Fader


2000-12-16

Fråga:

Följande står att läsa i Matteus 23:8-9:
"Men ni ska inte kalla er Rabbi ty en är er lärare, medan ni alla är bröder. Ni skall inte kalla någon på jorden för fader, ty en är er Fader den himmelske."

Hur tolkar ni detta, fader?

P.S..Ta inte illa upp, jag ville bara ha lite knorr på mailet.

MVH:Janne

Svar:

Jesus säger att vi inte skall kalla någon här på jorden för fader. Men det skulle betyda att barn inte fick kalla sina pappor för pappa om vi tolkade det bokstavligt. Eleverna i skolorna skulle inte heller kunna kalla sina lärare för lärare eftersom Jesus uttrycker sig på samma sätt om att kalla någon för lärare. Vi vet dock att Jesus ofta uttrycker sig bildligt, metaforiskt, allegoriskt eller i överdrivna ordalag för att förmedla en poäng. Ta t.ex. stället om att hugga av sig handen om den leder en till att synda eller ta ut sitt öga och kasta bort det om det gör det (Matt 5: 29-30).

Ordet fader missbrukades nämligen på den här tiden. Kejsar Augustus lät kalla sig fader och menade med det att man skulle tillbe honom som en gud. Det är i den kontexten som Jesu ord måste förstås. Han talar faktiskt till människorna på hans tid som lever i en viss social kontext med vissa referensramar.

augustus

Kejsar Augustus' staty på Via dei Fori Imperiali i Rom

augustus_pater

Texten på svenska "Kejsare Ceasar Augustus den gudomlige. Fosterlandets fader"


T.o.m. Paulus kallar sig själv fader: "Det var jag som blev er far"

Det innebär att det Jesus säger måste förstås att det syftar på den typen av användande av titeln fader som de romerska kejsarna hade. Man kan då skriva om Jesus ord så här för att vår tids människor skall förstå, som inte lever under kungar och kejsare som gör anspråk på att bli dyrkade som gudar:

"Kalla ingen på jorden för gud fader" eller "Dyrka ingen på jorden" och "Kalla inte er själva för gudar och låt inte andra tillbe er".

Enligt Ef 3: 14-15 får allt faderskap sitt namn från Fadern i himlen. Det innebär, som jag förstår det, att de fäder som finns på jorden bara är fäder för att de får del av Guds faderskap på olika sätt. En far till ett barn har blivit far genom att Gud har givit honom barnet genom den sexuella gemenskapen med sin kvinna. Han kan därför kalla sig far i överförd bemärkelse, hela tiden medveten om att det är Guds som skapar nytt liv (även om det sker genom människor).

Texten godkänner också det jordiska faderskapet, om de jordiska fäderna, får man förutsätta, ger Gud äran för att de är fäder. Det står inget om att en fader på jorden inte har rätt att vara fader.

Texten specificerar inte vilken typ av fäder det handlar om; biogiska eller andliga. Den verkar faktiskt förutsätta mer än en sorts faderskap eftersom den säger "allt vad fader heter". Att tänka sig ett andligt sorts faderskap strider alltså inte mot denna text.

En sista viktig synpunkt på Jesus ord i texten du citerar är det större sammanhang de omgärdas av. Matt 23: 1-12 som helhet handlar om att inte upphöja sig, utan vara ödmjuk. För att få fram sin poäng tar Jesus flera exempel; att ta hedersplatserna på gästabuden, sitta främst i synagogan, kalla sig lärare, fader... Det hela handlar alltså inte om faderskap utan om ödmjukhet. Man kan alltså vara lärare eller fader bara man är medveten om att vi människor alla är bröder (dvs. syskon enligt semitiskt språkbruk) och att allt faderskap kommer från Gud. Det handlar alltså om att inte ta Guds plats, inte så mycket om själva titlarna utan om hur man använder dem.

Team fråga prästen!