2001-04-25
Hej,
Vad anser den katolska kyrkan idag om inkvisitionen i allmänhet och den spanska i synnerhet?
Hälsningar Arne
Jag menar att man, när man bedömer inkvisitionen, är det grundläggande att sätta in den i sitt historiska sammanhang för att få en korrekt bild av den.
Då är det några faktorer som är viktiga att ta hänsyn till:
1. De medeltida staterna var enhetsstater vilket innebär att religion och politisk makt gick hand i hand. Religionen var själva förutsättningen för statens fortbestånd. Den fyllde en liknande funktion som ideologierna fyller i de moderna västerländska staterna. Religionen var grundkittet som gav staten de grundläggande begreppen för dess olika funktioner. Det är viktigt att komma ihåg att många av de kristna staterna bildades genom att kungarna lät döpas sig.
2. En av de medeltida staternas mest grundläggande juridiska principer var edssystemet. Furstar svor trohetsed mot kungarna, riddarna mot furstarna, prästerna mot biskoparna, makarna lovade varandra trohet i äktenskapet och den kristna familjen var den grundläggande cellen som byggde upp samhället.
3. Islam var ett ständigt hot mot dessa kristna staters fortbestånd. Genom religionen gav man medborgarna motivation att försvara sina fosterländer. Muslimerna försökte ständigt invadera Europa och göra sina erövringar med vapenmakt.
4. En felaktig historieskrivning har av propagandasyften systematiskt och under lång tid av spridits i protestantiska och anti- katolska kretsar. Man har på det sättet utnyttjat inkvisitionen för att sätta Katolska kyrkan i en negativ dager.
Det som Inkvisitionen gjorde i Centraleuropa var att anordna undersökningar om personer som ifrågasatte det medeltida samhällets grunder som jag beskrivit i 1-2. Katarerna t.ex.
Samhället såg annorlunda ut på den tiden. En stats religiösa enhet och stabilitet sågs som samma sak som dess nationella enhet och stabilitet. Man bekämpade heresi för att det sågs som ett hot mot statens säkerhet. Kyrka och stat var intimt sammanlänkade också vilket förstärkte denna mentalitet. Inkvisitionen är ett uttryck för detta. Kyrkans män gjorde utredningen om misstänkt heresi för att kungarna krävde det av Kyrkan. De såg kättarna som hot mot sina staters säkerhet. Sedan var det kungarna som verkställde straffen inte Kyrkan. Det var alltså inte Kyrkan som straffade katarerna m.fl. under inkvisitionen utan statsmakterna. Kyrkan gjorde allt för att försöka få straffen mildrade. Dessutom så handlade det inte bara om åsikter eftersom många av dessa gruppers medlemmar dödade präster och deras församlingsmedlemmar, brände kyrkor, hindrade människorna att bevista gudstjänster mm. De åsikter som samhället inte kunde acceptera var att de inte tillät sina medlemmar att avlägga eder och att delta i militärtjänst. Eden var mycket viktig i det medeltida feodalsamhället. Dess rättsväsende vilade mycket på detta. Ta t.ex. vasaller och riddare som baserades sina tjänster på eder.
Vi skulle kunna dra en hypotetisk parallell till dagens samhälle. Om t.ex. muslimerna i Sverige brände svenska kyrkans kyrkor och hindrade folk att gå till julottan och om de vägrade att betala skatt och manade allmänheten till det samma, vad skulle Sveriges regering göra? Ställa dem inför rätta. Skillnaden mot det medeltida rättsväsendet är vad gäller straffen att de i så fall inte skulle bli dömda till döden eftersom dödsstraffet inte finns i Sverige. Däremot var det normala straffet i medeltidens stater då man hade ägnat sig åt samhällsomstörtande verksamhet.
Detta tillägger docent Yvonne Maria Werner på historiska institutionen vid Lund Universitet:
Det var inte bara på grund av den nära förbindelsen med staten som Kyrkan bekämpade heresin och ställde heretiker till svars inför inkvisitionsdomstolen, utan också för att förhindra att villolärorna spreds och så kom att skapa förvirring och osäkerhet bland de troende samt av omsorg om heretikerna själva, vars omvändelse man gjorde allt för att uppnå. Den som erkände sitt misstag släpptes i regel omedelbart. Var det frågan om kända personer krävdes offentliga avsvärjelser, annars räckte det med någon liten botövning. Man kan alltså inte säga att kyrkan förföljde heretiker för att staten krävde det eller för att religionen utgjorde samhällets gemensamma värdegrund - utan det gällde, då som nu, ytterst människornas frälsning. Man var mer pessimistisk angående möjligheterna att vinna frälsning utanför kyrkans synliga ramar på den tiden och ansåg sig därför tvungen att tillgripa hårdare metoder än i våra dagar.
I Spanien gick inkvisitionens arbete mera ut på att spåra spanska muslimer som låtsades vara kristna och som arbeta med samhällsomstörtande verksamhet. De samarbetade nämligen med de nordafrikanska härförarna för att hjälpa dem att kunna ta sig in i Spanien med sina arméer och så erövra landet. (Här kan en relevant jämförelse göras med de västeuropeiska staternas antiterroristlagstiftning idag. Terrorister spåras upp, förhörs och döms. De är för det mesta muslimer som använder sin religion för samhällsomstörtande verksamhet. Så var det också i Spanien under inkvisitionens tid. Tiderna förändras och det gör också formerna för hur statsmakterna agerar, men relationen till vissa former av extrem muslimsk aktivism tycks inte förändras nämnvärt. - mitt eget tillägg)
Se även:
Andalusien - Al-Andalus, muslimskt maktövertagande En katolsk prästs reseskildring
Islams Andalusien; tollerans eller intollerans - makt och maktbalansEn katolsk prästs reseskildring
Inkvisitionen i Spanien arbetade också mycket med att bekämpa olika former av vidskepelse bland katolikerna. De fanns nämligen människor som påstod sig ha uppenbarelser och därför i Guds namn kunna komma med budskap som ledde medborgarna bort från de principer jag nämnt i 1-2.
Pga den spanska inkvisitionen effektivitet bedrevs aldrig i Spanien några häxprocesser. Häxprocesser är nästan uteslutande ett protestantiskt fenomen. De var mycket vanliga i Sverige, de protestantiska delarna av Tyskland och i England. Utmärkande för häxprocesserna var att de grundade sig på folkmassornas nycker. Folket tog fram syndabockar om som skulle offras om landet t.ex. hade drabbats av pesten, krig olyckor etc. Dessa processer bedrevs godtyckligt och utan juridiskt objektiva principer. Däremot bedrevs inkvisitionen enligt mycket strikta juridiska regler som nästan omöjliggjorde möjligheterna till missbruk. Påven och biskoparna bevaka inkvisitorerna mycket noggrant och misskötte sig någon blev han avsatt.
Se artikeln:
Den spanska inkvisitionen Inkvisitionen ansågs av den tidens spanjorer vara mer rättvis än det mesta. Ofta kunde människor som var anklagade för regelrätta brott låtsas vara heretiker, så att de kunde bli överförda till inkvisitionens häkte, vars fångar blev bättre behandlade. Denna artikel tjänar som mildrande av det överdrivna och i hög grad oriktiga intryck denna tilldragelse har i populär föreställning genom att placera den i dess faktiska historiska kontext och genom att rätta till något av den felaktiga informationen. en översättning av en artikel från Catholic Educators's Resource Center
Det är dock viktigt att komma ihåg att det aldrig var kyrkan som utförde mord osv. utan individer som kallade sig kristna. Det är stor skillnad för Kyrkan är Kristi kropp. Den består av människor och dessa människor kan som individer göra fel. Den nuvarande Påven Johannes Paulus II har erkänt och bett om förlåtelse för väldigt många av de fel som begåtts av medlemmar i Katolska kyrkan under historiens lopp.