Jag hoppas att ni har tid att hjälpa mig. Jag heter Maria och går sista året på samhällsvetenskapligt program. Jag håller just nu på med ett arbete om katolska präster och celibatet. Det är appropå avslöjandena i USA (och i andra delar av världen) om katolska präster som utnyttjat och/eller förgripit sig på barn eller ungdomar. Vissa hävdar att om man skulle ta bort celibatet för prästerna så skulle dessa överträdelser minska, medan andra hävdar att celibatet inte har någon betydelse alls. De menar att präster i andra samfund, som inte behöver leva i celibat, också har gjort sig skyldiga till sådana här brott.
Jag vet att de katolska präster som är skyldiga till de här brotten är väldigt få, men tycker frågan är intressant ändå.
Mina frågor är:
Varför ska en präst leva i celibat? Vad fyller det för funktion? Finns det något negativt/positiv med det?
Sen så är det ju inte bara barn som utnyttjas, utan även 15-17-åringar. Och då vill man inte kalla det pedofili. Men då undrar jag, om man som katolsk präst fått en kallelse av Gud att leva som präst och leva i celibat, och att man efter ett tag känner att man inte klarar av det, varför bryter man celibatet med minderåriga och inte med folk i ens egen ålder?
Sen i USA så visste ju många andra präster om de här brotten långt innan de blev avslöjade utan att göra något. Hur går det ihop med den katolska tron? Varför mörklägger man det?
Sen läste jag en intervju med en katolsk präst från Italien. Han sa att det finns kryphål för den som vill avvika från löftet om att en präst inte ska ha sexuella relationer. Vet ni vad det är för kryphål?
Jätte tacksam för svar snabbt! Jag vet att det kanske är svåra frågor och så, men dela gärna med er av teorier ni har. Det blir jag bara glad av. Jag skulle behöva svar snabbt, eftersom vi bara har denna vecka på oss med den här uppgiften.
Tack tack.
mvh/Maria
Det du skriver tycks mig seriöst och balanserat. Jag svarar gärna, först med en mer principiell syn på celibatet, och sen med svar på dina särskilda frågepunkter.
Många anser, att celibatet = avhållsamhet från sexuellt umgänge - är något onaturligt. Det stämmer givetvis, om man begränsar naturen till det rent fysiska. Men nu anser vi, att människan är betydligt större. Redan i denna värld finns åtskilliga spår av hennes storhet. Tänk bara på alla som satsat sitt liv i medmänniskornas tjänst, sjukvård, utvecklingsarbete m.m.. Tänk på forskare och konstnärer som kan helt "gå upp" i sitt arbete, och många andra.
På denna bakgrund, menar vi, kan det finnas så höga ideal, att t.o.m. något så fint som kärlek och familj kan offras. Celibatet är inget förakt för kärlek och samliv, tvärtom. Det är inte frihet från, utan frihet för, för en helhetsinsats i sitt kall. Dett gäller som sagt ingalunda endast präster och ordensfolk.
Kanske kan dessa tankar ge perspektiv på frågan eller åtminstone göra många människors fria val något mer begripligt.
Till dina frågepunkter: Om celibatet i sig var en bidragande orsak för de djupt beklagliga händelserna i katolska kyrkan i USA och på andra ställen, må förbli osagt. Du själv anför några röster som inte anser det.
Själva händelserna - och framförallt deras inkorrekta behandling av kyrkans ansvariga - är den egentliga skandalen och har fått sin fördömning av USA:s kardinaler och påven, som du väl vet. Givetvis har det orsakats stor skada för kyrkans själavårdsarbete.
Läsa även:
Sexövergrepp i USA:
biskopsmöte 13-15 juni, italiensk katolsk press kritiserar USA:s press och advokaterVatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-06-08
De amerikanska kardinalernas toppmöte i Vatikanen
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-04-24
Kardinalsmöte i Vatikanen 23-24 april om sexövergrepp i USA:s katolska kyrka
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-04-20
Förtroendekris för biskopar i USA
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-04-15
Påven: kyrkan vill hjälpa offren för pedofilpräster
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-21
Boston: "Gifta präster ingen lösning på pedofilproblem"
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-16
Den första av dina formulerade frågor har jag väl redan besvarat: radikal frihet för kallelsen som präst. Det kan dock nämnas, att inte alla katolska präster lever i celibat. I framförallt mellanöstern, men också här i Sverige, finns grupper av katoliker som tillhör en annan rit / gren av katolska världskyrkan. De firar gudstjänst på ett annat sätt. Som exempel kan jag nämna eritreanerna, eller melkiterna.
Förberedelsen till präst tar många år. även om människan utvecklas under hela sitt liv, kan man rimligen vänta sig, att en normal människa kan pröva och avgöra, om han vill överta celibatets förpliktelse eller inte. Givetvis poängterar du med din fråga, hur viktigt en prövning och eventuell avvisning från kyrkans ansvariga är.
Som du också anmärker är mörkläggningen av händelserna och deras relativt sett stora antal, skandalen. även om man i viss mån kan förstå en biskop som behöver präster för trängande själavårdsuppgifter, kan man inte frita honom från skyldigheten att anmäla brott där de har begåtts.
Vad du skriver om den italienske prästen förvånar mig storligen. Det finns inga kryphål. Tvärtom menar celibatet inte enbart negativt avhållsamhet från sexuell aktivitet, utan positivt ett radikalt och fullständigt engagemang i Jesu Kristi och medmänniskornas tjänst.