2000-05-26
Jag undrar om du skulle vilja berätta lite för mig angående om hur en katolsk person tror på ett liv efter döden. Jag har läst det som står om himlen, helvete och skärselden men om man inte lever som en katolsk och inte har någon vetskap alls om era värderingar och tro måste jag erkänna att det är väldigt svårt att förstå vad som menas med texterna. Därför skulle jag vilja om du kan förklara lite enkelt för mig vad som menas med allt som stod i texten.
Med vänliga hälsningar Maria!/ skulle väldigt gärna vilja veta och lära mig mera!!!
Hej
Du kanske läste det här?
FAQ: Finns helvetet?
"http://fragaprasten.katoliknu.se/"html/hell.htm
Det är inre så lätt att tala om livet efter döden eftersom ingen människa som har kommit dit har kommit tillbaka till oss här på jorden för att berätta. Jesus som var hos Fadern som Sonen, den andra personen i Treenigheten, var i evigheten, alltså i det eviga livet i Gud innan han blev människa och talade till oss människor. Det han har sagt om det eviga livet är beskrivet genom symboler, alltså i bildspråk.
Vi har en sida om det eviga livet från Katolska Kyrkans Katekes på:
http://www.katoliknu.se/html/kkk_death.htm
Kort kan man säga att det eviga livet beror på om vi uppstår med Kristus. Han har uppstått från döden och på så vis givit oss möjlighet att göra det. Det som gjorde att han kunde det var den Heliga Anden som han hade. Den Helige Ande är Gud och därför evig. Den som får honom får därför del av detta eviga som han har. Det sker genom dopet. Den form av liv vi skall ha efter döden genom uppståndelsen kommer enligt Nya Testamentet att vara kroppslig. Fast vi får en sorts andlig kropp. Om vi studerar i Evangelierna hur Jesu kropp var efter hans uppståndelse ser vi att lärjungarna inte kände igen honom förrän han tilltalade dem med namn eller gav dem något tecken. (Joh. 20:11-18; Luk. 24:30-31; 36-42). Detta trots att de hade levt med honom tre år. Hans kropp måste alltså ha förändrats. Han kunde dessutom komma in i stängda rum och sedan försvinna. (Joh.20:19; Luk 24:31).
Det måste betyda att den var andlig på något sätt. Men trots det åt han inför deras ögon efter sin uppståndelse (Luk 24:41-42). De kunde t.o.m. ta och känna på honom (Joh 20:24-29).
I Paulus brev talas det om Jesu kropp efter uppståndelsen i liknande termer. "Den första människan, Adam, blev en levande själ, men den siste Adam blev en ande som ger liv" (1 Kor15:45). Här syftar Paulus på Kristus när han talar om den siste Adam.
Men han talar också om oss när vi uppstått och menar att vi skall ha andliga kroppar vi också: "Så förhåller det sig också med de dödas uppståndelse .... Här sås en naturlig kropp, där uppstår en andlig kropp. Om det finns en naturlig kropp, finns det också en andlig kropp" (1 Kor 15:42,44). "Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan." "Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan". (1Kor 15:40.39-40; Jfr. hela stycket 15:35-58). "Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. (Fil 3:20-21).
Du kan läsa mer om det på:
FAQ: Kroppens uppståndelse
"http://fragaprasten.katoliknu.se/"html/bibeltolkn5.htm
Du säger att du läst våra texter om Himlen, skärselden och helvetet och att det är svårt att förstå. Om jag skall försöka sammanfatta dem enklare skulle vi kunna säga så här:
Vi har en andlig själ som är evig. När kroppen dör är det för att själen lämnar kroppen, för det är själen som ger kroppen liv. Efter kroppens död kommer själen att fortsätta att vara i det tillstånd den var vid dödsögonblicket. Om själen var fylld av Guds närvaro genom att människan under sitt liv levt i kärlek till Gud och människor så fortsätter själen efter kroppens död att leva i Guds eviga liv som är kärlek och gemenskap med honom och med andra människor. Detta tillstånd är lycka eftersom det är människolivets mening att förverkliga sig i kärleken.
Om människan däremot levt ett liv i avsky för Gud och för människorna blir själstillståndet liknande efter kroppens död; isolering och avsaknad av gemenskap med Gud och med de andra människorna i alla evighet. Detta är helvetet för att det är motsatsen till människolivet är menat för. Detta tillstånd kan vi kalla för Paradiset eller Himmelen, den eviga saligheten.
En tredje möjlighet är om människan levt ett liv med många goda avsikter men inte alltid lyckas med att älska Gud och sin nästa av hela sitt hjärta men ändå försökt, kommer själen efter kroppens död att vara i ett sorts övergångstillstånd där den renas till den helt kan förena sig med Gud och de andra människorna i Paradiset.
Till sist kommer alla själar att få sin kropp tillbaka, fast förvandlad och gjord evig genom uppståndelsen. Då är människans tillstånd fullkomligt eftersom människan är skapt som en enhet mellan kropp och själ.