2002-01-13
Jag har en fråga angående förrädaren Judas Iskariot. Var han verkligen moraliskt ansvarig för att han förådde Jesus? Det var ju meningen att Jesus skulle förrådas och sen dö på korset för människornas synder. Verkade inte Gud genom Judas när han förråde Jesus?
Men ändå så säger han i Markusevangeliet kapitel 14 vers 21-22 att det hade varit bättre om han som ska förråda människosonen aldrig hade blivit född och fördömer honom! Vad menar han med detta? Hur kan en människa vara förutbestämd att bli evigt fördömd? Utan Judas skulle det ju inte bli någon död och uppståndelse för Kristus.
Vänliga hällsningar/Jacob
Hej
Pater Rainer Carls S.J. hjälpte mig med svaret:
"Här har du ett försök på ett svar angående Judas Iskariot. Frågan är mycket viktig att besvara.
Frågan om Judas Iskariots ansvar för sitt förräderi kan endast lösas, om man klargör sig förutsättningarna för Jesu Kristi död.
I vissa delar av kristenheten menar man att det från början var Guds avsikt att Jesus skulle lida för att på det viset kunna frälsa människorna. Om man utgår från detta antagande, måste man också anta att Judas förräderi var planerat av Gud, att Judas inte hade något annat val och därför inte heller var skyldig osv. Denna uppfattning finns framför allt i den reformatoriska teologin, som i grunden förnekar att människan efter syndafallet överhuvudtaget har någon frihet kvar. Därför är varje enskild synd efter Adams syndafall egentligen inte syndarens synd. Snarare är var och en skyldig på grund av Adams synd, även Judas.
Men det finns andra delar av kristenheten som inte följer denna reformatoriska dogm. Enligt katolsk uppfattning inskränks, men förstörs inte människans frihet genom Adams synd. Hon behåller alltid sin frihet för att kunna acceptera eller förkasta Guds upprop till omvändelse. Därför var det heller inte från början givet att judarna skulle avvisa och döda Jesus och att Judas skulle förråda honom till judarna. Enligt denna åsikt skulle frälsningen ha nått människorna endast genom Guds människoblivandet, om människorna (judarna) skulle ha accepterat Jesu budskap om omvändelse och om Guds rike. Jesus kallar judarna till omvändelse och vet han sig endast sänd till judarna, och först när de vägrar antyder han att han måste dö och att evangeliet skall gå över till hedningarna. Därför tar han Judas i sin gemenskap.
Hur mycket var det då meningen att Judas skulle förråda Jesus? Meningen var väl att judarna skulle omvända sig och ta emot Guds rike. Guds människoblivande i Jesus från Nasaret och människornas accepterande av Jesu omvändelsekrav skulle ha räckt till för att utplåna människornas synder. Annars skulle ju Jesu förkunnelse från början ha varit en felskyltning, eftersom han i början tycks helt och fullt räkna med att judarna omvänder sig. När Judas sedan förrådde honom och judarna korsfäste honom, visar detta den mänskliga syndens storlek, men inte att människorna (judarna, Judas) måste synda. Det mänskliga nej till Gud är så stort, att människorna till och med dödar sin Gud, för att inte behöva vända om och erkänna sin skuld i denna världens onda. Men det är på intet sätt klart att de måste avvisa Jesus. De kunde ha omvänt sig och i så fall skulle Gamla testamentets profeter ha fått rätt, nämligen att när Messias kommer, då kommer fredsriket. Därför är och förblir också Judas ansvarig för sitt nej som vilken människa som helst. Det mest avgörande i detta fall är kanske inte att han förrådde Jesus, utan att han, när han insåg sin skuld, inte omvände sig, grät och bad om förlåtelse (som Petrus), utan att han hängde sig. Trots att han erfarit Jesu förlåtande hållning gentemot syndare, ber Judas inte om denna förlåtelse för sig själv. är detta inte syndarens yttersta stolthet? Gud skulle ha kunnat förlåta honom, men endast om Judas skulle ha tagit emot förlåtelsen."