2000-10-03
Hej,
Jag är egentligen född katolik men kom på avvägar i min ungdom och hamnade hos Jehovas vittnen , tyvärr men nu när jag har frigjort mig från deras totalt förvirrade lära så längtar jag tillbaka dit jag kände mig väldig trygg som barn.
Du kan inte ana vad jag saknar ritualerna och stämningen, alla de levande ljusen i den katolska kyrkan. Min mormor tog mig alltid med mig som liten och jag skulle nu vilja förmedla detta till mina barn för det har hjälpt mig oerhört mycket att ha en grund tro. Det jag skulle vilja veta är om det finns någon katolsk församling i Min-stad.
åh. ....det finns ju egentligen massor av saker jag undrar.
Hur pass mycket är du insatt i Jehovas vittnens lära och hur kommer det sig?
Sen har jag inte riktigt fått grepp om det här med treenigheten - deras förklaring håller ju inte riktigt eftersom det har gjort vissa oriktiga översättningar.
Och korset . Anser du att det är avgudadyrkan att bära ett kors som smycke?
Man tillber ju inte det direkt. När jag valde att avgå från organisationen så påstod man dessutom att gud inte längre skulle höra mina böner - men det kan väl inte stämma?
Jag är döpt i katolska kyrkan som barn - gäller mitt dop där fortfarande?
Och alla högtider så som jul, påsk , födelsedagar hur pass hedniska är dem. Jag slutade aldrig riktigt att fira dem och har
alltid gillat alla former och riter kring dessa högtider. Nu så här efteråt så kan jag säga att jag alltid saknat allt det sakrala som finns i den katolska kyrkan. Jag känner alltid stor frid i kroppen när jag är i en "riktig" kyrka. Rikets sal gav mig aldrig den känslan. Där kändes det mer som om jag var tvungen att vara på min vakt på vad jag sa och hur jag såg ut. Vi hade ju "sanningen" så då skulle vi se lyckliga och harmoniska ut.
Mvh Elizabeth
Hej Elizabeth
Det finns en mycket trevlig katolsk församling med fina och tillmötesgående präster i Din-stad som du kan kontakta Du finner adressen i telefonkatalogen eller
Katolska Stiftets Hemsida under fliken Församlingarhttp://www.catholic.se/parish/map.asp
Visst hör Gud dina böner. Han älskar sina barn. Dessutom är du döpt och det gör dig till Guds barn för alltid. För dina föräldrars tro bar dig då du döptes precis som deras kärlek gjorde när de gav dig allt du behövde för att växa upp. Gud älskar speciellt dem som söker honom och som längtar efter sanning och rättfärdighet: Läs det följande om det inte stämmer in en del på dig:
Man tillber inte träbiten när man vördar ett krucifix, utan man uttrycker sin kärlek till den Gud som är osynlig men om vars kärlek man blir påmind när man tittar på krucifixet. Det handlar om att gå bortom det synliga till det osynliga.
Nya Testamentet talas det på många ställen om Gud som Fader. Det talas om Sonen som lika med Fadern och som Gud och det talas om Anden som Gud. Jag kan ge dig lite bibelcitat senare i nästa brev. Men det viktiga är att det är Kyrkan som har skrivit Nya Testamentet, att Kyrkan har samma tro nu som då och det därför är Kyrkan som har rätt och auktoritet att tolka sin egen bok, sina egna skrifter, ungefär som det är den svenska staten som har rätt att tolka Sveriges rikes lag.
Känslan av gudsnärvaro du erfar i en katolsk kyrka är viktig. Kristus är nämligen där i tabernaklet och i den del av hans kropp som är samlad, hans folk. han är där då man ber i "Ande och sanning".
P.S.
Du får gärna fortsätta att komma med frågor till mig, t.ex. om katolsk tro och Jehovas Vittnen. Jag har haft en hel del samtal med Jehovas vittnen, därför vet jag. Sedan finns det mycket skrivet om dem.