2000-06-12
Hej Daniel!
Jag och mina tre andra kurskamrater skall göra ett arbete om Katolicismen.
Vi undrar över en fråga vad gäller fritiden och katolikernas syn på den.
Hälsningar Madeleine
Jag har skannat in två texter som talar om detta ämne. Den första är från Katolska Kyrkans Katekes och den andra från Andra Vatikankonciliet. I den andra har jag kursiverat med fetstil det som handlar om fritiden.
Vår syn på fritiden i Katolska Kyrkan grundar sig först och främst på det tredje av Tio Guds bud och på Jesu ord om Sabbaten:
"Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och utföra alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra någon syssla, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar." (2 Mos 20:8-10)
"Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten"." (Mark 2:27-28)
Det kan du läsa mer om i de två texterna nedan. Sedan grundar vi oss också på den skolastiska filosofin som används i den katolska teologin. Den utgår ifrån bl.a. att Gud har skapat människan som en enhet av kropp och själ. Det betyder då att människan, för att kunna förverkliga sig enligt Guds skapelseplan för henne, behöver förverkliga både den kroppsliga och den andliga aspekten av sitt liv. I det sammanhanget finns en filosofisk princip som lyder: "mens sana in corpore sano" = ett friskt sinne i en frisk kropp.
Innebörden är att kroppen påverkar själen och tvärtom. Man måste ta hand om sin kropp såväl som sin själ.
I Katolska Kyrkan finns också en lång tradition av erfarenhet av arbete med ungdomar och barn under deras fritid. I norra Italien har många församlingar egna idrottsanläggningar och lokaler för fritidsverksamhet, t.ex. fotboll, ping-pong, biljard etc. Man har väl utvecklade pedagogiska metoder för hur verksamheten skall bedrivas och lägger stor tonvikt vid begrepp som gemenskap, kamratskap, solidaritet, hjälpsamhet etc. Man gör ofta utflykter och läger i naturen.
Det finns också en organiserad semestersjälavård. Kyrkan ser till att det finns präster på de stora semesterorterna.
2184 Liksom Gud "på sjunde dagen vilade från allt det verk han hade gjort" (1 Mos 2:2), sa har människans liv sin rytm av arbete och vila. Att Herrens dag finns bidrar till att alla får en vilotid och tillräckligt med ledighet för att ägna sig åt sitt familjeliv, sitt kulturella, sociala och religiösa liv." (jfr Vat. 11, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 67)
2185 På söndagar och andra påbjudna helgdagar skall de troende avstå från att ägna sig åt sådana sysslor eller aktiviteter som utgör hinder för den gudstjänst som tillkommer Gud, för den glädje som passar Herrens dag, för att göra barmhärtiga gärningar eller för den nödvändiga avkopplingen till själ och kropp.( jfr CIC, can. 1247) Familjens behov eller stor samhällsnytta utgör godtagbara ursäkter när det gäller söndagsvilan. De troende skall se till att dessa godtagbara ursäkter inte medför sådana vanor som kan vara till skada för religion, familjeliv och hälsa. Kärlek till sanningen söker helig ledighet, nödvändigheten att utöva kärlek säger ja till rätt arbete. (Augustinus, De civitate Dei, 19, 19: PL 41, 647)
2186 De kristna som förfogar över fritid skall komma ihåg sina bröder och systrar som har samma behov och samma rättigheter och inte kan få någon vila på grund av sin fattigdom och sitt elände. Söndagen helgas traditionellt av den kristna fromhet som består av goda gärningar och ödmjuka tjänster till förman för sjuka, svaga och gamla. Kristna människor skall dessutom helga söndagen genom att ge sin familj och sina anhöriga tid och omsorger som det är svårt att ge dem andra dagar under veckan. Söndagen är en tid för eftertanke, tystnad, kultur och meditation som gynnar tillväxten av det inre och kristna livet.
2187 Att helga sön- och festdagar kräver gemensam ansträngning. Varje kristen människa skall undvika att utan tvingande skäl ålägga någon annan att göra det som skulle hindra henne själv att hålla Herrens dag. När sedvänjor (sport, restauranger) och det som anses samhällsnödvändigt (offentliga tjänster etc.) av somliga människor kräver att de arbetar på söndagar, skall var och en ta ansvar för att få och ge tillräcklig fritid. Kristna människor skall med måttfullhet och kärlek undvika de överdrifter och våldsamheter som uppkommer genom fritiden i storformat. Trots de krav som ekonomin ställer skall de offentliga myndigheterna se till att medborgarna får tid som är avsedd för vila och gudstjänst. Företagare har en liknande förpliktelse när det gäller de anställda.
2188 I respekt för religionsfriheten och allas gemensamma bästa har kristna människor uppnått erkännande av söndagar och kyrkans högtidsdagar som lagligt skyddade, arbetsfria dagar. De skall ge alla ett exempel på bön, respekt och glädje och försvara sina traditioner som ett dyrbart bidrag till det andliga livet och den mänskliga samhällsgemenskapen. Om lagstiftningen i ett land eller andra skäl gör det nödvändigt för någon att arbeta på söndagarna, skall man ända tillbringa den dag som var befrielses dag, den befrielse som låter oss delta i denna "festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen" (Heb 12:22-23). Gaudium et Spes (Glädje och hopp) från Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan i världen av idag.
67. Människans arbete, sådant det utövas genom framställning av varor, inom bank - och finanssektorn och inom serviceyrken, har större vikt än alla andra faktorer inom det ekonomiska livet, eftersom dessa endast är medel.
Vare sig arbetet utförs i en persons egen regi eller den som arbetar gör det mot lön, är nämligen något som direkt framgår ur människan. Det är människan som på något sätt sätter sin prägel på naturen och använder den för sina avsikter. Genom arbetet säkerställer människan sitt och sin familjs uppehälle och träder i nära förbindelse med medmänniskorna; det ger henne tillfälle att tjäna dem genom att utöva sann kärlek och bidra till fullbordandet av Guds skaparverk. ja, enligt vår övertygelse förenas människan genom sitt till Gud framburna arbete till och med med Jesu Kristi eget frälsningsverk - han som genom att själv arbeta i Nasaret gav arbetet en särskild värdighet. Därav kommer det sig att varje människa har plikt att arbeta lojalt, liksom hon också har rätten att få arbeta. Samhället måste, alltefter rådande omständigheter, hjälpa medborgarna att skaffa sig en tillräcklig sysselsättning. Lönen slutligen måste räcka till för att ge en person och hennes familj ett människovärdigt liv på det materiella, sociala, kulturella och andliga planet - även om lönens storlek kan variera med hänsyn till vars och ens uppgift och produktivitet, företagets situation och det allmänna bästa.
Eftersom ekonomin i stort är beroende av människornas samverkan i arbetet, är det orättfärdigt och omänskligt att arbetet organiseras och leds på ett sådant sätt att någon enda arbetande kommer till skada. Det är dock alltför vanligt, även i våra dagar, att de arbetande på något sätt blir slavar under sitt eget arbete. Detta kan inte under några omständigheter rättfärdigas utifrån s.k. ekonomiska lagar. Det är därför viktigt att hela produktionen anpassas efter människans behov och levnadsförhållanden, i synnerhet till familjelivet. Detta gäller speciellt mödrar, men hänsyn skall tas till varje persons kön och ålder. De som arbetar måste också få möjlighet att utveckla sina anlag och sin personlighet i och genom arbetet. De skall ägna sin tid och kraft åt sitt arbete på ett ansvarigt sätt men också få tillfälle och tid till vila och nöje för att i och tillsammans med sina familjer kunna leva ett kulturellt, socialt och religiöst liv. De måste dessutom få möjlighet att utveckla anlag och färdigheter som de kanske sällan har tillfälle att utöva i sitt yrkesliv.