock barnet inte som i Svenska kyrkan redan från början iklätts dopklänningen. I Katolska Kyrkan, till skillnad från den Svenska kyrkan, använder man krisma i dopet. Krisma är en blandning av olja och balsam som ett tecken på att barnet nu tillhör Kristus, ”den smorde”.
I både den Katolska Kyrkan och de protestantiska kyrkorna är konfirmationen en bekräftelse av dopet.Den som konfirmeras lovar sig vilja leva i den tro han eller hon blivit döpt till. I båda kyrkorna ger man undervisning i den kristna tron före konfirmationen.
Handpåläggningen på konfirmanderna är gemensam. Konfirmationen ger tillväxt och fördjupning av dopets nåd. Genom handpåläggning förmedlas Andens gåva, som för dopets nåd till sin fulländning. Handpåläggningen erkänns med rätta som ursprunget till konfirmationens sakrament, som på visst sätt gör Pingstens nåd ständigt närvarande i kyrkan.
I Katolska Kyrkan är konfirmationen ett sakrament.Som regel är det biskopen som är minister.
Men det handlar inte bara om att bekräfta tro vi fått genom dopet som man ofta framställer det inom protestantismen, för konfirmationen är ett annat sakrament än dopet, om man tar emot det i katolska eller ortodoxa kyrkan. Det är ett sakrament som också har att göra med den Helige Ande, men som Andens fullhet och utsändning i kraft av hans sju gåvor. Det fullbordar dopet. I dopet är bara en början i Anden; födseln till Guds barn i nåden och det gudomliga livet. I konfirmationen sker det som skedde med lärjungarna på Pingstdagen.
I Katolska Kyrkan blir man i konfirmationen smord med krisma, som ett insegel på att den helige Ande blir given. Konfirmationen ger en outplånlig karaktär och sakramentet kan inte upprepas.
Konfirmanden väljer också ett konfirmationsnamn (från något helgon) som läggs till dopnamnet.
I Svenska kyrkan har konfirmationen länge varit förknippad med den första nattvardsgången, en motsvarighet till den första kommunionen i den Katolska Kyrkan.Genom konfirmationen gavs då tillträde till nattvarden, sedan en utförlig undervisning i den kristna tron hade givits. I dag är det allt vanligare att de som konfirmeras varit med om sin första nattvardsgång före konfirmationen.
äktenskapet är i Katolska Kyrkan ett sakrament och äger ofta rum i samband med mässa.I Katolska Kyrkan lovar de som vigs att vara beredda att leva tillsammans hela livet och att vara beredda att ta emot de barn Gud låter dem få. Före vigseln har de som skall gifta sig samtal med prästen och de biktar sig även. Om den ene av makarna inte tillhör den Katolska Kyrkan skall denna part lova, att de barn de får skall döpas katolskt och få en katolsk uppfostran. Ministrar för äktenskapets sakrament i Katolska Kyrkan är makarna.
Enligt Katolska Kyrkan är de makar som vigs, vigda för hela livet. Först genom döden upplöses äktenskapet. Det är dock möjligt att separera, men däremot inte att gifta om sig med någon annan. Om så sker blir man utesluten från kyrkans sakrament och kan inte gå till kommunionen. Makarnas förhållande till varandra i äktenskapet är en bild av förhållandet mellan Kristus och Kyrkan.
I Svenska kyrkan är äktenskapet inte något sakrament.Prästen är vigselförrättare. De som vigs lovar att älska varandra i nöd och lust, och att vara varandra trogna till livets slut, tills döden skiljer dem åt. Men i praktiken har det blivit allt vanligare, att äktenskapet upplöses och att den ena eller båda makarna på nytt ingår nya äktenskap i Svenska Kyrkan.
Begravningen är inte något sakrament i någon av kyrkorna.I Svenska kyrkan är det alltid prästen som förrättar begravningsgudstjänsten, i Katolska Kyrkan är det ofta prästen som leder jordfästningen, men det kan även vara diakonen. I Katolska Kyrkan sker jordfästningen ofta i samband med mässa, vilket är ovanligt i Svenska kyrkan. I Katolska Kyrkan bestänks kistan med vigvatten och rökelse, något som inte sker i Svenska Kyrkan. Mullpåkastningen på kistan sker i Svenska kyrkan medan kistan är kvar inne i kyrkan, medan den i Katolska Kyrkan sker ute vid graven.
I Katolska Kyrkan sker kremering endast i undantagsfall, vilket inte är fallet i Svenska Kyrkan, där det nog för det mesta hör till normen.
Mera om detta hittar du i:
"http://fragaprasten.katoliknu.se/"html/ask_priest2.htm#5ca
http://www.katoliknu.se/html/sacraments.htm#1