2001-01-18
hej, mitt namn är Eddy och jag går sista året på gymnasiet.
Nu är det så att vi har ett arbete i religionen som handlar om "homosexuella och adoption".
I det arbetar ska vi redovisa för hur olika kyrkor ser på detta.
Så min fråga till dig är:
hur ser den katolska kyrkan på detta.
Jag är mycket tacksam för svar, så fort som möjligt.
tack på förhand - Eddy -
Hej
Jag tror inte Katolska kyrkan har uttalat sig officiellt om detta än. Men som jag ser det så är vår syn är på följande sätt:
Det innebär att de kompletterar varandra och genom denna komplettering visar på Guds kärlek för sina barn först och sedan för andra människor. Vi tror att Gud har velat denna ordning som något som skall gälla för alla människor och för alla tider och att det ligger i människans natur. Det innebär att om barnafödande, föräldraskap och uppfostran inte sker inom dessa ramar så är det emot människans natur så som Gud skapade den. Det får därför som konsekvens att barn som växer upp i andra förhållanden än den "naturliga" situationen inte får samma chans att mogna harmoniskt och på ett fullödigt sätt. Jag menar att känslolivet och kapaciteten att relatera till andra bäst mognar fram hos ett barn som har vuxit upp tillsammans med de egna föräldrarna som älskar varandra. Det är skälet till varför man i många katolska länder gör så att om en ung flicka blir gravid och fadern inte gifter sig med henne så bor hon ofta kvar hemma hos sina föräldrar som blir som en sorts ersättningsföräldrar för barnet. Barnet får visserligen inte bo med sin pappa men får i alla fall ha sin mamma och sin mormor och morfar i stället.
Av den här anledningen står det i Katolska Kyrkans katekes att äktenskapsbrott utsätter barnen för fara eftersom de behöver föräldrarnas stabila gemenskap. Om skilsmässa står det att barnen får psykiska skador av den eftersom de slits mellan föräldrarna. Se nedan:
2381 äktenskapsbrott innebär orättvisa. Den som begår äktenskapsbrott uppfyller inte sina förpliktelser. Han skadar det förbundets tecken som är äktenskapsbandet, kränker den andra partens rätt och angriper äktenskapet som institution eftersom han våldför sig på den överenskommelse som är grunden för det. Han utsätter välfärden för släktet och barnen - som har behov av att föräldrarnas gemenskap är stabil - för fara.
2385 Skilsmässan får också sin omoraliska prägel av den störning som den förorsakar i familjecellen och samhället. Denna störning får allvarliga följder: för maken eller makan, som finner sig vara övergiven; för barnen, som får psykiska skador av föräldrarnas skilsmässa och ofta slits mellan dem; för den smittoeffekt den har, som gör den till en verklig plåga för samhället.
Om ett barn blir utan en av sina föräldrar genom förälderns död så uppstår det redan en brist i det barnets liv som kan få negativa konsekvenser för dess mognad. Därför har i Katolska kyrkan barnets gudmor och gudfar uppgiften att ta över föräldraskapet om föräldrarna dör. Om en förälder dör kan gudföräldrarna eller gudmodern vara ett stöd för den ensamstående föräldern.
Om dessa saker gäller för barn till ensamstående föräldrar eller frånskilda så måste det i än högre grad gälla för adoptivbarn till homosexuella par.
Katolska Kyrkan menar också att homosexuella relationer är emot Guds skapelseordning och emot den mänskliga naturen. Därför måste det vara till skada för barnen som lever homosexuella föräldrar eftersom de inte av dem kan lära sig ett naturligt sätt att relatera till det andra könet. Det måste i sin tur innebära att dessa barn inte kommer att mogna normalt.
Se nedan om katolska kyrkans syn på homosexualitet:
2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning - exklusiv eller huvudsaklig - till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att "homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga". De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. De väljer inte sin homosexualitet; för den flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap, kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.
Här nedan kan du läsa vad Katolska Kyrkans Katekes säger om äktenskapet, föräldrar och barn.
2331 "Gud är kärlek. Han lever i sig själv som ett gemenskapens och kärlekens mysterium. Då Gud skapade mannens och kvinnans mänskliga natur till sin avbild… skrev han in kallelsen i den - och alltså den förmåga och det ansvar som motsvarar denna kallelse - till kärlek och gemenskap.
"Och Gud skapade människan till sin avbild…, till man och kvinna skapade han dem"(1 Mos 1:27); "Var fruktsamma och föröka er" (1 Mos 1:28). "När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blev skapade" (1 Mos 5:1-2).
2201 Det äkta förbundet upprättas i och med makarnas ömsesidiga samtycke. äktenskap och familj är inriktade på makarnas bästa och på frambringandet och fostran av barn. Makarnas kärlek och barnens tillblivelse upprättar mellan medlemmarna i en och samma familj personliga relationer och ansvarsförhållanden av allra största betydelse.
2202 En man och en kvinna som förenats i äktenskap bildar tillsammans med sina barn en familj. Denna ordning går före varje form för erkännande av den offentliga myndigheten: den framkallar ett sådant erkännande. Den skall anses som den normala utgångspunkten; olika former för släktskap skall bedömas utifrån familjens ställning och uppdrag.
2203 Då Gud skapade man och kvinna instiftade han också den mänskliga familjen och försåg den med dess grundläggande ordning. Dess medlemmar är personer som är jämställda med varandra i värdighet. För sina medlemmars och samhällets bästa har familjen olika slags ansvar, rättigheter och plikter.
Den kristna familjen
2204 "Den kristna familjen visar upp och förverkligar den kyrkliga gemenskapen på ett särskilt sätt; därför... bör den kallas huskyrka ( Johannes Paulus II, Ap. förmaning Familiaris consortio, n. 2 1; jfr Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 11). Den är en trons. hoppets och kärlekens gemenskap; den har en enastående betydelse i kyrkan, något som framgår av Nya testamentet. (jfr Ef 5:21 - 6:4; Kol 3:18-21; 1 Pet 11-7).
2205 Den kristna familjen är en gemenskap mellan personer och därför spår och bild av Faderns och Sonens gemenskap i den helige Ande. Dess skapande och fostrande kraft är en reflex av Faderns skapargärning. Den är kallad att delta i Kristi bön och offer. Den dagliga bönen och läsningen av Guds ord styrker kärleken i den. Den kristna familjen är evangeliserande och missionerande.
2206 Relationerna i familjen medför en närhet när det gäller känslor, böjelser och intressen. Denna närhet kommer framför allt från den ömsesidiga personliga respekten. Familjen är en privilegierad gemenskap som är kallad att låta "makarna utbyta tankar med varandra och göra dem till sin gemensamma egendom och låta föräldrarna uppmärksamt samarbeta för att fostra sina barn (Vat. II, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 52).
Föräldrars plikter
2221 Den äktenskapliga kärlekens fruktsamhet inskränker sig inte till att enbart låta barn bli till, utan skall också gälla deras moraliska fostran och andliga bildning. "Föräldrarnas roll i uppfostran är av så stor betydelse att den knappast kan ersättas." (Vat. II, Dekl. om uppfostran Gravissimum educationis, n. 3). Plikt och rätt att fostra sina barn är av största vikt för föräldrarna. Den kan inte överlåtas på andra." (jfr Johannes Paulus II, Ap. förmaning Familiaris consortio, n. 36).
2222 Föräldrar skall betrakta sina barn som Guds barn och respektera dem som mänskliga personer. De skall fostra sina barn till att uppfylla Guds lag genom att själva visa sig lydiga mot den himmelske Faderns vilja.
2223 Föräldrarna är främst ansvariga för sina barns fostran. De vittnar om detta ansvar först genom att skapa ett hem, där ömhet, förlåtelse, respekt, trofasthet och osjälvisk tjänst råder. Hemmet är den lämpliga platsen för fostran till dygd. Denna kräver att man lär sig självförnekelse, sunt omdöme och självbehärskning - allt detta är villkor för sann frihet. Föräldrarna skall lära sina barn att underordna "de materiella och instinktiva sidorna i tillvaron de inre och andliga dimensionerna" (Johannes Paulus 11, Encykl. Centesimus annus, n. 36). Föräldrarna är allvarligt förpliktade att ge sina barn ett gott exempel. Då de förmår erkänna sina egna tillkortakommanden inför dem, blir de själva bättre i stånd till att leda dem och rätta dem:
2224 Hemmet utgör en naturlig miljö för människans fostran till solidaritet och till det ansvar för gemenskapen som man måste åta sig. Föräldrarna skall lära sina barn att akta sig för de kompromisser och förfallstendenser som hotar de mänskliga formerna för gemenskap.
2225 Genom den nåd som ges i äktenskapets sakrament har föräldrarna fått ansvaret och förmånen att förkunna evangeliet för sina barn. De skall leda dem redan från deras späda ålder fram till trons mysterier; när det gäller dem är de för sina barn de "första härolderna" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 11). De skall ge dem del av kyrkans liv från deras allra första barndom. Familjens sätt att leva kan ge näring åt en känslomässigt positiv inställning som för hela livet är äkta förutsättning och stöd för en levande tro.
2226 Fostran i tron som föräldrarna ger sina barn skall ta sin början från spädaste ålder. Den sker redan då familjemedlemmarna hjälper varandra att växa till i tron genom det vittnesbörd som ges av ett kristet liv i överensstämmelse med evangeliet. Trosförmedlingen i familjen går före, ledsagar och berikar andra former för undervisning i tron. Föräldrarna har uppdraget att lära sina barn att be och upptäcka sin kallelse som Guds barn. (jfr ibid.). Församlingen är den eukaristiska gemenskapen och hjärtat i de kristna familjernas liturgiska liv; den är en plats som har en alldeles särskild roll när det gäller att förmedla tron åt barn och föräldrar.
2227 Barnen bidrar i sin tur till att föräldrarna växer till i helighet (jfr ibid. " jfr Vat. II, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 48). Alla och envar skall frikostigt och utan att tröttna ge varandra förlåtelse som krävs för de kränkningar, gräl, orättvisor och svek som förekommer. Den ömsesidiga tillgivenheten gör redan något sådant möjligt. Kristi kärlek fordrar det (jfr Matt 18:21-22; Luk 17:4).
2228 Föräldrarnas hänsyn och tillgivenhet tar under barndomstiden framför allt konkret form i den omsorg och uppmärksamhet som de lägger ned på att uppfostra sina barn för att tillgodose deras materiella och andliga behov. Under barnens uppväxt leder samma hänsyn och tillgivenhet föräldrarna till att förmå sina barn att på rätt sätt använda sig av sitt förnuft och sin frihet.
2229 Det är föräldrarna som främst är ansvariga för sina barns uppfostran. De har därför rätt att välja en skola för dem vilken överensstämmer med deras övertygelser. Denna rättighet är grundläggande. Föräldrarna är förpliktade att om möjligt välja de skolor som bäst hjälper dem i deras uppgift som kristna fostrare ( jfr Vat. 11, Dekl. om uppfostran Gravissimum educationis, n. 6). Offentliga myndigheter är förpliktade att garantera denna föräldrarnas rättighet och att se till att det ges verkliga möjligheter för att den skall kunna omsättas i verkligheten.
2230 Då barnen blir vuxna har de plikt och rätt att välja sitt yrke och formen för sitt liv. De skall åta sig dessa nya former för ansvar i förtroendefull relation till sina föräldrar vilkas åsikter och råd de gärna skall be om och ta emot. Föräldrarna skall akta sig för att utöva tvång mot sina barn - det gäller både deras yrkesval och val av en partner. Denna plikt till återhållsamhet förbjuder dem inte, alldeles tvärtom, att hjälpa sina barn med omdömesgilla råd, framför allt när dessa planerar att bilda familj.
2231 Några människor gifter sig inte, därför att de har för avsikt att ta hand om sina föräldrar, att ägna sig mer helhjärtat åt ett yrke eller av andra hedervärda skäl. De kan i hög grad bidra till den mänskliga familjens bästa.
IV. Familjen och Guds rike
2232 även om familjebanden är betydelsefulla är de inte absoluta. Liksom barnet växer upp och strävar fram mot sin mognad och sin mänskliga och andliga självständighet, så vinner dess enastående kallelse som kommer från Gud stadga med allt större klarhet och styrka. Föräldrarna skall respektera denna kallelse och påverka sina barns svar i gynnsam riktning, så att de kan följa den. Man måste övertyga sig om att en kristen människans främsta plikt är att följa Jesus (jfr Matt 16:25). "Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer an , han är inte värd att tillhöra mig" (Matt 10:37).