2000-08-23
Jag diskuterade goda handlingar och altruism med en kamrat. Han menar att alla handlingar i grund och botten är egoistiska. Hjälper man en vän i nöd så är det därför att man själv mår dåligt av att se sin vän lida (=egoism, enligt min kamrat).
Hjälper man en uteliggare är det för att man vill slippa att må dåligt av sitt onda samvete. Som kristen undrar jag; Vad är din kommentar?
Mvh Joachim
Din kamrats resonemang är helt logiskt om man utgår ifrån en ateistisk världsbild. För om man utgår från att Gud inte finns så blir konsekvensen att våra mänskliga handlingar bara kan utgå från oss själva. Hur skulle vi t.ex. kunna utgå ifrån en annan person än oss själva? Vi kan ju inte komma ut ur oss själva. Vår vilja grundar sig ju i oss själva och inte i någon annan. Det är alltid vårt eget fria beslut det handlar om. I det perspektivet blir vi människor som isolerade öar. Vart och en handlar utifrån sig själv och för sin egen del ytterst och i slutändan, precis som din vän säger.
Om det däremot finns en Gud som blivit människa i Kristus så innebär detta perspektiv att vi kan grunda våra handlingar utanför oss i själva; i Gud. Det betyder t.ex. i hans vilja, efter hans bud, i hans kärlek. Detta är möjligt eftersom vi har hans Ande genom dopet. Genom Anden blir hela Treenigheten närvarande i oss. Då kan vi t.ex. säga med Paulus: "men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig" (Gal 2:20). Vår vilja får då sin kraft till frihet från det slutna egot från Guds nåd: "Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.
Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka" (Ef 3:16-20). "Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte" (Fil 2:13). Vi kan grunda våra handlingar utanför oss själva i den meningen också att vi i Kristi kärlek kan älska Kristus i någon annan: "Då kommer också de att fråga: 'Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?' Då skall han svara dem: 'Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.'" (Matt 25:44-45).Kristus är närvarande i oss som tror genom sin Ande. Detta ger oss en gemenskap som gör att vi som kollektiv blir som en levande organism med olika lemmar som är beroende av varandra och påverkar varandra (1 Kor 12:12-27)
Hej,
Tack för ditt svar! Det du säger låter väldigt rimligt men jag har ett litet problem. Det finns många som tycks vara rotade i Kristus men ändå begår de mest fruktansvärda handlingar, eller vanligare ägnar sig åt att döma och moralisera över andra.
Påven till exempel, i mina öron klingar det illa när han ber romarna om förlåtelse för kyrkans förföljelser samtidigt som han ständigt förtrycker och förtalar samhällets svagaste, de homosexuella. Jag är fullständigt övertygad om att en framtida katolsk ärkebiskop kommer att be om förlåtelse för dessa överträdelser, men varför inte vända om redan nu?
överhuvudtaget har det ofta varit så att humanister, inte kyrkans folk drivit fram förändringar som t.ex. övergången till demokrati, religionsfrihet och andra(i mina ögon) goda saker. Men jag antar att Gud kan handla genom vem han vill och därmed inte alltid står på kyrkans sida.
"Anden blåser vart den vill "Mvh Joachim
Ps: Mark Levengood, homosexuell, har sagt en rätt bra sak. "Om stenkastning vore en olympisk gren skulle kyrkan vinna guldmedaljen varje år. Ds
Hej
Jag håller med dig om att Gud kan handla genom vem han vill och inte bara genom människor som tillhör Kyrkan. Och visst är det så att även Kyrkans ledare kan begå misstag och göra fel. Det visar ju historien på. Men moralisk ofelbarhet har aldrig utlovats av Kristus vare sig till Kyrkans ledare eller till vanliga kristna. Det som tron på Kristus tillför på det moraliska området eller handlingarnas område är en hjälp genom Guds nåd att kunna inse det goda och sedan kraften att göra det. Sedan är den enskilde kristne fri att ta till sig denna inbjudan från nåden eller att inte göra det. Det faktum att han eller hon är kristen eller t.o.m. kyrkoledare gör inte att han/hon blir annorlunda än andra människor såtillvida att han/hon blir inkapabel till moraliskt klandervärda handlingar. Den nådens hjälp som Påven har som kallas för ofelbarhet är inte detta, för den innebär inte att han inte kan göra fel utan bara att han inte kan undervisa fel i fråga om tro och moral. Däremot gäller det inte undervisning på andra områden som inte är Kyrkans kompetensområde, t.ex. vetenskap, politik, ekonomi etc., bara de moraliska implikationerna som agerande utifrån kunskap i dessa områden kan medföra.
Däremot håller jag inte med dig i vad du säger om de homosexuella. Jag menar att det finns många andra grupper i samhället som är mera utsatta och svaga än dem. Ta t.ex. de som blev utskrivna från sluten psykiatrisk vård när de stora mentalsjukhusen lades ned. För några dagar sedan visades det siffror i TV på hur mycket högre dödlighet det är hos dessa personer än hos vanliga medborgare. Det har ju också varit reportage på TV om hur dessa människor lever, utan möbler, utan städning, hygien osv. Listan kan göras lång på svaga personer, handikappade, alkoholister, gamla invandrare som inte kan lära sig svenska, ofödda barn som inte ens får göra sin röst hörd om de vill bli födda eller inte, och som man sedan aborterar. De homosexuella har ju egna intresseorganisationer och många människor som stöder deras sak i massmedia och politik. Det har inte de grupper som jag nämnde i lika hög utsträckning. Sedan förstår jag inte riktigt vad du syftar på när du säger att Kyrkan förtrycker de homosexuella. Det kanske har funnits regeringar under historiens lopp som kallat sig kristna som har gjort sådana övergrepp. Det vet jag inget om. Men för att uttala sig borde man väl grunda sig på historiska fakta.
Däremot har Kyrkan ofta uttalat sig om homosexuella handlingars moraliska värde och sagt att de är klandervärda och inte i överensstämmelse med Guds skapelseplan. Men på samma gång säger Kyrkan att den homosexuelle personen skall respekteras och älskas. Jag ser det ungefär som när en förälder säger till sitt barn att inte knarka eller inte gå för nära elden. Föräldern gör det för barnets bästa inte för att förtrycka dess frihet.