(20100723)
Min fråga rör ämnet bikt och varför det krävs av en katolik att bikta sig? Som jag ser det så kan ingen annan människa förlåta ens synder, det kan man bara göra själv.
Vi bär alla på brister och alla syndar, att erkänna att man syndat och sätta ord på vad man gjort finns en uppenbar mening med men som jag ser det så får vi alla bära frukten av våra egna handlingar eller som jesus säger "som man sår får man skörda".
Detta skulle innebära att vi endast kan försonas med oss själva genom att förlåta oss själva. Gud är evigt förlåtande och som troende tycker jag inte att det ska behövas några "mellanhänder" dvs bikt hos en präst för att nå försoning med sina gärningar. Hur ser katolska kyrkan på det hela?.
Varje synd bryter relationen mellan personer, i första hand relationen till en annan människa, men ytterst relationen till Gud, som alla personers ursprung och medelpunkt. Brytna relationer kan endast återknytas genom den förolämpade personen, ytterst av Gud (s.o.).
Människan borde dock samverka i denna läkeprocess. Ingen kan förlåta sig själv, vara både brottsling och 'helare'. Då skulle hon bli två personer. Hon kan och borde dock 'arbeta' med skadan och återställa ordningen efter bästa förmåga. Det sagda blir klarare om man skiljer på synd som handling som berör personens plan, och synd som felhandling som ligger på det sakliga planet. M.a.o. frågan borde behandlas vidare och utvecklas.